Eftersnack: Flera intriger ändrar riktning i "Game of Thrones"

Efter två lugna veckor börjar konflikten trappas upp igen och insatserna är högre än någonsin. Det är krig på gång överallt i världen och med tanke på att det är "Game of Thrones" vi pratar om kan bokstavligt talat vad som helst hända, även om jag misstänker att de återkommande karaktärernas liv som har varit med oss sedan seriens början kan vara säkra på att överleva, då de har för viktiga roller att spela för att kunna dö.

Dessutom verkar flera historier ta en annan riktning än vad vi hade kunnat vänta oss. När Brienne skickades till Riverrun trodde åtminstone jag att hon skulle lyckas rekrytera några soldater till slaget vid Winterfell – nu ser det ut som att Jon Snow får större svårigheter att segra – och med tanke på att Cersei flera gånger har pratat om att hon kommer kräva en rättegång genom tvekamp höjdes ögonbrynen när kung Tommen plötsligt förbjöd den typen av rättegång. Hennes seger var självklar eftersom den utvalde kämpen skulle bli The Mountain som, öh, tydligen kan slita av folks huvuden med bara händerna.

Tusan också, det går inte längre att säga vad som kommer att hända, för George R.R. Martin fortsätter att leka med den dramaturgiska modellen och vänder uppochner på allt hela tiden. Det vill säga om serien inte skiljer sig från böckerna på det sättet. Det enda som säkert går att säga nu är att Briennes historia mestadels följer böckernas, eftersom den avvek från säsong fyra och fem och har kommit in på rätt väg igen. Men hennes upplevelser kan jag tyvärr inte prata om, för då blir det spoilers. Kan vi inte bara komma överens om att alla läser böckerna från och med nu så att vi kan diskutera de väsentliga delarna?

Vad som började som en gisslaneskort utvecklades till en otippad vänskap, och nu skiljs de åt som ofrivilliga fiender. Radarparet Brienne och Jamie har minst sagt haft en krånglig vänskap. Det vilar någon form av undermedveten romans mellan dem, som hindras från att blomma ut på grund av att deras lojaliteter ligger hos rivaliserande familjer. Cersei har minsann sett den, för svartsjuka har lyst igenom henne när de har varit tillsammans. Det har hintats om den igen under deras återförening, när de inser att om de inte är allierade kommer de att tvingas slåss mot varandra och Briennes ögon tåras när de tar farväl. Det gav en bitter känsla att det skulle sluta på det sättet.

Annars var belägringen oväntat kort och det är oklart vart Edmure Tullys lojalitet verkligen ligger. Gav han helt enkelt bara upp eller tänker han på sin nyskapade familjs välmående? Han var villig att fängsla den enda släkten han hade kvar, även om det slutade i ett dödsfall vi tyvärr aldrig fick se. Nu är Brienne åter på resande fot och hon befinner sig i området där Beric Dondarrion härjar, som The Hound precis har sprungit in i. Det kan mycket väl vara så att vi får se en returmatch mellan dem.

Tyrion och Daenerys har mestadels haft små roller att spela hittills i år, då Tyrion endast har vidtagit några åtgärder för att upprätthålla lugnet i Meereen och Daenerys bara har skaffat sig en armé. Nåja, det här med armén är väl egentligen en ganska stor bedrift, men det räckte med en mäktig scen för en månad sedan för att visa oss det. Resten har varit en stundtals intressant färdsträck.

Nu verkar det däremot äntligen hända saker. Harpyans söner är på krigsstigen, staden är belägrad och det finns små medel att försvara sig med. Som en blixt från klar himmel är Daenerys tillbaka, med beslutsamhet i blicken. Jag jublar av glädje för att en av mina favoriter har kommit för att rädda dagen. Vid den här tidpunkten lär hon ha insett att de forna slavägarna inte kommer att ge med sig och att de tänker göra allt de kan för att störta henne och ta tillbaka makten. Hon kommer att vara lika hänsynslös som alla andra gånger hon har kämpat mot de som har stått i hennes väg och det känns verkligen som att det här är det stora klimaxet för konflikten i Meereen. Vi närmar oss slutet av serien och det är dags att resa hem. Frågan som återstår är hur mycket av staden som kommer att finnas kvar när striden är över och om hon lyckas avskaffa slaveriet en gång för alla.

Hela internet tvivlade och hittade på alla möjliga teorier om varför det inte var Arya som skadades förra veckan, utan bara någon som offrade sig själv genom att ta hennes ansikte (hur nu det skulle vara möjligt). Den mest populära av dessa teorier var att Jaqen H'ghar fortfarande hade en skuld att betala sedan andra säsongen och att han inte ansåg att The Waif var värdig upplärning på grund av svartsjuka gentemot Arya. Sanningen är avslöjad och det visade sig att det faktiskt var Arya och ingen annan.

Efter en intensiv katt och råtta-lek bland Bravoos gator använder sig vår hjälte av mörkret för att besegra sin fiende, då hon i början av säsongen lärde sig att slåss som blind medan The Waif aldrig har fått den sortens träning. Ett väntat, om än smart, sätt att avsluta striden på och även om jag gärna hade sett det dödsfallet kan jag förlåta den antiklimatiska scenen eftersom hela grejen med att utnyttja miljön på det sättet är väldigt typiskt hennes redan coola och iskalla personlighet. Var det någon annan än jag som kände hur hjärtat stannade i samma ögonblick som ljuset slocknade?

Att sedan sätta upp ansiktet som dekoration för Jaqen att beskåda i en hånfull hämnd får mig att dra på smilbanden. Sen förvånar han när han utnämner henne till en No One, med motivet att hon besegrade The Waif, vilket är ett väldigt svagt motiv om ni frågar mig. Men det spelar ingen roll. Hon blev sviken av de enda människorna hon trodde att hon kunde vända sig till efter mordet på Robb och Catelyn Stark och hon är redo att resa tillbaka till Westeros för att härja lite där. Hon har ju ändå flera namn på sin lista att bocka av.

Nästa avsnitt har fått titeln "The Battle of the Bastards" och av trailern att döma kommer hela avsnittet att utspela sig utanför Winterfells murar, där Sansa och Jon ställs öga mot öga med Ramsay Bolton i en slutgiltig uppgörelse.