Vi behöver prata om Spectre

31 Oktober 2015 | 12:00

Det stora problemet med Bond-skurken i "Spectre"

Sett filmen? Kom in och tyck till. För alla andra: spoilervarning!

Av naturliga orsaker kunde jag inte gå in på några spoilers, när jag recenserade "Spectre" tidigare i veckan. Men jag nämnde en viss... frustration, kring den nya Bond-skurken spelad av Christoph Waltz. Tänkte här dyka in djupare på honom, och vad filmen gjorde rätt och fel i fallet SPECTRE. 

Och du: det blir spoilers!

Först och främst: jag gillar filmen! Recensionerna har hittills varit all over the place, några har gett sig på toppbetyg medan andra tog fram stora sågen. Själv landar jag mittemellan. "Spectre" levererar allt man förväntar sig av en Bond-film, här finns gadgets, biljakter, spänning, humor och ännu mer av den klassiska 007-känslan från förr. Men det är kanske just det; att det är så förväntat, som gör att filmen inte sticker ut nämnvärt från tidigare delar. Det blir förutsägbart. Där "Casino Royale" knockade mig med en ny, råare stil är "Spectre" en klassisk Bond enligt mallen.

Däremot störs jag en del på herren på bilden nedan.

1. Vad betyder ett namn?




Redan innan titeln avslöjades förra hösten kom rykten och frågor som: Skulle SPECTRE återvända? Kommer EON Productions att använda sig av Blofeld, nu när de hade fått tillbaka rättigheterna? För fans av de gamla Bond-filmerna är det naturligtvis enormt, Blofeld och den ondskefulla terror-organisationen har varit ett ljuvligt hot främst i Sean Connerys tidiga James Bond-filmer.

Sen presenterades titeln. "Spectre"! Och Christoph Waltz skulle spela storskurken.

Men vänta nu, en storskurk vid namn Franz Oberhauser? Något kändes inte rätt. Inte vore de väl så dumma som att göra en "Star Trek Into Darkness"? Som ni kanske minns hävdade man envist att Benedict Cumberbatch spelade en "John Harrison", bara för att han sedan mitt ute i rymden skulle kunna "avslöja" sig som Khan. Regissören J.J. Abrams bad om ursäkt efteråt med orden: "Det kanske hade varit smartare att berätta från första början".

Historien upprepar sig. "Spectre" gör exakt samma charad, förutom att vi ju redan vet att SPECTRE är tillbaka, så varför alla charader? Förväntningarna skruvad upp, alla räknar med att Blofeld kommer dyka upp i filmen, men namnet hålls hemligt in i det sista.

Visst. Det går en kittlande känsla av nostalgi när den vita perserkatten dyker upp igen. Där var en karaktär jag inte hade väntat mig! Men när Franz Oberhauser meddelar att han bytt namn till Ernst Stavro Blofeld, så betyder det ingenting. Inte för Bond, och verkligen inte för mig. Tomma ord. Jag blir nästan bara förbannad av hur filmskaparna tror sig ha släppt en stor överraskning, när de enbart bara bekräftar vad alla "vetat" senaste året.

Varför inte bara tuta och köra på Blofeld-tåget från början? Blev "The Dark Knight" en sämre film av att vi visste att Jokern var med?

2. Alla smärtors arkitekt




Nästa twist: ”I am the architect of all your pain", säger Blofeld som just avslöjat att han står bakom de senaste tio årens skurkdåd. Vesper Lynds död, mordet på M, och i princip alla de skurkar och henchmen vi mött i senaste filmerna har jobbat för SPECTRE. 

Det är ett snyggt sätt att knyta samman de senaste fyra Bond-filmerna ("Casino Royale", "Quantum of Solace", "Skyfall" och "Spectre") till en serie. Det får man för all del gärna göra. Men nu vet vi också att det går några år mellan varje film, och de har aldrig varit så sammanhängande förut. Därför tror jag snarare att det hela är en rätt dålig efterkonstruktion. Och jag köper den inte alls.

Tänk dig själv, du kollar på en thriller. Ett whodunnit-mysterium. En rad misstänkta presenteras. En mördare grips tills slut. Men så: ta-daa! Ny spelare gör entré i sista minuten. Det var den totalt okända, onda tvillingen som hade planerat allt. Ridå.

Vafan? Om det bara planterats antydningar åt det här hållet i de tidigare filmerna, men jag tvivlar. Tycker nog att Le Chiffre (Mads Mikkelsen i "Casino Royale" och Silva (Javier Bardem i "Skyfall") kändes som självständiga bad guys som klarar sig utan en överordnad chef. (Han i ”Quantum of Solace” är det ändå ingen som minns, det är nästan lite lustigt hur han nästan - bara nästan - helt utesluts ur ”Spectre”-gemenskapen.)

Och tänk på det här. Vad händer när du ser "Spectre" som en fristående film? Du kanske har missat de senaste. Vad gör egentligen SPECTRE och Blofeld för minnesvärda skurkerier? Förutom att borra i Bonds skalle - ingenting. De lever på sina "påhittade" gamla meriter och tror att det ska räcka.

3. ...och de levde lyckliga i alla sina dagar




I slutet av filmen kommer några klassiska Bond-actionscener. Blofeld har gömt Bonds tjej någonstans i det nedlagda MI6-huset, som ska sprängas om tre minuter. Hinner han rädda henne? (Givetvis.) Sen blir det båtjakt efter Blofelds helikopter innan den sistnämnda kraschar på Westminster Bridge. Bond hinner ikapp, Blofeld ber hånfullt: "Finish this!"... men blir lämnad åt polisen.

Här gör Bond något nytt. I vanliga fall skulle han sätta en kula i skallen på sin nemesis, köra över med ångvält, kasta ner honom från ett tak (M står för den biten med C, som absolut bör ses som en andra Bondskurk i den här filmen)... För all del: Bond har publik. Polis och tv är på plats och ser allt. Men vi, i biopubliken? Fansen behöver sitt "Hell yeah!"-moment, där skurken får på käften, hjälten har segrat och man får jubla efter två timmars spänning. "Spectre" lämnar oss med ett stort antiklimax, en scen som skulle passa bättre i ett avsnitt av "24" än i en Bond-film. 

Och det är ännu en anledning till att den, enligt mig iallafall, är högst medioker jämfört med resten av filmserien. Visst finns det sämre Bondfilmer och mer lättglömda skurkar, men också en lång rad av riktiga höjdare som satt ribban högt. 

Än finns det hopp




Jag tänkte avrunda den här gnällväggen med några ljusa ord inför framtiden. Det är nämligen ingen vild gissning att vi kommer få se mycket mer av Blofeld och SPECTRE i nästa film, och kanske fler utöver det.

Producenterna har väntat i årtionden på att få återintroducera agent 007:s stora ärkefiende, och de kommer inte att slarva bort honom så lätt. Även om han känns underanvänd i den här filmen kan man se "Spectre" som en origin story för Blofeld, likt den som alla superhjältar får i sin första film. (Glöm inte att ”Casino Royale” var en reboot som strök ett streck över alla tidigare händelser i 007:s liv och karriär.) Nu vet vi vem Blofeld är, var han kom ifrån, varför han hatar Bond. Och så har han fått sitt karaktäristiska ärr, som ju känns igen från Connerys filmer (reboot eller ej, viss nostalgi behövs.)

Den mest ikoniska skurken i James Bond-filmernas historia har återvänt. Jag hade hoppats på en storslagen entré, vad jag tror att vi fick istället är lugnet före stormen. 

Blofeld är tillbaka med besked. Nu säkert argare än någonsin. Och medan "Spectre" lämnar mig med viss besvikelse och frustration, så måste jag erkänna - "Bond 25" kan bli sjukt jävla bra om alla bitar faller på rätt plats.

Vi får bara hoppas att katten överlevde mega-explosionen för att dö en annan dag. De har nio liv, visst?

Vad tyckte ni om filmen? Tankar om SPECTRE och om Blofeld? Kommentera nedan.