Tingeling - Legenden om Önskedjuret (2014)

Tingelings vän Vinka är en godhjärtad och glad djurälva som brukar ta hem skadade djur till Älvdalen och hjälpa dem på fötter igen. Ibland resulterar hennes hjälpinsatser i rena katastrofer varför drottningen har bett henne tänka efter före.


En dag hör hon ett ängsligt rytande från inte så långt borta och hon vet, efter senaste fadäsen med hökungen, att hon borde låta bli, men kan inte. Mot bättre vetande ger hon sig ut i skogen och hittar där ett stort odjur som har ont. Vinka hjälper det lurviga grönögda monstret – Önskedjuret kallat, och de två blir snart vänner. Inte långt senare får dock de andra älvorna reda på att en ny varelse flyttat in i området. En varelse som enligt legenden är där med allt annat än goda avsikter…

Älvorna är idag en helt egen franchise vid sidan av Disneys prinsessor och Marvels superhjältar. Tingelings namn står, som den kändis hon från tidigare sagor om Peter Pan är, åter i filmens titel, men har egentligen inte så mycket med huvudintrigen att göra. Visst finns hon där i periferin, liksom de andra älvkamraterna, men detta är hela vägen väldigt mycket vännen Vinkas historia. Den handlar om vänskap och om att ensam inte alltid är stark men den betonar samtidigt värdet av att våga vara sig själv.

”Tingeling och Önskedjuret” är en riktigt fin berättelse som fungerar bra som söndagsmatiné för hela familjen. Den är färggrann och snygg rent tekniskt och trots att inget egentligen är särskilt anmärkningsvärt finns heller inte mycket att klaga på. Visserligen finns idag många andra vackra animerade filmer som är mer detaljerade och ibland kan jag känna att älvorna är väl ensidiga i sina ansiktsuttryck. Det är lite barbievarning på dem, vilket i och för sig säkert inte kommer störa den tilltänkta publiken, men själv hade jag önskat lite fler nyanseringar i mimiken. I övrigt klarar sig sällskapet från stelt-leende-barbie-jämförelser och återigen är det faktiskt riktigt uppiggande med ett feministiskt-light perspektiv i en film för barn. Inte alls så att detta sker på bekostnad av någon annan, inte heller blir det propaganda åt något särskilt håll, men bara det att flickor för en gångs skull får vara tuffa, flyga och rädda världen på nästan samma villkor som pojkar alltid fått göra - känns helt enkelt lite extra roligt. 

Min dotter på fyra år älskade filmen, liksom gjorde min son som snart är sex. Han är för övrigt extremt mycket inne i allt som heter Superman, Batman, Spiderman etc. och utbrast glatt efter visningen: ”Vad coola! Älvorna är ju superhjältar. Bara att de har längre hår och inga masker.” Och ja, så kan man faktiskt se det.

Det är ett ganska trevande tempo en bit in i filmen och jag finner själva anslaget med Önskedjuret vara onödigt komplicerat. Men mot slutet när allting rundas av till vackert spelad musik och trallvänlig sång i bakgrunden är det plötsligt otroligt gripande och jag blir faktiskt så berörd att tårarna trillar. Det här är inte en Oscarsvinnare, men ändå en bra och trevlig familjefilm med fint budskap om att följa sitt hjärta och att hjälpa andra. 

Jonna Vanhatalo Skribent