Bonds bästa titelsekvenser

3 Oktober 2015 | 15:00

De (00)7 bästa James Bond­-titelsekvenserna

Ingen titelsekvens, ingen Bond­-film. Titelsekvenserna har utvecklats med tiderna och förändrats med sina respektive Bond, men vilka är de bästa? Det finns 23 Bond-filmer och vi har plockat ut våra sju favoriter.

För 50 år sedan var titelsekvensen nästan standard i filmer. Det var något man föredrog istället för långa eftertexter. Detta hantverk har nästan försvunnit helt men Bond­filmerna verkar inte ha övergett sin formel, att först ha en så kallad “gun barrel” som övergår till en actionsekvens som sedan lämnar över till en titelsekvens.

Titelsekvensen brukar alltid sammanfatta filmen vi ser, men på lite olika sätt. Ibland sammanfattas filmen rakt av med korta klipp från filmen. Men ibland blir titelsekvensen mer tematisk och sammanfattar ton, tema och den karaktär filmen kommer ha. En populär teori är att titelsekvensen sammanfattar Bonds inre tankar och fokus i filmen.

Låt oss se vilka sekvenser som är de mest ihågkomna och visuellt tilltalande!

7. "Leva och låta dö"



Bond: Roger Moore
Låt: "Live and Let Die"

Detta var inte bara introt till Roger Moores första film, men också till en helt ny era av Bond. Nu var Bond tryggt placerad i 70­-talet och denna film skulle spegla en ny värld, med lite hjälp av blaxploitation. Detta märks direkt i denna sekvens. Istället för de mer europeiska och vita kvinnorna vi var vana att se, fick vi nu istället icke vita kvinnor. Men samtidigt som det känns bra och progressivt, kastar filmen ett voodoo­-sammanhang över det hela och de gamla klyschorna är tillbaka. Men vad som verkligen bär denna sekvens är så klart låten "Live and Let Die" av Paul McCartney med Wings. Den tillför en ny tuffare ton som följer med filmen hela vägen till slutet. Och dödskallemotivet är nu ikoniskt och ekar i senaste “Spectre”.

6. "Man lever bara två gånger"



Bond: Sean Connery
Låt: "You Only Live Twice"

Detta var en film vars äventyr nästan exklusivt utspelade sig i Japan och titelsekvensen ville mer än gärna förmedla det. Vi ser i vanlig ordning kvinnor i silhuetter men denna gång framför Japanska motiv, mer specifikt ett solparaply. Motiven spelas framför filmklipp på vulkaner och lava. Vad som gör denna sekvens så tilltalade är dess användande av färger. Primärfärgerna röd, blå och grön återkommer och ger en fantastisk vacker pallett som lyser upp skärmen. Låten av Nancy Sinatra passar perfekt och blev synonym med Bond, så pass att Robbie Williams adapterade den som sin Bond-­hyllning.

5. "GoldenEye"



Bond: Pierce Brosnan
Låt: "Goldeneye"

Nu befann sig Bond i 90-­talet och denna sekvens sammanfattade det väl. Först och främst klev datoranimationer in och mixades med praktiska effekter, blandingen är stilig och välbalanserad. Sen ser vi en tydlig visuell metafor för vart Bond befinner sig. Kalla Kriget är över och gamla hot är döda, men vad är konsekvenserna för detta? Vi ser gamla sovjetiska och kommunistiska motiv som är en del av det förflutna. Lenin­-statyer faller och “Hackan och Skäran” huggs ner av mindre hammare. Detta är en ny Bond för en ny tid, är vad som sägs. Och vid det här laget hade kvinnorna i sekvenserna gjort allt man kunde gör med vapen, så nu kom pistolerna ut ur deras munnar. Sedan är låten en av de bästa, sjungen av Tina Turner och skriven av Bono samt The Edge. En tidlös sekvens som håller måttet.

4. "I hennes majestäts hemliga tjänst"



Bond: George Lazenby
Låt: "On Her Majesty’s Secret Service"

Här såg vi en identitetskris, men en fasansfull vacker en. Connery hade bittert lämnat serien och producenterna skulle nu introducera en ny Bond utan att skada varumärket. George Lazenby blev valet och nu skulle publiken försäkras om att allt var som det ska. Därav blev denna sekvens en slags “best of” där vi ser klipp från tidigare filmer som rinner likt sand i ett timglas. Publiken fick förklarat att denna film följde de andra och var del av en kontinuitet. Men bortsett från det är sekvensen otroligt stilig, den har en kunglig ton som utstrålar Bond och England. Detta speglas inte denna gång med en sång utan ett tema skrivet av seriens kompositör John Barry. Många argumenterar för att detta är den bästa Bond­-låten. Om äventyr och spänning hade en låt, hade det vart den här.

3. "Agent 007 ser rött"


Bond: Sean Connery
Låt: "James Bond Is Back / From Russia With Love"

Bond hade nu etablerats men höll fortfarande på att hitta sin formel. Nu hade vi för första gången en filmsnutt innan titeln och en allt mer familjär titelsekvens. Anonyma kvinnorna står i centrum och dansar fram titlarna, bokstavligen talat. Titlarna projiceras och kvinnorna dansar framför dem. Detta sätter tonen för filmen och demonstrerar humor och fräckhet. Låten “From Russia With Love” spelas endast instrumentalt och mixas med Bond­temat, vilket gör låten bättre och vassare. Detta är nog rent visuellt den vackraste titelsekvensen.

2. "Casino Royale"



Bond: Daniel Craig
Låt: "You Know My Name"

Efter en lång väntan på nästa Bond­-film som nu skulle definiera 2000-­talet och en värld efter 11 september, kom "Casino Royale" vars förlaga passade perfekt för samtiden. Titelsekvensen skulle också förnyas efter nästan ett decennium av datoranimerade sekvenser som mer spelade för effekt snarare än innehåll. Här återvände sekvensen till sina tvådimensionella rötter, vi hade nu en tecknad sekvens. Så klart var lite data använt, men effekten var nostalgisk. Vi ser spelkort och kasinomotiv som speglar Bonds värld. Hjärter står för blod, klöver för kulor och dam för svek. För första gången ser vi inga kvinnor, detta är en ny Bond för moderna tider. Vi ser istället silhuetten av en mer brutal och oslipad agent som inte tvekar på att hugga dig i ryggen. Titellåten är kaxig och vass, den etablerar Craig och det hans Bond står för. Allt detta tillförde till att skapa den kanske mest kontextuellt intressanta titelsekvensen.

1. "Goldfinger"



Bond: Sean Connery
Låt: "Goldfinger"

Titelsekvensen som dödade alla titelsekvenser. Här har vi klassikern, herren på täppan och den titelsekvens alla skulle jämföras med. Med en ikonisk låt och formgivning blir detta sekvensen Bond främst kommer kopplas till. Vad som gör denna så speciell är att vi vanligtvis är vana vid att se kvinnorna projicerade på bilder, som silhuetter. Men här står kvinnorna i centrum och får bilderna projicerade på sig. Alla är målade i guld och blir som reflekterande dukar som spelar upp delar av filmen vi ska se. Det blir som en teaser som bygger upp förväntan, vi vill nu verkligen se filmen. Allt förstärks av Shirley Basseys starka röst som bygger en spänning, tack vare henne har ingen annan Bond-­låt åstadkommit samma odödlighet. "Goldfinger" satte standarden för allt James Bond skulle bli och denna sekvens är inget undantag.

Vilka är era favoriter?