Törnrosa 1959
Synopsis
Info
Föråldrad klassiker
Vad gör en sann Disneyklassiker? Snygg animering med vackra färger, en spännande saga, förlösande humor, minnesvärda sångnummer och en stark, sympatisk hjälte eller hjältinna. "Törnrosa" har faktiskt en dos av samtliga förutom det sistnämnda. Det är en ganska underligt konstruerad film där titelkaraktären sover sig igenom största delen av filmen och knappt har några repliker alls.
När hon väl får sitt minimala utrymme att utveckla sin personlighet så handlar det inte oväntat om att skaffa sig en karl. När hon för ett ögonblick träffar drömprinsen (misstänkt lik en animerad Justin Bieber) och senare får reda på att hon ska bli bortgift (det är ju samma person men men, lite intriger behövs ju) blir hon alldeles bestört! Visserligen ska hon föreställa i ung ålder men det liknar farligt generande tonårsbeteende.
Istället blir hon snarare ett stort problem, både för filmen och alla dess karaktärer som hennes blotta existens orsakar en rad bekymmer för. Det blir rent av bisarrt när hela stan ska sövas ner bara på grund av hennes tillstånd. Lägg därefter till en envishet att konstant brista ut i sång med söta småfåglar och andra skogsdjur. I jämförelse med moderna parodier som "Förtrollad" blir det helt enkelt lite för svårt att ta henne på allvar.
Istället är det de tre goda féerna som är filmens hjärta och hjältinnor, även om de också är aningen tramsiga stereotyper. "Vi beter oss ju som riktiga våp" utbrister en av dem och det går inte annat än att hålla med. Men visst är de charmiga och stundtals putslustiga. Här finns även en del befriande slapstickhumor i bästa "Grevinnan och betjänten"-stil.
Den onda fén Maleficent är dessutom en härlig, underskattad skurk som fullkomligt dryper av ondska men lider av för lite spelutrymme (spelfilmen med Angelina Jolie känns för omväxlings skull helt motiverad).
Det är en vacker och stämningsfull saga, som ges särskild klass av konstnären Eyvind Earles bakgrundsmålningar och användningen av musiken från Tjajkovskis balett. Det är aningen segt men tar sig i en fartfylld final där våra goda féer släpper loss sin magi på otrevliga underhuggare.
"Törnrosa" är en av få äldre Disneyklassiker som lyst med sin frånvaro på den i övrigt summerande Kalle Ankas julafton och det är förståeligt. Med sin ofta frånvarande och rätt anonyma hjältinna känns den rätt föråldrad och tramsig. Bitvis underhållande och riktigt läcker att titta på men som Disneyklassiker är den långt ifrån lika stark som sina föregångare och efterföljare.
