Björn Bengtsson och Arvin Kananian är just nu aktuella med huvudrollerna i den nya serien ”Hundarna”, men det är inte första gången de syns i en SVT-produktion tillsammans. Så sent som i höstas medverkade de i ”Färjan” – den blodiga vampyrthrillern om hur en Finlandsfärja tas över av nattens varelser. Från klaustrofobisk skräck på öppet hav till ett mer relationsdrivet advokatdrama, för egen del är det utan tvekan deras senaste samarbete jag föredrar allra mest.
Under vår intervju inför premiären av ”Hundarna” står det snabbt klart att det finns en verklig vänskap mellan de båda skådespelarna. Något som förklarar den grymma kemin mellan deras komplexa karaktärer i serien också.
– Vi kämpade för att det skulle bli just vi två, tillsammans som riktiga buddies. Vi lurade dem, förklarar Arvin nöjt.
Under vårt snack hinner vi utöver arbetet med ”Hundarna” även prata om den svenska filmbranschens kris samt glida in på Arvins fantastiska upplevelse tillsammans med Woody Harrelson.
Men nu är det alltså den svenska rättssalen som gäller.
När Jens Lapidus slog igenom med ”Snabba Cash” var det den kriminella undervärlden som stod i centrum. I nya SVT-serien ”Hundarna” riktas blicken i stället mot rättssalens andra sida – försvarsadvokaterna.
Grundidén kommer från Lapidus, manus är skrivet av Frans Wiklund och regin står Lisa Linnertorp för, som även har arbetat om delar av texten i processen för att forma serien i linje med sin vision.
I rollerna som advokaterna Kalle och Sasha ser vi Björn Bengtsson och Arvin Kananian.
– Jag visste direkt vad jag kunde göra med det här, förklarar Björn när vi ses för att prata om serien.
“Hur går man hem efter ett sånt mål?”
”Hundarna” kretsar kring två försvarsadvokater med olika drivkrafter – och olika sätt att hantera de moraliska konflikterna i yrket. Något vi fått se alldeles för lite av i svensk tv genom åren… men som det kryllar av bland amerikanska ”legal dramas”. Nu blir det förhoppningsvis ändring på det!
– När jag hörde att det var en originalidé av Jens så blev jag nyfiken direkt, säger Arvin. Han är en så kompetent skildrare av samhället. Men det fina här är att man inte skildrar en undervärld – utan vanliga människor som är advokater.
En av seriens mest centrala frågor är hur man som försvarare lever med sina uppdrag, även privat när arbetsdagen egentligen är slut. Kan man verkligen stänga av advokathjärnan när man är med familjen?
– Det är något jag själv har funderat på, säger Björn. Hur kan en advokat med vissa av de mål de sitter med gå hem, ställa skorna i hallen och fortsätta som vanligt? Vissa klienter kanske man inte sympatiserar med överhuvudtaget.
Inför rollen gjorde han research med advokaten Johan Eriksson.
– Det är väldigt olikt hur jag själv är som person. Man tittar på lagen – inte på känslan. Att få träda in i den världen och verkligen förstå det var otroligt fascinerande.
Arvin berättar att även han samtalat med flera tunga försvarare.
– Jag pratade mycket med Slobodan Jovicic. Han gav mig många nycklar till hur man separerar jobbet från privatlivet. Men exakt vad han sa… det sparar jag på, säger han och ler. Man kommer att märka att Sasha och Kalle drivs av helt olika saker.
”Hon vill ha den absoluta sanningen”
Regissören Lisa Linnertorp arbetar ofta med kameran tätt intill skådespelarnas ansikten. Resultatet är en serie där minsta ögonkast får betydelse.
– Det är inte svårare, det är en ynnest, säger Björn. Lisa förstår att skådespeleri inte handlar om att illustrera, utan om att känna. Ett litet ryck i läppen kan räcka.
Han beskriver henne som kompromisslös.
– Hon accepterar inte gestaltning. Hon vill ha den absoluta sanningen. Det är krävande – men otroligt stimulerande.
Arvin håller med:
– Jag älskar att hon litar på publikens intelligens. Vi behöver inte övertydliga. Vi kan berätta med små medel.
Båda återkommer till seriens “musikalitet” – hur dialogen har en särskild rytm. De lyfter fram samspelet mellan Frans Wiklunds manus och Linnertorps fortsatta arbete med texten under inspelningen.
– Alla karaktärer har sin egen andning, sitt eget sätt att uttrycka sig, säger Björn. När texten är så genomarbetad behöver man nästan bara leverera den och vara så naken som möjligt.
”Film har en rejäl kris i Sverige”
Samtalet glider över på branschens situation – och tonen skärps nu märkbart. Här vill man egentligen säga mer än vad vi har tid för under vårt snack.
De senaste åren har varit tuffa för svensk film- och tv-produktion. Arbetstillfällena har blivit färre, menar de, och det som produceras måste idag vara mer genomarbetat.
– Det producerades väldigt mycket under en period, säger Björn. Allt var kanske inte så bra. Nu görs det mindre – och då är det ännu viktigare att det som görs är genomkomponerat och genomarbetat.
Arvin är ännu tydligare när det gäller biografmarknaden:
– Film har en rejäl kris i Sverige. Bio har en rejäl kris. Det tycker jag är läskigare än tv-krisen.
Men det handlar inte bara om publikbeteenden och streamingvanor. Även politiken kommer upp i samtalet. Arvin riktar skarp kritik mot hur kulturens värde behandlas.
– Vi har en regering som inte ser något värde i kultur. Det är jättetråkigt. Men det kommer att ändras.
Samtidigt menar han att det långsiktigt kanske är ännu mer oroande hur publikens beteende förändrats.
– Det svåra är att vi som kultur slutar gå på bio, slutar gå på teater. Det känns i längden mycket farligare.
Björn fyller i att frågan också handlar om vilka berättelser som producerats de senaste åren – och om svensk film verkligen har talat till sin egen publik.
– Hur nära har vi varit vår egen samtid? Vilka filmer har gjorts egentligen?
De är överens om att branschen behöver återvinna publikens förtroende – inte genom pekpinnar, utan genom berättelser som berör.
– Vår uppgift som kreatörer är att göra det så attraktivt som möjligt att ta sig ur soffan och ta sig till biosalongen, säger Björn. Vi behöver vinna tillbaka publiken med historier som är berörande och förståeliga – inte bara lärande och moraliska.
“Det här kommer bli en hit”
När jag beskriver ”Hundarna” som något utöver det vanliga – “lite Succession möter Tunna blå linjen” – tvekar inte Arvin.
– Helt ärligt, om jag får vara kaxig: jag kände redan på provfilmningen att det här skulle bli en hit. När vi började se klipp från avsnitt ett och två… då kände jag: det här kommer bli en hit. I alla fall för de som har min smak.
Björn skrattar bredvid honom och undrar om Arvin faktiskt brukar kolla på sånt han själv är med i. För det gör visst aldrig Björn.
– Jag kollar bara på sånt jag tycker är bra, fortsätter Arvin. Det vill säga ungefär tio procent.
Båda skrattar. Jag fliker in med att produktionsteamen på hans kommande projekt kommer hålla ett extra öga på om Arvin kollar på hans dailies (filmmaterialet som spelats in en inspelningsdag) i framtiden. Gillar han det eller inte? Ännu mer skratt från Arvin och Björn!
Nio timmars improvisation med Woody Harrelson
Utanför Sveriges gränser syntes Arvin senast i ”Triangle of Sadness”, där han spelade mot Woody Harrelson under ledning av Ruben Östlund.
Woody är en av mina personliga favoriter, så jag måste givetvis passa på att fråga. Hur var det att arbeta med en Hollywoodstjärna av den kalibern?
Arvin ler brett.
– Det var en av de roligaste inspelningsdagarna jag haft. Woody kom in och gjorde allt sitt under en intensiv vecka. Hans första dag var scenen där jag kommer och knackar på hans dörr så att han kommer ut.
En paus, när han uppenbarligen minns tillbaka till dagen. Han ler ännu större.
– Vi improviserade i nio timmar. Femton minuter långa tagningar. Med Woody som improvisatör – och med Ruben som regissör som vågar ge oss det utrymmet – var det helt otroligt. Vi var tvungna att vänta på att hela teamet skulle sluta skratta för att kunna fortsätta. Jag gick runt ett hörn och skrattade, han gick in i sitt rum och skrattade. Det var magiskt.
”Bra på riktigt”
Avslutningsvis. Varför ska man då se just ”Hundarna” av allt man kan välja på idag?
Björn funderar ett ögonblick.
– Det är en genomkomponerad symfoni. Man får möta stora frågor om gängkriminalitet och ansvar – men också komma nära människorna bakom. Den är personlig och naken.
Arvin sammanfattar det ännu enklare:
– Jag har visserligen inte sett allt än. Men jag kan ändå säga att det är bra på riktigt.
Om hans magkänsla stämmer återstår att se. Men en sak är tydlig: ”Hundarna” är en serie som vill något mer än att bara underhålla. Och enligt sina huvudrollsinnehavare är det just den sortens berättelser som vi behöver få mer av här i Sverige.
De två första avsnitten av ”Hundarna” finns nu tillgängliga hos SVT Play. Den första säsongen kommer att bestå av totalt åtta avsnitt, med ett nytt avsnitt varje fredag.
Läs också: Från Disney-stjärna till erotisk mordgåta: ”Lyckligt lottad!”
Läs också: Jason Momoa om 22 år gamla sci-fi-serien: ”Lärde mig action på riktigt”
