Jag har aldrig varit något megafan av ”Life is Strange”-serien. Det första spelet från 2015 har dock en speciell plats i mitt hjärta. Berättelsen om den unga Max Caulfield och hennes vänskap med Chloe Price i kombination med tidsresor var något alldeles extra.
Det var därmed väldigt trevligt att få återse Max tio år senare i ”Life is Strange: Double Exposure” under 2024.
Jag kallade det för ett ”välskrivet, vackert och stämningsfullt mordmysterium” som ”känns som en riktigt bra tv-serie” i min recension, med betyget 4 av 5.
Den 26 mars kommer den direkta uppföljaren ”Life is Strange: Reunion”, som är tänkt att vara en avslutning på serien. Jag har fått möjlighet att testa de första två timmarna av spelet.
Mer av samma – på gott och ont
”Reunion” börjar med att Max arbetsplats och nya hem Caledon University står i lågor, när hon plötsligt får tillbaka sina förlorade tidsresekrafter. På bara några dagar måste hon lista ut hur hon ska kunna stoppa katastrofen, tillsammans med ingen mindre än sin gamla vapendragare Chloe Price (spelad av Rhianna DeVries, som i ”Life is Strange: Before the Storm”).
Jag får två starka tankar när jag spelar ”Reunion”:
1. Det är väldigt välkommet att få spela som både Max och Chloe med deras unika förmågor. Även att det går att spola tillbaka tiden igen – vilket saknas i föregångaren.
2. Det är kanske den mest direkta uppföljaren jag någonsin spelat, då det fortsätter kort efter händelserna i ”Double Exposure”. Det har samma grafik och utspelar sig på mer eller mindre samma platser.
Det första gör att spelet får mer djup och variation, då det kunde bli lite tjatigt att hoppa mellan dimensioner och ändra på grejer för att påverka den andra. Att det går att spola tillbaka tiden igen gör att man får en unik makt att kunna påverka handlingen i den riktningen man vill, vilket känns unikt för ”Life is Strange”.
När jag spelar som Chloe får jag istället förlita mig på hennes snabba käft och tuffa attityd. Det är även ett häftigt grepp att få styra konversationer mellan de båda huvudpersonerna.
Det andra är inget fel i sig, men det känns lite billigt att Deck Nine pumpar ut en direkt uppföljare med samma grafikmotor i samma miljöer så kort efter.
Fortfarande lika välskrivet och uppslukande
Om vi lägger det åt sidan, så var de två timmarna jag fick spela ”Life is Strange: Reunion” för det mesta en härlig upplevelse som gör att jag verkligen längtar efter att få lägga vantarna på hela spelet.
Som ett fan av det första spelet är det kul att det bygger vidare på händelser från det. Hur mycket har egentligen Max krafter och det som hände i slutet av det spelet påverkat världen – och inte minst de som var runt henne?
Ett stort mysterium i ”Reunion” är nämligen att Chloe och Max verkar minnas avgörande händelser helt olika. Vad är egentligen sanningen? Under den lilla stund jag fick spela drogs jag in i premissen rejält och ville veta mer. Det ska sägas att det inte alltid är inspirerade att vandra runt kring Caledon University och alla dialoger är långt ifrån intressanta. Med detta sagt ser jag verkligen fram emot att få dyka ner i det här lilla välskrivna universumet igen.
Har du inte spelat ”Life is Strange: Double Exposure” från 2024 bör du dock göra det, då det här som sagt är den mest direkta uppföljare jag någonsin har sett. Det rekommenderas verkligen, då det är ett grymt berättelsedrivet spel.
”Life is Strange: Reunion” släpps till PS5, Xbox Series X/S och PC den 26 mars.
Läs också: Amazon fortsätter att satsa på kultspel – populära ”Life Is Strange” blir serie
Läs också: Recension: Nya ”Life is Strange” är som en riktigt bra tv-serie