Ut och stjäla hästar 2019

Drama
Norge
123 MIN
Norska
Ut och stjäla hästar poster

Synopsis

Efter mer än femtio år i Sverige flyttar änklingen Trond år 1999 tillbaka till Norge, nära den plats vid gränsen mellan brödraländerna där han 1948 upplevde en sommar som han helst vill glömma. Han var då 15 år och upplevde en sommar med död och svek då ett barn skjöts ihjäl och hans far lämnade familjen för en annan kvinna. Hans önskan är nu att få vara helt ensam och helst inte träffa någon alls, inte ens sin dotter.
Ditt betyg
2.3 av 6 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
Ut og stjæle hester
Biopremiär
26 juli 2019
DVD-premiär
27 november 2019
Digitalpremiär
25 november 2019
Språk
Norska
Land
Norge
Distributör
Studio S Entertainment
Ålder
11 år
Längd

Recensent

Jake Bolin

25 juli 2019 | 13:30

Suggestiv och storslagen naturromantik i mörk barndomsskildring

”Ut och stjäla hästar” är en långsam, poetisk film som bländar med sitt foto men domnar av en aning mot slutet.
Änklingen Trond (Stellan Skarsgård) är inte särskilt sugen på att delta i livet längre. Efter att ha bott femtio år i Sverige flyttar han tillbaka till sin gamla hembygd, ett litet och avslaget samhälle på den norska sidan av gränsen. Han sågar ved, pulsar runt i snön med hunden och gör upp anspråkslösa planer inför nyårsafton. ”Då ska jag dricka mig lagom full och sova så djupt det går utan att vara död. Det ser jag fram emot.” Riktigt så enkelt blir det inte.
 
Tronds närmaste granne är en kufisk enstöring som genom sin blotta närvaro utlöser en kedjereaktion av barndomsminnen. I takt med att de två tystlåtna och mer eller mindre nedbrutna männen lär känna varandra står det klart för Trond att han kände den haltande Lars som liten, och att en fruktansvärd tragedi i det förflutna förbinder dem för evigt.
 
”Ut och ställa hästar” är baserad på den bästsäljande norska romanen med samma namn. Filmen belönades med Silverbjörnen på Filmfestivalen i Berlin, kategorin var ”Enastående konstnärligt bidrag”. Det är inte så mycket att orda om. Fotot är storslaget och intimt och naturskildringarna från Tronds uppväxt — större delen av filmen utspelar sig under en ödestigen sommar som han tillbringade med sin gåtfulle far i familjens norska stuga —har en poetisk kvalitet som man sällan ser på film. Man tänker på Harry Martinssons ”Nässlorna blomma” eller vissa sekvenser i Tarkovskijs ”Stalker”. Vinden som ruskar det midjehöga gräset på ett fält, timmer som fraktas på en svart, nästan Bauersk älv. Regissören Hans Petter Moland, som här samarbetar med Stellan Skarsgård för femte gången, ger skogen en säreget suggestiv karaktär, både hotfull och lyrisk.
 
Filmens försiktiga tempo kan säkert avskräcka en och annan. Det finns också en lätt pliktskyldig tendens att återge huvudpersonens speakerröst från romanen ett sätt som ibland bryter upp den drömska atmosfären. Den kunde ha fått trimmas i klipprummet utan att något hade gått förlorat.
 
Men här finns också bilder som tar andan ur en. Särskilt under den första timmen är ”Ut och stjäla hästar” magnetisk, självständig och ambivalent hyllning till den norska naturen. De scenerna kontrasteras effektivt mot filmens nutid, där Trond sitter och huttrar i självvald isolering efter att ha förklarat livet övermäktigt.
 
Det som stannar kvar är ändå den där sommaren 1948.
| 25 juli 2019 13:30 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (1)
2
"Ut och stjäla hästar". 125 minuters gäspning med ca. 10 minuters "riktig" handling. Jag tror Stellan Skarsgård börjar bli lite trött. Det är välspelat och tidsskildringen, om än hoppig, är logisk. En film som man inte bör vara sömnig när man ser den för det är stor risk att man somnar. Boken, av Per Pettersson, som filmen är baserad på, är väldigt bra.
Läs mer