The Invitation 2015

Drama Skräck Thriller
USA
100 MIN
Engelska
The Invitation poster

Synopsis

Eden lämnar Will när deras son tragiskt slits bort från dem. Tre år senare har hon en ny make. Tillsammans med Wills nya flickvän och flera andra gamla vänner, återförenas de över en middag. Vad som verkar vara en lugn kväll tar en vändning när Will börjar misstänka att värdparet har illasinnade planer för sina gäster.
Ditt betyg
3.2 av 162 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Andreas Samuelson

17 november 2015 | 13:45

En middagsinbjudan du inte vill missa

”Less is more” är ett koncept som ”The Invitation” anammat när den med små medel bygger upp en effektiv, skrämmande paranoia under en middagsfest där allt inte står rätt till.
Det bästa med att se en så pass (hittills åtminstone) smal och anonym film som ”The Invitation” är att det inte finns några förväntningar eller förutsättningar. Och ibland händer det. Att det är en så pass häftig filmupplevelse som griper tag, skrämmer och skakar om innan man riktigt förstått vad som hänt.

Upplägget bygger på en middag som återförenar en grupp vänner som tappat kontakten efter att ett av paren gått igenom en tragisk familjeupplevelse. Nu har Eden, kvinnan i paret (Tammy Blanchard) och hennes nya, lite underliga kärlek (Michiel Huisman) bjudit in alla för en härlig middagsfest i deras flotta Los Angeles-villa. Men Edens psykiskt ärrade ex Will (Logan Marshall-Green) anar ugglor i mossen…

Mer bör inte avslöjas av den här enkla men intensiva historien som tar alla de där småstela, vindränkta parmiddagarna vi alla upplevt och förvandlar dem till en paranoid mardröm. Det är nästan omöjligt att gissa vad som komma skall och precis som Will slungas publiken mellan gravt onda aningar till tomma hallucinationer. Små detaljer plockas upp och kan betyda allt eller inget.

Regissören Karyn Kusama (som gör långfilmscomeback efter sex år gamla ”Jennifer’s Body”) vägrar sätta filmen i ett fack utan fokuserar på huvudpersonen Wills våndor och hur paranoia byggs upp bit för bit av en tung sorg. Marshall-Green är dessutom suverän och perfekt nedtonad i rollen, och samtliga motspelare är på samma nivå.

Det är en tickande bomb till film som sakta men säkert smyger sig mot ett oklart mål. Det är inte vad som händer eller när som gör filmen spännande utan att man inte vet. Man sitter på nålar och har svårt att slita sig från skärmen. Man rundar dessutom av filmen med en otäck slutscen med nästan apokalyptisk stämning. Jag har inte varit så rädd för en viss typ av människor sedan ”Rosemary’s Baby”…
| 17 november 2015 13:45 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (1)
4
Väldigt intressant och ovanligt koncept - att göra thriller av dålig stämning. Obehaget tränger genom tv-skärmen till mig i soffan. Det är så där subtilt, undertryckt obehagligt. Aldrig rätt ut liksom. Och man förstår huvudpersonens förvirring då han samtidigt som han är på den här middan även upplever PTSD-symtom från sitt barns tragiska död. Jag tycker att den har ett bra slut också. Måste dock säga att jag efter den här filmen kommer avstå från att se film från idag och två veckor framåt för jag mådde så dåligt efter den här filmen. Den är mörk med en demonisk känsla i bakgrunden. Sjukt egentligen att man ser sånt här som underhållninig. Så jag måste ta en paus.
Läs mer
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu