Tyrannosaur (2011)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Den välrenommerade skådespelaren Paddy Considines debutregi är en våldsamt stark film med högintensivt glödande skådepelarinsatser.

Joseph (Mullan), en plågad, självdestruktiv man omgiven av våld, finner hopp och räddning i Hannah, en kristen välgörenhetsarbetare. Från början ser han ner på hennes tro och hennes förmodade idylliska liv, men han inser snart att Hannahs liv är allt annat än fridfullt. Allteftersom deras förhållande utvecklas lär de sig att förstå och acceptera den smärta de båda bär inom sig.
Visa hela synopsis
Huvudrollsinnehavare
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: TYRANNOSAUR

How low can you go?
#SFF11 - November är helt rätt premiärmånad för den här filmen. "Tyrannosaur" är också mörk, rå, oförlåtande och smärtsam. Till skillnad från november bjuder den dock på genomgående gripande rollprestationer av samtliga inblandande.

Joseph (Peter Mullan) är en medelålders halvlodis med grava alkoholproblem och ohämmade självdestruktiva tendenser. Framförallt är han arg, mycket arg, på sig själv och på världen. Sedan hans fru gick bort i diabetes för några år sedan – blind, amputerad och överviktig - går tillvaron mest ut på fylleslagsmål och förnedrande besök på Socialkontoret. Inte så att denne våldsverkande prakthaverist besatt några särskilt förmildrande karaktärsdrag från början. När det begav sig spöade Joseph sin hustru med ojämna mellanrum får vi veta, och filmens titel anspelar på det smeknamn som han gav henne apropå just kroppsvikten. 

Under ångestladdade omständigheter, för några andra omständigheter finns inte i ”Tyrannosaur”, lär så Joseph känna Hannah (Olivia Colman), en empatisk och religiös kvinna som driver en klädbutik i välgörenhetssyfte. Bakom hennes jämförelsevis välmående fasad döljer sig ett alkoholmissbruk och en fullblodspsykopat till äkta make. James (Eddie Marsan) drar sig nämligen varken för att våldta sin fru eller för att urinera på henne när hon sover. Josephs och Hannahs miserabla existenser hakar i varandra och deras gemensamma väg mot försoningen går minst sagt i krokiga uppförsbackar. 

I eftertexterna till ”Tyrannosaur” tackar debuterande manusförfattaren och regissören Paddy Considine ingen mindre än Gary Oldman. Mellan dessa två finns ett par gemensamma nämnare; precis som Oldman är Considine en högt ansedd brittisk skådis som historiskt sett har föredragit mörka och excentriska roller bredvid mittfåran, och som bevisligen även bakom kameran är en naturbegåvning. Men där Gary Oldmans uppgörelse med sin barndom i ”Nil by Mouth” åtminstone undantagsvis släppte in en gnista hopp verkar Considine med ”Tyrannosaur” inte ett dugg intresserad av dylik lyx. Han inleder sin film med ett kompakt mörker för att sedan braska på med ytterligare lager av svärta. Ganska omgående framstår Lars von Triers ”Dancer in the Dark” som ett avsnitt av ”Ellen DeGeneres Show”. Misären är allrådande och fullkomligt skoningslös, männen med få undantag monster.  Kvinnor, barn och hundar skonas icke. Allt är fult och skitigt, grådaskigt. 

”Tyrannosaur” är ett brutalt – i ordets samtliga bemärkelser - socialrealistiskt drama vars ”existensberättigande” säkerligen kommer att ifrågasättas av den biobesökare som söker konventionell filmmening. Det är också en film som är oerhört välspelad. Vore det inte för Mullan och Colmans rollprestationer är det lätt att föreställa sig hur berättelsen skulle kvävas fullständigt under all den dynga som Considine vill skildra: skam, skuld, våldtäkt, alkoholism, cancer, död, ensamhet, kamphundar – allt som är hemskt ska redovisas här!

Men så finns också den väderbitna och grova Josephs befriande vrede och Hannahs sårbarhet. I några skälvande scener förlåter man tack vare skådespelarna och personregin det snudd på parodiskt ensidiga perspektivet, det snålt tilltagna utrymmet för intellektuella tolkningar.

Efteråt tänker man på Ken Loach som en filantrop, eller som en självhjälpsguru.  

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
Phip
Ähh, ändrar betyget till en 5.a, kan inte riktigt släppa filmen såhär efteråt. Riktigt bra!
Phip
Wow, vilken grym film! Har haft den här länge och har inte vågat titta på den för än nu då jag inte trodde att jag skulle tycka om den. Men den var oerhört bra! Eloge till de fantastiska skådisarna Peter Mullan, Olivia Colman och Eddie Marsan, samt regissören Paddy Considine! Fantastisk! Stark 4/5.
mickemetal
Avskyr djurplågare och den här filmen var full av dem!
Visa fler (11)

Veckans populära filmer

Visa fler