Askungen (1950)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Föräldralösa, vackra Askungen behandlas som slav av sin elaka styvmor och sina dumma styvsystrar, och hennes enda vänner är djuren på gården. När prinsen i landet ska ställa till med bal för att hitta sig en brud sätter styvmodern käppar ihjulet för Askungen - hon ska minsann inte få gå. Men med hjälp av mössen, fåglarna och sin gudmor kommer Askungen i alla fall iväg.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: ASKUNGEN

Vad är väl en bal på slottet?
Blandade känslor uppstår när man återser denna Disney-klassiker. Å ena sidan är det bubblande, nostalgisk barndomsglädje över de charmiga mössen och de glasa sångnumrena. Å andra sidan tvingas vi på en blek hjältinna och rätt förlegade könsroller.

"...och så levde de lyckliga i alla sina dagar!" Det finns nog få animerade filmer som anammar den klassiska askungesagan som just... "Askungen". Alla som sett "Kalle Ankas julafton" vid enstaka tillfälle kan en handfull odödliga repliker från den Disneys tecknade klassiker.

Det är med blandade känslor man som - som en modern filmkritiker, men ändå med barndomsnostalgi i bagaget - ser om denna glada barnsaga. För samtidigt som det finns något lockande i den härligt gammelmodiga animeringen med de sköna 50-talsfärgerna så osar det inte oväntat förlegade könsroller och familjevärderingar.

Den fattiga, ensamma flickans liv får inte meningen förrän hon räddas av en nobel prins. Och prinsen i sig har inget värde för sin far Kungen förrän han hittat en kvinna att yngla av sig med. Ja, det är den sanna kärleken...

Men utan att bli för "politiskt korrekt" eller klanka ner på en barndomsfavorit så är det ändå med en stundtals bubblande glädje man ser om filmatiseringen av den franska folksagan. Här finns ändå några catchy sångnummer (försök att INTE gunga med i den odödliga sylåten), ett smittande gott humör och roliga bifgurer.

Problemet med bifigurerna är dock (i likhet med många av dagens barnfilmer) att de helt överskuggar vår i ärlighetens namn rätt bleka hjältinna. Askungen är en sådan perfekt, präktig Disney-hjältinna att man storknar. Hon är den fagra oskulden som trots trasorna hon är klädd i ser ut som en pinuppa, har ett hjärta av guld och sjunger som en musikalartist.

Den manliga så kallade protagonisten är ännu värre - en personlighetsfriad Ken-docka vars möte med sin kära tydligen är så meningslöst att den skildras som bakgrundsscenario med kommentarer av några helt andra rollfigurer. Den elaka styvmodern är också en fantastiskt tillyxad stereotyp - en dominant överklasskärring vars drypande i ondska får Meryl Streep i "Djävulen bär Prada" att likna en bullmormor.

De rara mössen är dock nämnvärt charmiga och det är en fin sidointrig att det är just den bufflige Kungen som drömmer om barnbarn. Mössens kamp mot den lömske katten är underhållande som en kortfilm i sig. Men ofta känns mycket av detta som en distraktion från att huvudpersonen som vi förväntas relatera till helt enkelt är ganska... trist.

Storyn i sig är ju dessutom rätt banal på en parodisk nivå, med gott om logiska luckor - hur bekvämt kan skor i glas egentligen vara? Disneys "Askungen" är fortfarande av rent nostalgiska skäl vacker och sevärd. Men ska du visa den för dina barn bör du nog följa upp med något mer modernt som "Modig" eller "Frost". För hur läckert den än må vara så är det samtidigt aningen tomt och gammelmodigt.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
Filmrullen
Godkänt från Disney. Jag var lite skeptisk till att se den, eftersom jag var rädd för att jag skulle se Julaftons-versionen som helt sönderklippt. Den var godkänd, och jag får väl hoppas att den jag ser på julafton är lika bra som innan.

Relaterade filmer