Charlie Kaufman är filmgeniet som gett oss några av de mest oförglömliga berättelserna på vita duken. Han har skrivit fantastiska manus till moderna klassiker som ”I huvudet på John Malkovich” (1999), ”Adaptation” (2002) och ”Eternal Sunshine of the Spotless Mind” (2004). Tre filmer som redan har sin självklara plats i mitt filmiska hjärta.
Som regissör har han dessutom skapat egna unika och drömska världar i ”Synecdoche, New York”(2008), den animerade pärlan ”Anomalisa” (2015) och senast Netflix filmen ”I’m Thinking of Ending Things” (2020). Alla kännetecknas av hans mod att tänja på gränserna för vad film kan vara, alltid originellt och tankeväckande.
Nu är Kaufman äntligen tillbaka här i Venedig, denna gång med kortfilmen ”How To Shoot A Ghost”. Filmen tar oss med till Aten där två unga personer, en översättare och en fotograf, precis har gått bort och plötsligt finner sig i ett slags mellanvärld. Tillsammans vandrar de genom stadens gator och möter både skönheten och sorgen i sina ofullbordade liv.
Genom en suggestiv mix av gatufotografi, arkivmaterial och hemvideor utforskas vad det innebär att bli ett spöke. Resultatet är poetiskt och klassiskt Kaufmanskt.
Återigen samarbetar han med den fenomenala Jessie Buckley, som gång på gång visar vilken exceptionell skådespelare hon är. Josef Akiki gör också en imponerande insats och matchar henne med en fin känslighet.
Filmens manus är skrivet av Eva H.D, som dessutom själv är rösten i filmen. Hennes tonfall ger berättelsen en drömsk inramning, nästan som en vag viskning ur det undermedvetna som passar perfekt för Kaufmans universum.
Att Kaufman är fascinerad av drömmar är knappast en nyhet. Det har alltid varit ett återkommande tema i hans filmer och han verkar fortsätta på samma spår. Hans kommande film ”Later the War” beskrivs som en historia om en drömskapare som börjar producera mardrömmar åt andra, en både kuslig och lockande premiss. Enligt IMDb kommer vi att få se Eddie Redmayne, Tessa Thompson och Patsy Ferran i huvudrollerna. Bara den rollistan gör att man blir nyfiken. Och vem vet, kanske blir det världspremiär här i Venedig när den väl är klar?
Läs också: Venedig 2025: Park Chan-wook slår till med festivalens starkaste film hittills!
Läs också: Venedig 2025: Hollywood-hunken trivs i rollen som Frankensteins monster
Läs också: Venedig 2025: Julia Roberts hoppas att nya thrillern ska väcka debatt