Klipp

Skribent

Viktor Jerner

8 oktober 2015 | 10:30

Den mörka sanningen bakom dina mysiga Disneyfavoriter

Filmerna från den amerikanska produktionsjätten Disney är inte direkt kända för att leverera djupt mörker och moralisk komplexitet, men hur ser det ut under ytan?
Filmsajten Screen Rant har satt ihop en video där de går igenom sju exempel på omtyckta Disneyfilmer och deras förlagor, och det intressanta i deras analys är att vi snabbt inser att det som ligger till grund för dessa filmer innehåller mer komplexitet än man tror.

Kort sagt har Disney tagit berättelser som i sin kärna är oerhört mörka, för att sedan anpassa dem genom att göra dem mer familjevänliga och universella.

Några exempel (spoilervarning!):

"Pinocchio" (1940)




Här har vi en film som redan i sin adaption präglas av en del svärta, men i Carlo Collodis saga "Pinocchios äventyr" från 1881 är den flera lager tätare. När Benjamin Syrsa dyker upp med sina ovärderliga råd går det inte riktigt lika smidigt som i filmen, utan Pinocchio slår ihjäl honom med en hammare. Under resten av berättelsen dyker Benjamin upp i form av ett spöke som hemsöker allas vår kärleksfulla (eller?) trädocka.

"Askungen" (1950)




Även här har vi en berättelse där inte allt är frid och fröjd, varken i filmen eller i bröderna Grimms saga som finns i grunden. Men den sistnämnda tar ändå priset, särskilt när det gäller skildringen av Askungens onda styvsystrar. I filmen skildras deras besatthet över att få på sig den mytomspunna skon i glas på ganska milt vis, men i sagan tar det en mer makaber vändning. De är nämligen så pass besatta att de börjar skära av bitar av sina fötter för att kunna pressa ner dem i skon, men den massiva mängden blod avslöjar deras "fusk". Som om det inte vore nog så får de två systrarna också sina ögon utpetade av fåglar senare i berättelsen, mysigt. 

"Den lilla sjöjungfrun" (1989)




Berättelser skrivna av den danska författaren Hans Christian Andersen har legat till grund för ett antal Disney-filmer, och ett exempel på det är "Den lilla sjöjungfrun" som han skrev år 1837. Filmen är oändligt färgglad och slutar med ett lyckligt sagolikt bröllop, vilket man inte riktigt kan säga om förlagan. Istället för Ariel gifter sig prinsen med någon helt annan, och får aldrig reda på vem det var som räddade honom från att drunkna. Hon får i slutet på berättelsen en chans att få tillbaka sin fena genom att döda honom med ett knivhugg i hjärtat, men väljer istället att kasta sig i havet till sin död. Oh happy day, eller?

Kolla in dessa tre och ytterligare fyra exempel i videon nedan! 


Vilket exempel blir du mest överraskad av? Är det rätt av Disney att forma om dessa berättelser till något ljusare och lyckligare än vad de faktiskt är? 
| 8 oktober 2015 10:30 |