Tyskungen (2013)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Den framgångsrika författarinnan Erica Falcks föräldrar omkommer i en våldsam bilolycka. Några månader senare blir Erica uppsökt av en man som påstår att han är hennes halvbror, att de har samma mamma. Erica tror inte på honom och ber honom gå. När han några dagar senare hittas mördad börjar hon gå igenom sin mammas saker. Hon upptäcker snart att hennes mamma hade mörka hemligheter från det förflutna, hemligheter som någon eller några gör allt för att behålla dolda. Erica dras längre och längre in i en väv av lögner och ond bråd död.
Visa hela synopsis
Betyg
Läs recension
2.1 av 56 användare
Ingen du följer har betygsatt
Logga in så gissar vi ditt betyg
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: TYSKUNGEN

Dålig TV på en bio nära dig
Först de goda nyheterna: Alla de miljoner tittare som har följt "Fjällbackamorden" på SVT kan räkna med en oerhört mjuk och smidig övergång till långfilmsformatet när "Tyskungen" nu får biopremiär. Samma överkonstruerade intriger, färglösa karaktärer och krystade vändningar – nu på vita duken!

Och så de dåliga: Se ovan.

Den här meningen gäller för både de litterära förlagorna och filmatiseringarna: "Hypnotisören" ter sig i en jämförelse med "Tyskungen" som ett djärvt stilistiskt och dramaturgiskt experiment.

Hur roligt det än kan vara att läsa om hur Läckbergs författarhjältinna Erica Falck tränger sig in i murriga vardagsrum och ställer bekymrade frågor till gamla människor, så blir det väldigt snabbt uttjatat när man får se det hela gestaltat. Visst blir vi bjudna på den enstaka vykortsvyn över Fjällbacka, och i de historiska återblickarna syns sommarbruna ungdomar sitta på bryggor i motljus, men genomgående känns "Tyskungen" snudd på klaustrofobisk. Ofrivillig humor blir det först när Erica Falck sätter i system att snubbla över döda kroppar, däremellan är det bara själlöst och ännu värre, tråkigt.

Även om biopubliken inte skulle ha några som helst krav på trovärdighet - här är det ett förhandskrav att inte ha det - så måste det hos en spänningsfilm av det här slaget finnas charm eller framåtrörelse som åtminstone delvis kompenserar för de löjeväckande förvecklingarna. Det är där jämförelsen med "Morden i Midsomer", som ju brukar anföras som ett paradexempel i mysdeckargenren, faller platt.

"Tyskungen" lyckas inte en enda gång göra anspråk på att vara något annat än en mekaniskt utförd kopia av en mordhistoria i idylliskt säregen miljö. Långt, långt innan det ska rafflas i finalen har intresset för både karaktärer och intrig dunstat bort. I det läget gör det varken från eller till att just finalens vändning är parodisk på ett sätt som annars brukar vara förbehållet gamla, riktigt dåliga TV-deckare, eller ännu hellre såpor av "Dallas"-snitt.

Extra frustrerande är vetskapen om att det i den här produktionen återfinns en hel del talang bakom kameran, talang som inte förmår göra någonting för eller mot den historia som tvunget ska berättas för att sedan kunna säljas till Tyskland och andra marknader som annekterades av Beck och Wallander i tidernas begynnelse. 

"Ah, Beck och Wallander", funderar jag drömskt, "där pratar vi verkshöjd!"

Detta efter att ha sett "Tyskungen".

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
Gomer Pyle
Ännu en halvtaskig svensk deckare man blev sömnig av....
MagnusP
Såg filmen på P&L filmfestival. Tyckte inte alls att filmen var dålig. Den är spännande och allt som en film i denna genren ska vara. Så man får ju det man vill när man ser den. Men inte mer än så.
Svag trea eller stark tvåa.
MorbidPet
Jag sågade den redan på testvisningen. Skulle sett två men gick efter första för det var så pinsamt dåligt. Har inte läst böckerna så jag kan inte jämföra men filmen är inte ens sevärd på TV tyvärr.
Visa fler (2)

Veckans populära filmer

Visa fler