Spencer 2021

Drama Biografi
Storbritannien
117 MIN
Engelska
Spencer poster

Synopsis

Året är 1991 och det är dags för ännu en julhelg med kungafamiljen. Dianas äktenskap med Charles är mycket pressat; han ses allt oftare med Camilla Parker-Bowles, samtidigt som hon fortsatt har tvingats spela rollen som den perfekta hustrun. Alla är inställda på en sedvanlig stramt regisserad julhelg med mat, dryck, tomma fraser och fasanjakt. Men Diana har insett att allt måste bli annorlunda denna gång.
Ditt betyg
3.2 av 26 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
Spencer
Biopremiär
7 januari 2022
DVD-premiär
23 maj 2022
Digitalpremiär
9 maj 2022
Språk
Engelska
Land
Storbritannien
Distributör
Scanbox Entertainment
Åldersgräns
11 år
Längd

Recensent

Jonna Vanhatalo

9 september 2021 | 08:00

Djupt tragisk saga om en prinsessa som fick allt och förlorade ännu mer

Kristen Stewart gör sitt livs roll i ”Spencer”, och överglänser till och med alla de vackra kostymerna. Filmen är berörande och historien som berättas djupt tragisk. Dock är det några turer mot slutet, som tyvärr gör att delar av magin går förlorad.
Vi får följa prinsessan Diana en dramatisk julhelg, då hon tar beslutet att lämna sitt äktenskap och sin titel som prinsessa.
 
”Spencer” börjar väldigt bra. Prinsessan Diana är det svarta fåret i kungafamiljen och anländer försent till jullunchen. Därefter går det bara utför. De obligatoriska middagarna och andra sammankomsterna avlöper varandra. Diana får inte välja sina kläder själv, och var hon än söker en stunds tillflykt, kommer alltid någon efter och påtalar det olämpliga i att dra sig undan. Hon har det jobbigt, är ensam, eländig, konstant jagad och vill helst bara bort. De enda stunderna av glädje är de hon får tillbringa med sönerna William och Harry, men de är få.
 
Diana är Tingeling fångad i en glaskupa. Därinne lyser hon upp tillvaron för de andra, utan att få något tillbaka själv.
 
Chilenska regissören Pablo Larrain följer upp sin engelskspråkiga debut ”Jackie” (2016), med en film om en annan ikon, prinsessan Diana. Han handskas hänsynsfullt med materialet, även om det ändå stundvis blir nästan för närgånget. Filmen väjer verkligen inte för något och vi får på obehagligt nära håll uppleva olika aspekter av Dianas ångest. Det var inte ett kul liv hon levde och Steven Knights manus låter oss verkligen se och förstå det. Det blir oerhört intimt på sina håll, men ändå finns där hela tiden viss distans till kvinnan bakom. Detta är inte en biografi av klassiska mått, utan mer ett modernt kammarspel om att krascha och brinna. Det här är en film om uppbrott, om att få nog och återta kontrollen över sitt liv. Det handlar om att slita sig loss och om att till sist välja en annan väg.
 
Vi känner till historien. Nästan för väl. Och det infinner sig en olustig känsla över att ännu en gång likt en gam gotta sig åt tragedin. Men även om kvinnan i filmen må vara en prinsessa men också en verklig individ, så är egentligen detta en historia om alla, som av olika anledningar är fångade i sina burar. Gyllene eller inte. Genom att tänka så och ta lite avstånd från vem det handlar om, känns upplevelsen inte lika påträngande.
 
Kristen Stewart är magnifik i rollen som Diana. Hon är lik prinsessan både till utseende, kroppsspråk och röstläge. Hennes uttryck är ofta kontrollerade, och man ser då bara ångesten i de krampaktigt spända fingrarna, den sammanbitna käken och tårfyllda blicken. Andra stunder är hon som ett skadeskjutet djur och sprattlar hysteriskt för sin överlevnad. Det är så oändligt sorgligt och Dianas situation är verkligen ohållbar, och vi förstår att något kommer brista snart.
 
Det finns vissa gotiska inslag i filmen, som ger ett mytiskt skimmer till filmen. Men då historien i sig är nog så engagerande, känns det andra mest som onödig utfyllnad. Mot slutet blir det dessutom ett par ordentligt tvära kast, och upplösningen som följer känns inte helt trovärdig. Eftersom det som berättas, är baserat på en tragisk verklig historia, hade jag hellre velat ha slutet mer öppet. Filmen tappar en del av sin magi i strävan efter att konformera sig och vissa scener blir då nästan lite parodiska.
 
”Spencer” är ändå klart sevärd. Detta är utan tvekan en vackert filmad, otroligt välspelad, men också gripande film, om ett öde vi alltför väl känner till. Något fallerar dock på vägen, och efteråt lämnas jag med en groende känsla av bortkastat potential.
| 9 september 2021 08:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (1)
3
Jag har inlett detta bioår med att se filmen “Spencer” som handlar om en period i slutet av prinsessan Dianas liv. Och jag ska nu med denna recension berätta vad jag tyckte om filmen. Men först lite om handlingen. Prinsessan Diana (Kristen Stewart) är på väg till ännu en julhelg med kungafamiljen, medveten om att hennes äktenskap med prins Charles rasat samman inför öppen ridå. Han ses allt oftare med Camilla Parker-Bowles medan hon fortsatt tvingats spela den perfekta hustrun. Alla är inställda på en sedvanlig stramt regisserad jul med mat, dryck, tomma fraser och fasanjakt, men Diana vet att allt måste bli annorlunda denna gång. Fången i en omöjlig roll har hon nu bara ett mål - att skydda sig själv och sina pojkar Harry och William mot outhärdlig exponering och förljugenhet. Hur utformar man en film om en i princip helgonförklarad prinsessa på 111 minuter. Svaret är att det gör man inte, Det är näst intill omöjligt. Filmen "Spencer" ger sig på denna uppgift med prinsessan Diana. Hon blev en slags ikon byggd av den massmediala bilden av henne. Det var inte många som visste vad hon egentligen kände och vad som orsakade den tragedi som hennes korta liv slutade med. Vi får givetvis aldrig veta. Men den här filmen är spekulativ och tar sig an historien då hon ska tillbringa julhelgen med den engelska kungafamiljen och utöva alla konstiga och förlegade traditioner som det innebär. Under ytan vill hon inte vara någon präktig kunglighet. Hon vet att prins Charles är otrogen och tycker det är jobbigt att hålla den lyckliga fasaden utåt. Några ord som upprepas av hennes omgivning är "keep the curtains closed". De ordens betydelse är att man inte ska låta paparazzi eller media få hela bilden av hur man mår inombords. Utåt sett ska man se ut som den lyckliga kungafamiljen. Diana vill slå sig fri. Vara en helt vanlig kvinna som inte är styrd av en massa inskränkta regler. Man får följa henne då hon genomlider dessa tre dagar av i minsta detalj strukturerat julfirande. Allt ifrån, fina middagar, påkläderskor som väljer kläderna och gubbarna som är ute på fasanjakt. Detta är utgångspunkten för hela filmen. En jobbig julhelg som stackars prinsessan Diana ska genomlida trots att hon känner sig utestängd och egentligen inte välkommen på tillställningen för att hon inte beter sig som en blivande drottning bör. För att hänga i filmens handling bör man ha ett vaket sinne. Inte vara trött och dåligt utvilad. Större delen av filmen tar oss nämligen iväg på en resa in i prinsessan Dianas inre där man får ta del av de känslor hon känner. Som hon själv säger i en scen till sina söner så känner hon att hennes huvuduppgift är att vara mamma. Prinsessa är bara något hon är född till att vara, men känner sig obekväm med. Det här en mycket fin och gripande film som tar oss in på djupet innanför den kungliga och massmediala fasaden. Många har kritiserat Kristen Stewart för hennes stoneface och oförmåga att gestalta stora känslor. Det gör hon med bravur här och det är snarare en fördel med lite återhållsamhet när man ska gestalta en karaktär som prinsessan Diana. Hon var känd för att inte visa känslor utåt och det lyfter Kristen Stewart fram väldigt bra och hennes Oscarsnominering var väldigt välförtjänt. Så sammanfattningsvis så får man en liten glimt in i hennes vardag som kan ge viss förståelse för varför det hela slutade så tragiskt som det gjorde för henne. Hon ville hålla sina söner och sig själv utanför paparazzis kameror och till slut så var det detta som drev henne in i döden. Filmen "Spencer" är en ganska simpel historia kryddad med flärdiga prinsesskläder och på ytan ser den ut som vilket kostymdrama som helst. Men i sin helhet är det psykologiskt porträtt av en ikonisk kvinna som var född till ett öde hon inte ville ha. Vill man ha en biografi med innehåll ifrån Dianas hela livshistoria så bör man leta upp en annan film. Jag var nöjd med det jag fick i det här dramat som kanske behövs ses om ytterligare en gång för att man ska ta filmen till sig. Mitt betyg till filmen "Spencer" är en stark trea av fem möjliga.
Läs mer