Tinker Tailor Soldier Spy (2011)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Efter att en agent tillfångatas under ett misslyckat uppdrag blir toppagenten George Smiley avstängd från sin tjänst inom Storbritanniens hyperhemliga kontraspionageprojekt. Men när ytterligare en agent träder fram och hävdar att det hela bara är toppen av ett isberg, får Smiley i uppdrag av regeringen att leda en utredning i ärendet. En filmatisering av John Le Carrés bästsäljare med den svenska titeln "Mullvaden".
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: TINKER TAILOR SOLDIER SPY

En spionvärld som fascinerar
SFF 2011 - Är Tomas Alfredsons internationella debutfilm precis så bra som alla säger? Både ja och nej. Miljöerna är perfekta, fotot mästerligt men storyn svajar. Skådespelarna är i toppform men inte alla kommer till sin fulla potential.

När James Bond drar ut för att fånga skurkar och erövra kvinnor på någon exotisk ö, vilka finns kvar på MI6?

Tomas Alfredson ville berätta om nördarna bakom skrivborden, de som delegerar uppdragen, avlyssnar samtalen, får ett och annat krypterat brev att dekryptera. Den mer vardagliga, och troligen också mer realistiska versionen av spionlivet. Det gick för övrigt helt i linje med författaren John LeCarrés tankar, som gav svensken grönt ljus att tolka romanen "Tinker Tailor Soldier Spy" för dagens biopublik. 

Och det ska vi vara glada för. Dels passar Alfredsons avskalade och halvdystra "Låt den rätte komma in"-stämning den här historien som handen i handsken, dels kan man knappast få en bättre film att regissera som sitt internationella debut.

En förtidspensionerad spion kallas tillbaka till MI6 för ett hemligt uppdrag. Man misstänker att en dubbelagent säljer känslig information till ryssarna. George Smiley tvingas nu spionera på sina egna gamla kollegor, vilket utvecklas till en riktig soppa där till och med han själv snart är en av de misstänkta.

Det är en rätt klassisk "whodunnit", som tar gott om tid på sig att utveckla historien och lägga fram nya pusselbitar. Ibland lite för mycket tid, och man riskerar att tappa intresset för storyn. Ibland blixtrar det till och blir en briljant spionthriller i all sin enkelhet. De som väntar på biljakter och pangpang får nog hålla ut till nya "Mission: Impossible", det här är snarare en thriller för hjärnan, en mångbottnad historia som inte serverar alla svaren på silverfat. Men som sagt, tempot blir lite väl lidande under mitten av filmen, jag hade önskat man lade den tiden på att presentera karaktärerna närmare - alternativt sätta saxen i det hela och trimma ner storyn. 

När intresset svajar, är det å andra sidan tur att det finns så mycket annat att underhålla sig med.

Det är alltid en njutning att kunna luta sig tillbaka och låta sig dras in i en ny, väldetaljerad värld på vita duken. Här blir något så totalt osexigt som hårt upplysta arkivlokaler eller slitna 60-talstapeter i fyra nyanser av brunt, på något sätt väldigt vackert. Ingen vägg, ingen ny miljö passerar kameran utan lite random graffiti, märklig rekvisita, en övermålad skylt, eller någon annan liten detalj som får mig att fundera över vad just den platsen har för historia. Vilka som rört sig där före George Smiley. Vad de har gjort. 

Och jag älskar glasögonen, attachéväskorna, kaffekopparna, tweedkavajerna. Det är så långt ifrån de polerade, poserande "Mad Men"-gubbarna, men precis lika fascinerande. Filmen är en njutning att se på, om så bara för de genomtänkta detaljerna, och tål säkert att ses om av samma anledning. 

Gary Oldman är för övrigt precis lika bra i rollen som George Smiley som förhandssnacket säger. Men som de hemliga spioner de är, håller sig även filmens huvudpersoner hyfsat anonyma för oss i publiken. Vi får bara veta det knappt nödvändigaste om deras privatliv och relationer sinsemellan - om ens det. Kanske är det något boken eller miniserien berättar mer om. Kanske är det ett medvetet val från filmskaparnas sida. Med Toby Jones, John Hurt och Colin Firth blir det nästan en överflöd av brittisk talang, nu ska man verkligen inte klaga på att en film har för många duktiga skådespelare i rollistan, men när Ciarán Hinds knappt hinner bli något mer än en statist, är det rena slöseriet.

Svaret på filmens stora gåta - vem mullvaden är - känns därmed inte som det mest angelägna. Mer intressant är det då att få veta "varför". Frågorna om ideal och lojalitet genomsyrar historien, och ger intressanta tankeställare. Hur är det egentligen att ägna sitt liv åt att tjäna ett land, utan att alltid förstå syftet? Och är verkligheten verkligen sådär James Bond-aktigt svart och vit, där de goda är goda och de onda är fula, skrockar elakt medan de klappar sin katt? Vem kan man lita på, när man inte kan lita på sina egna?

Sist men inte minst vill jag passa på att hylla en annan svensk inblandad i "Tinker Tailor Soldier Spy". David Dencik har gjort väldigt, väldigt mycket film och tv, och jag har sett väldigt, väldigt lite av det. Men förbannat vad han är bra i sina scener mot Gary Oldman! Bli inte förvånad om den här rollen, i kombination med Steven Spielbergs "War Horse", öppnar många intressanta dörrar. 

Senaste kommentarer
Memmem
Mycket bra spionfilm baserad på John le Carrés Mullvaden (Tinker, tailer, soldier, spy). Tidvis avvaktande tempo som det är i verkligheten i spionsammanhang och därför också i filmen, med med en tät atmosfär och komplicerad handling. Jag såg filmen på TV4, och alla reklampauser underlättade ju inte riktigt möjligheten att hänga med i handlingen. Mycket bra skådespel, framförallt från huvudrollsinnehavaren. Fina bilder från London, Budapest, Konstantinopel och Paris. Passande musik.
   Betyg: 4+
David Brent
Höjer till en fyra efter en omtitt. Tidskänslan är magisk och detsamma gäller spelet från alla inbladade i allmänhet och från Gary Oldman i synnerhet.
Anders Falun
En av 00-talets absolut mest lyckade filmer och Oldman gör en paradroll som den mycket nedtonade och nästintill genomskinliga protagonisten Smiley.  Filmen är en dramaturgisk och stilistisk Triumph där karaktärerna bärs upp av trovärdiga skådespelare och har en enkel spionhistoria som fond som engagerar åskådarna.  Berättelsen rymmer många bottnar och nyanser vilket bidrar till det lyckade resultatet. Gubbtät med kvinnan i periferin men också en tidsmarkör. Upplösningen är mycket väl strukturerad och minimalistisk där vad som är vad och vem som är vem lämnas åt publiken.
Visa fler (123)

Veckans populära filmer

Visa fler