Från hånade till hyllade: 5 skådisar

31 Januari 2016 | 12:00

5 skådisar som gått från hånade till hyllade

Alla älskar en bra comeback!

Jag skrev nyligen om fem skådespelare som gått från vara älskade till att bli hatade, och idag tänkte jag att det kunde vara en rolig idé att kolla in motsatsen. Alltså fem skådisar som, av olika anledningar, gått från att vara hånade och utskällda till att bli Hollywoods gullegrisar.

Häng med!

Matthew McConaughey




Det går knappt att tänka sig nu, när de prestigefulla priserna bara regnar ner över honom, men för inte alls så länge sedan var McConaughey en av filmvärldens allra mest förlöjligade skådisar. Han retades för att alltid vilja ta av sig sin tröja (vilket han i princip gjorde i alla filmer han medverkade i), och han hånades för sin enkelspåriga "surfer dude"-persona som han med släpig Texas-dialekt spelade så fort tillfälle gavs. Så vad hände? Jo, "The McConaissance" hände. Den stora renässansen tog vid. Likt en fenix som reser sig ur askan bytte Matthew skinn och gick från att spotta fram "Fool's Gold"-liknande bagateller till att göra Oscarsakademin alldeles kollriga med sina minnesvärda prestationer i "Dallas Buyers Club" och "Mud", bland många andra. För att inte prata om hans numer ikoniska porträttering av Rust "Time is a flat circle" Cohle. Nu är han hur som helst Hollywoods kanske allra hetaste skådis. Well played, sir. Well played!

Robert Downey Jr.




För lite drygt tio år sedan var Downey Jr. riktigt illa ute. Åratal av missbruk hade lett till en avstannad karriär och många i branschen bedömde den i grunden talangfulle skådespelaren som körd. År 2001, efter ett flertal misslyckade rehab-försök och faktiskt några arresteringar, meddelade Robert att han numera var helt återställd, och därefter tog karriären fart på riktigt igen. 2008 sjösatte han hela Marvels superhjälte-satsning med sin roll som Iron-Man, och nu, 46 år efter debuten framför filmkameran, är han hela Hollywoods högst betalda skådespelare.

Winona Ryder




Sällan har någon stackars kändis få utstå mer spott och spe än vad Ryder fick göra efter att hon år 2001 åkt fast för snatteri i en butik i fashionabla Beverly Hills. Enligt uppgifter försökte hon komma undan med ett byte på cirka fem tusen dollar i kläder, men allt fångades av övervakningskameror och skandalen var ett faktum.

Winonas karriär blomstrade på 80- och 90-talen med filmer som "Beetlejuice", "Heathers" och "Edward Scissorhands", men efter att "Sticky Fingers" Ryder (som hon hånfullt kallades) gjort bort sig började statusen som A-liste-skådis naggas i kanterna. På senare år har hon kommit tillbaka med starka birollsinsatser, bland annat som åsidosatt prima ballerina i Aronofskys "Black Swan". 

Drew Barrymore




Hon slog igenom med buller och brak i "E.T: The Extra-Terrestrial" vid sju års ålder (även om hon gjort några filmer innan dess också), och följde upp Spielbergs älskade familjefilm med hyllade insatser i "Eldfödd", "Omöjlig kärlek" och "Cat's Eye" innan drogmissbruk och självmordsförsök fick hela Barrymores värld att krascha. För att verkligen förstå hur tidigt hon började missbruka kan sägas att hon släppte en biografi om sina stora problem redan när hon var fjorton år gammal.

Under det sena 90-talet iscensatte Drew en långsam comeback genom sina insatser i filmer som "The Wedding Singer" och "Never Been Kissed", och för två år sedan regidebuterade hon med hyllade "Whip It". Hon har nu en cementerad plats som storstjärna i filmvärlden och är en förebild i hur hon tog sig ur sina missbruksproblem och istället vände på karriärs-steken.

Mickey Rourke




Det går inte att skriva en sådan här lista utan att nämna Mickey Rourke. Den ärrade skådisen är själva sinnebilden för en mäktig comeback, och insatsen han stod för i "The Wrestler" var inget annat än fantastisk.

Rourke ansågs tidigt vara en av sin generations stora talanger, fullt i klass med vad giganter som Marlon Brando varit innan, men år 1991 bestämde han sig trots det för att lämna skådespelaryrket för en karriär inom boxning. Han sägs ha varit en mardröm att arbeta med innan han drog sig tillbaka, och han sägs också ha erbjudits några av den tidens mest ikoniska roller i samma veva. "Pulp Fiction", "När lammen tystnar" och "Plutonen" ska alla ha legat på hans bord, men Rourke ville inte ha något med projekten att göra.

När han sedemera gav upp boxningen i mitten av 90-talet var det svårt för honom att återfå sin forna status. Hans ansikte hade ändrats på grund av alla smällar i ringen, parat med en hel del rätt misslyckade plastikoperationer, och han hånades öppet samtidigt som de seglivade ryktena om hans divalater vid filminspelningar levde kvar. År 2005 började resan tillbaka till stjärnglansen på riktigt i och med Rourkes insats i "Sin City", och tre år senare fick han sitt fulla erkännande för rollen som Randy Robinson i "The Wrestler", för vilken han fick en Oscarsnominering. En sann triumf alltså, väl värd en egen film i framtiden.

Vem tycker du har stått för den största återkomsten? Kommentera gärna nedan!