Spencer 2021

Drama Biografi
Storbritannien
117 MIN
Engelska
Spencer poster

Synopsis

Året är 1991 och det är dags för ännu en julhelg med kungafamiljen. Dianas äktenskap med Charles är mycket pressat; han ses allt oftare med Camilla Parker-Bowles, samtidigt som hon fortsatt har tvingats spela rollen som den perfekta hustrun. Alla är inställda på en sedvanlig stramt regisserad julhelg med mat, dryck, tomma fraser och fasanjakt. Men Diana har insett att allt måste bli annorlunda denna gång.
Ditt betyg
3.5 av 11 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Jonna Vanhatalo

9 september 2021 | 08:00

Djupt tragisk saga om en prinsessa som fick allt och förlorade ännu mer

Kristen Stewart gör sitt livs roll i ”Spencer”, och överglänser till och med alla de vackra kostymerna. Filmen är berörande och historien som berättas djupt tragisk. Dock är det några turer mot slutet, som tyvärr gör att delar av magin går förlorad.
Vi får följa prinsessan Diana en dramatisk julhelg, då hon tar beslutet att lämna sitt äktenskap och sin titel som prinsessa.
 
”Spencer” börjar väldigt bra. Prinsessan Diana är det svarta fåret i kungafamiljen och anländer försent till jullunchen. Därefter går det bara utför. De obligatoriska middagarna och andra sammankomsterna avlöper varandra. Diana får inte välja sina kläder själv, och var hon än söker en stunds tillflykt, kommer alltid någon efter och påtalar det olämpliga i att dra sig undan. Hon har det jobbigt, är ensam, eländig, konstant jagad och vill helst bara bort. De enda stunderna av glädje är de hon får tillbringa med sönerna William och Harry, men de är få.
 
Diana är Tingeling fångad i en glaskupa. Därinne lyser hon upp tillvaron för de andra, utan att få något tillbaka själv.
 
Chilenska regissören Pablo Larrain följer upp sin engelskspråkiga debut ”Jackie” (2016), med en film om en annan ikon, prinsessan Diana. Han handskas hänsynsfullt med materialet, även om det ändå stundvis blir nästan för närgånget. Filmen väjer verkligen inte för något och vi får på obehagligt nära håll uppleva olika aspekter av Dianas ångest. Det var inte ett kul liv hon levde och Steven Knights manus låter oss verkligen se och förstå det. Det blir oerhört intimt på sina håll, men ändå finns där hela tiden viss distans till kvinnan bakom. Detta är inte en biografi av klassiska mått, utan mer ett modernt kammarspel om att krascha och brinna. Det här är en film om uppbrott, om att få nog och återta kontrollen över sitt liv. Det handlar om att slita sig loss och om att till sist välja en annan väg.
 
Vi känner till historien. Nästan för väl. Och det infinner sig en olustig känsla över att ännu en gång likt en gam gotta sig åt tragedin. Men även om kvinnan i filmen må vara en prinsessa men också en verklig individ, så är egentligen detta en historia om alla, som av olika anledningar är fångade i sina burar. Gyllene eller inte. Genom att tänka så och ta lite avstånd från vem det handlar om, känns upplevelsen inte lika påträngande.
 
Kristen Stewart är magnifik i rollen som Diana. Hon är lik prinsessan både till utseende, kroppsspråk och röstläge. Hennes uttryck är ofta kontrollerade, och man ser då bara ångesten i de krampaktigt spända fingrarna, den sammanbitna käken och tårfyllda blicken. Andra stunder är hon som ett skadeskjutet djur och sprattlar hysteriskt för sin överlevnad. Det är så oändligt sorgligt och Dianas situation är verkligen ohållbar, och vi förstår att något kommer brista snart.
 
Det finns vissa gotiska inslag i filmen, som ger ett mytiskt skimmer till filmen. Men då historien i sig är nog så engagerande, känns det andra mest som onödig utfyllnad. Mot slutet blir det dessutom ett par ordentligt tvära kast, och upplösningen som följer känns inte helt trovärdig. Eftersom det som berättas, är baserat på en tragisk verklig historia, hade jag hellre velat ha slutet mer öppet. Filmen tappar en del av sin magi i strävan efter att konformera sig och vissa scener blir då nästan lite parodiska.
 
”Spencer” är ändå klart sevärd. Detta är utan tvekan en vackert filmad, otroligt välspelad, men också gripande film, om ett öde vi alltför väl känner till. Något fallerar dock på vägen, och efteråt lämnas jag med en groende känsla av bortkastat potential.
| 9 september 2021 08:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (1)
3
Jag har inlett detta bioår med att se filmen “Spencer” som handlar om en period i slutet av prinsessan Dianas liv. Och jag ska nu med denna recension berätta vad jag tyckte om filmen. Men först lite om handlingen. Prinsessan Diana (Kristen Stewart) är på väg till ännu en julhelg med kungafamiljen, medveten om att hennes äktenskap med prins Charles rasat samman inför öppen ridå. Han ses allt oftare med Camilla Parker-Bowles medan hon fortsatt tvingats spela den perfekta hustrun. Alla är inställda på en sedvanlig stramt regisserad jul med mat, dryck, tomma fraser och fasanjakt, men Diana vet att allt måste bli annorlunda denna gång. Fången i en omöjlig roll har hon nu bara ett mål - att skydda sig själv och sina pojkar Harry och William mot outhärdlig exponering och förljugenhet. Jag var trött och inte så utsövd när jag satte mig i biosalongen för att se filmen “Spencer”. Så tyvärr måste jag medge att jag under vissa partier av filmen slumrade till. Så därav är det lite svårt att få en helhetsuppfattning om filmen och jag skulle gärna ha sett om den igen för ge en ordentlig uppfattning om vad jag tyckte om den. Men eftersom den precis har haft biopremiär och inte hamnar på någon streamingtjänst som jag har så lär inte det bli möjligt förrän först vid dvd-släppet. Men jag ska göra ett försökt. Först och främst så var Kristen Stewart väldigt bra i rollen som prinsessan Diana. Ur vissa kameravinklar var hon porträttlik prinsessan Diana och hennes gestaltning av henne gav verkligen intrycket av en kvinna som bar mycket inombords men försökte att hålla en yttre fasad som inte visade vad som pågick inom henne. Själva historien som filmen förmedlar är en väldigt kort period av hennes liv vilket gör att det inte händer så mycket. Större delen av filmen utspelar sig då kungafamiljen ska fira julen tillsammans. Man får följa Dianas ångestfyllda resa då hon ska överleva den helgen under en rådande skilsmässa. Jag skulle gärna ha sett en film som fokuserar på en lite längre tidsperiod av hennes liv. Men den lilla glimt man får ifrån en slutfaserna i hennes tragiska liv är bra skildrad. Det är förstås ingen upplyftande historia. Allra helst inte när man vet hur det hela till slut kommer att sluta. Men jag gillar den vinkling filmen har ändå. Den fokuserar mer på personen Diana. Inte så mycket på prinsessan. Det gör att man känner att det är mer en mänsklig person än en kunglig person man får följa. Att man får ta del av det hon kan tänkas ha känt inombords tar ner henne på jorden mer istället för att måla upp den helgonbild av henne som man har fått ta del av i media. Sammanfattningsvis så tycker jag att filmen var en intressant resa in en av media välbevakad persons inre. Jag hade nog satt värde mer på filmen om jag hade varit mer utvilad när jag såg den. Men utefter det jag såg under mina mer vakna partier av bioupplevelsen så ger jag filmen en stark trea av fem möjliga i betyg.
Läs mer