Sideways 2005

Det är egentligen svårt att säga vad problemet med Sideways är. Här finns tjusiga bilder, gott skådespeleri och intressanta metaforer mellan vin och livet. Många filmer skulle inte ens pricka in något av de tre ovanstående egenskaperna, men faktum är att Alexander Paynes film trampar vatten så det står härliga till.

Vi möter i inledningen huvudpersonerna, Miles (Paul Giamatti) och Jack (Thomas Haden Church) som ska ut på någon form av svensexa där de ska smaka vin och ska försöka fixa ett sista ligg till Jack innan han gifter sig. Premissen låter onekligen rakt tagen ur “American Pie”- filmerna och lämnar åskådaren att se på en ungdomsfilm med alldeles för gamla skådespelare. Samtidigt är delar av filmen alldeles för intelligent för att kunna läggas i något klichéartat ungdomsfack. Som bäst blir det då Virginia Madsen och Sandra Oh äntrar rutan som kärleksobjekt, men tyvärr stannar de i historien alldeles för kort tid.

Vanligtvis brukar det bli en mer mångfacetterad film om man inte är rädd för att blanda genrer, men det är svårt att säga om Payne egentligen blandar någonting alls. Därför är det också omöjligt att säga vilken del i filmen som inte fungerar. Det finns många bra scener, men tillsammans bildar de ingen bra film. Därför hålls recensionen i detta fall relativt kort. Det går helt enkelt inte att säga var “Sideways” åker av vägen, men tyvärr hittar den aldrig tillbaka till huvudleden.

ONÖDIGT VETANDE Regissören Alexander Payne valde själv ut filmens vinlista.