Då har äntligen Guillermo del Toros mycket efterlängtade ”Frankenstein” haft sin premiär i Venedig och filmen belönades med festivalens hittills längsta stående ovationer. I biosalongen syntes en genuint berörd ensemble.
En av dem är den australiska skådespelaren och stjärnan Jacob Elordi. Han inledde sin karriär i Netflix highschool-filmer ”The Kissing Booth” (2018-2021), men det var rollen som Nate i Sam Levinsons hyllade TV-serie ”Euphoria” (2019) som gav honom genombrottet.
Sedan dess har han imponerat i roller som den aristokratiske Oxford-studenten i Emerald Fennells ”Saltburn” (2023) och som Elvis Presley i Sofia Coppolas ”Priscilla” (2024).
Nu har han fått äran att spela monster eller rättare sagt, själva Frankensteins skapelse, i Del Toros ”Frankenstein”. En roll som han har drömt om sedan tonåren som är långt mer personligt än bara en karaktär. På presskonferensen i Venedig förklarade han:
– Den varelse ni ser i filmen är den renaste formen av mig själv, han är mer jag än vad jag någonsin varit.
Han beskrev rollen som ett kärl där han kunde hälla i hela sitt liv.
– Från det att jag föddes tills jag står här idag, allt finns i den här karaktären. Det är ett kärl som jag kunde lägga varje del av mig själv i.
Sminkningen tog 10 timmar per dag
Förvandlingen var fysisk såväl som emotionell. Sminkningen tog upp till tio timmar per dag, men Elordi minns den inte som en börda utan snarare som en trygghet.
– Jag saknar till och med att ha det på mig, det var en säker plats att skapa ifrån.
Han berättade också om det kroppsliga språket i kostymen och hur monstret utvecklas.
– Det finns så många olika lager i kostymen. När han föds bär han nästan ingenting, bröstkorgen är öppen och huvudet högt. När han börjar känna smärta, som vi gör i tonåren, kryper han ihop. Och som vuxen stänger han av.
Och med en blandning av allvar och humor avslöjade han även vilken sorts “monster” han ser i dagens samhälle:
– Män i kostym.
”Frankenstein” får premiär på Netflix den 7:e november men jag rekommenderar er starkt att se den på bio om ni får chansen. Det är en av de vackraste filmerna jag någonsin fått uppleva på bioduken, ni kommer inte ångra er.