Med bara två veckor kvar till säsongsavslutning händer det mer och mer i den annars stundtals lugna säsongen. När man tänker på hur vissa karaktärers händelseförlopp har utvecklats kan vi säkert vänta oss något storslaget de två sista timmarna som är kvar, med ett flertal mer eller mindre väntade vändningar som återigen förändrar spelplanen på både gott och ont i sann Game of Thrones-anda. Under den väntan har vi fått möjligheten att gotta oss i ännu ett fantastiskt avsnitt som innehåller det mesta som serien brukar kunna erbjuda. Framförallt har vi det där slagfältet i slutet som är fyllt till bredden med ängslan, ångest, hopp, förväntningar och lite mer därtill. Men det som står först på tur är intrigen i Meereen.
Daenerys är inte helt oresonlig, trots allt. När två tittarfavoriter möts för diplomatiska samtal visar Tyrion att han har en del förnuft i sig och att han kanske är värd att lita på. Nu när Jorah har förvisats två gånger och Barristan är död, behöver hon en röst som öppet vågar ifrågasätta hennes beslut och ge råd om hur saker kan bli bättre. Tyrion är precis vad hon behöver, även om han fortfarande har en del att bevisa för att förtjäna tilliten fullt ut. Samtidigt får Jorah dödslängtan när han återgår till att bli en kämpe i stridsgroparna, allt för att visa att han är villig att dö för sin drottning – och säkert för att ge henne skuldkänslor, den jäveln.
Jag känner mig inte längre lika sadistisk som förra veckan när Cersei arresterades. Nu är det mer synd om henne, som får svälta till den stund hon bekänner sina synder. En tortyr som ingen levande varelse någonsin förtjänar. Det ger en såna kväljningar när det enda vatten hon får dricka är det som spills ut på golvet att det måste vara en tidsfråga innan hon bryter ihop och erkänner allting. Eller bara en del av det. Cersei är listig och kan säkert komma på ett eller annat knep för att komma ut och fortsätta styra i King's Landing.
Det verkar också som att den träning Arya genomgår inte innebär att hon förlorar sin identitet. Bara att hon ska gå in i rollen som en annan person, så bra att folk inte ens skulle kunna ana att det är Arya Stark som strosar omkring på gatorna för att hon med lätthet ska förbli oigenkänd vart hon än går. Tack och lov för det, för hennes radikala karaktärsutveckling har varit spännande att följa till den grad att allting skulle förstöras om hon plötsligt förvandlades till en helt annan person utan återvändo.
Till sist vill jag prata om White Walkers. Eller Vålnaderna, som de översätts till i svenskan. Det är de som lämnar det största intrycket det här avsnittet. Tidigare har de bara gjort ett enda, kort framträdande i varje säsong. För att påminna oss om att de finns och att de är olycksbådande. Med största sannolikhet återvänder de inte i säsongens två sista avsnitt. Gissningsvis är de bara med en gång i nästa säsong också. De lär dock spela en avgörande roll för dramaturgin i seriens sista säsong. Med tanke på undertiteln till Game of Thrones, "A Song of Ice and Fire", finns det en teori om att i slutändan handlar allting om att White Walkers och drakarna kommer att drabba samman.
White Walkers är väldigt mystiska varelser, mycket på grund av att vi vet oerhört lite om dem. Vi vet att de kan skapa en privat armé av gengångare, det enda som kan döda dem är drakglas och tydligen även valyriskt stål (som Jon Snows svärd är gjort utav) och att de är på väg mot Westeros i samband med vinterns framfart. Men vi vet varken deras mål eller motiv, och det gör dem läskiga, som om det inte vore nog att de är fullständigt livsfarliga att möta.
För första gången i serien gör de ett ordentligt offensivt anfall, där det fria folkets hemvist drabbas i en 20 minuter lång, episk strid som slår den panikfyllda atmosfären i "Titanic" med hästlängder och får mig att gapa av chock för att det var så oväntat. Varför de gjorde det går bara att spekulera. Antingen var det för att ta drakglaset från Jon, för att de på något sätt visste att han hade det, eller för att samla nya rekryter till den växande armén. Båda alternativen är lika rimliga. Vad deras mål än var den här gången så innebär det att de har börjat bli aggressiva och att de närmar sig muren, kanske till den grad att de är framme när sjunde säsongen inleds. Och på muren har en osäker allians bildats mellan nattens väktare och det fria folket. De gör bäst i att ordna en tillfällig vapenvila och blicka norrut mot Westeros riktiga fiender. Annars kommer den där Darth Maul-liknande filuren att ta dem.
Tror du också att White Walkers kommer spela en avgörande roll i seriens klimax? Är Cerseis straff för hårt? Kommentera gärna nedan!
