Wimbledon 2004

Peter Colt var en gång rankad bland de 15 bästa tennisspelarna på herrtouren. Numera är han inte ens med bland de 100 bästa. Efter att ha varit med under flera år börjar han inse att det är dags att trappa ner. Årets Wimbledon ska bli hans sista turnering.

I tennis liksom de flesta andra sporter är det stor skillnad mellan de bästa och de sämre. Ju högre rankad desto bättre behandlad blir man som spelare. Peter får av misstag ett redan bokat hotellrum som visar sig vara för en av de bästa tennisdamerna, Lizzie Bradbury. Hon är dock trevlig och vänlig och inte någon diva. Istället för att skälla ut honom skrattar de tillsammans åt misstaget. Det blir början på en ny och givande bekantskap.

Professionella spelare som båda är har de inte tid med förhållanden och kärlek men båda är ändå nyfikna på varandra och sugna på att träffas igen, utan att erkänna det. Kanske blir det fler tillfällen?!

Det här är en rolig, söt och charmig film som passar de flesta. Den är till stor del inspelad på Wimbledons tennisbanor och lokaler vilket höjer trovärdigheten och ökar närvarokänslan. Filmen ger också en bra och realistisk bild av tennistouren och stjärnornas liv utanför banan. Från början var Hugh Grant tänkt som den manlige huvudrollsinnehavaren men den gick till Paul Bettany som gör en klart godkänd insats. För övrigt gästar han programmet ”Sen Kväll med Luuk” på TV4 senare i höst. Kirsten Dunst som Lizzie är helt rätt. Hon är vacker och söt och duktig som skådespelerska och det har hon redan visat prov på i ”Spider-Man” 1 och 2 samt ”Eternal Sunshine of the Spotless Mind”.

Den fd australiensiske storspelaren Pat Cash som själv vann Wimbledon 1987 medverkar som rådgivare i filmen. Kanske känner han igen scenerna med de unga kvinnliga beundrarna? 2 andra fd storspelare, den hetlevrade John McEnroe och Chris Evert är också med i filmen, som kommentatorer. Båda har varit världsettor och båda jobbar idag som tenniskommentatorer på riktigt.