The Ward 2011

Med "The Ward" har Carpenter lyckats snickra ihop snygg liten skräckis, okaraktäristiskt snygg, till större delen mer av en mysrysare. Den utspelas 1966 (även om det aldrig verkligen syns eller känns så) och i centrum står Kristen (Amber Heard), som efter att av inledningsvis oklar orsak ha bränt ner ett hus blir omhändertagen av polisen och inkastad på ett mentalsjukhus. Där konfronteras hon inte bara med övriga intagna och personalen, och ett elakt spöke som snart visar sig bära på mörka hemligheter kopplade inte bara till sjukhuset utan även till hennes egen historia. Kristen mål blir att försöka ta sig ifrån stället innan den onda anden lyckas ta henne.

Mysrysare kanske är ett felaktigt ord att dra upp här men skräckmomenten känns förhållandevis få och en bit ifrån varandra, och jag hade gärna sett mer blod, en högre äckelfaktor. Möjligen är "The Ward" för städad för min smak. För städad för att vara en riktig skräckfilm. För städad för John Carpenter. Dessutom för anonym, det finns inte mycket förutom namnet under förtexterna som avslöjar vilken regissör som härjat här. 

Det är ett stort problem. "The Ward" är ingen dålig film, den är helt okej, den är väldigt välgjord, ända från den häftiga förtextsekvensen med musik som effektivt sätter stämningen, men filmen sticker inte ut. Alls. Den faller till och med i ganska typiska fällor, speciellt för en ungdomsskräckis med unga snygga tjejer i stora roller, som den där scenen då internerna lättklätt och utan någon direkt koppling till händelserna i övrigt dansar en liten stund.

Och även om jag gillar handlingen, dess generella gång, håller den inte hela vägen. Jag hade förvisso invändningar som vid händelsernas upplösning fick en naturlig förklaring, som känns logiskt när de mörka hemligheterna avslöjas, fast samtidigt borde filmen ha kunnat rulla på utan dessa invändningar. Det kan göras snyggare.

Skådespelarna finns det, förutom fokuset på unga snygga aktriser, inget att invända emot. Jag gillar Heard ("All the Boys Love Mandy Lane", "Zombieland") och hon gör bra ifrån sig här, en stark kvinna som kan sparka ifrån sig. Som tar sakerna i egna händer. Det är bra. Bäst däremot är Jared Harris, britten från "Mad Men". Jag älskar Jared Harris.

Möjligen är "The Ward" ett sätt för John Carpenter att ta sig tillbaka in i branschen, att inte sticka ut hakan för mycket inför de som ska ge honom pengarna, och i så fall hoppas jag han hittar tillbaka mer eller mindre omgående. Det har sagts något om en gotisk western härnäst och här i mitt hem hålls tummarna hårt för den.