Séraphine (2008)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Den sanna historien om en medelålders kvinna som arbetar som hembiträde i en fransk småstad. Hon anses vara lite egen, och sin lediga tid ägnar hon åt måleri. Av en händelse får den tyske konstkritikern Uhde syn på hennes säregna tavlor. Han blir djupt tagen av hennes bilder och uppmuntrar henne. Efter första världskriget tar Uhde Séraphine under sitt beskydd medan hon målar några av sina mest fantastiska verk. Men med tiden sjunker hon allt längre in i galenskapen.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: SéRAPHINE

Vackert och stillsamt
Den sanna historien om den hemlige konstnärinnan Séraphine Louis porträtteras vackert och stillsamt av regissören Martin Provost. Det blir inte riktigt en "Susan Boyle"-effekt men den väcker helt klart tillräckligt med intresse för att vara sevärd!

I "Séraphine" tar vi oss tillbaka till början av 1900-talet och Senlis, Frankrike. Här träffar vi  Séraphine Louis (Yolande Moreau), en till synes helt vanlig hushållerska men med ett hemligt dubbelliv som konstnär. Det låter kanske som en riktig nagelbitare till spionfilm men det är det inte. Berättelsen om Séraphine Louis är baserat på en verklig händelse och skildrar hur den berömda konstsamlaren Wilhelm Uhde (Ulrich Tukur) (en av de första som köpte konst av Picasso) upptäcker potentialen hos en hushållerska. 1912 bosätter sig Wilhelm Uhde i Senlis i Frankrike. Han är en välkänd konst- samlare och kritiker och får under en middagstillställning, av en slump, syn på en av Séraphines tavlor. Han köper allt hon hittills gjort och uppmuntrar henne att fortsätta måla, vad som än händer. En kväll måste Wilhelm Uhde fly tillbaka hem till Tyskland på grund av kriget. Séraphine lämnas kvar och hon fortsätter, precis som Wilhelm sa, med att måla.

15 år senare kommer Wilhelm tillbaka till Frankrike och Séraphine och upptäcker till sin glädje att hon utvecklats till en fullfjädrad konstnär. Nu finansierar han hela hennes leverne så hon kan sluta som hushållerska och måla tavlor på heltid.

Séraphine Louis hade enligt historien inte riktigt alla hästar i stallet utan antogs härstamma från den lilla staden "Crazy Town" (det vill säga, var galen). Enligt Séraphine själv skulle hennes skyddsängel och jungfru Maria visat sig och uppmuntrat henne att måla. Den 25 Februari 1932 spärras Séraphine in på mentalsjukhus och målar aldrig mer igen. Tavlorna som Séraphine hittills tillverkat får tillslut den uppmärksamhet som de förtjänat och Séraphine blir ihågkommen som en av världens största naivister (den konstform hon var verksam i) genom tiderna.

"Seraphine" är välgjort, lättsmält, vacker och ganska intressant. Jag tror att filmen helt klart kommer uppskattas av den äldre generationen. För min smak tycker jag att själva berättelsen om Séraphine inte är tillräckligt innehållsrik för att lyckas hålla mig på helspänn. Det är absolut inte en helt dum idé att ta sig an att göra en filmatesering av detta konstnärliga årtionde men det skulle definitivt behöva kryddas lite. Om man hade riktat filmen lite mera åt Wilhelm Uhde's håll och fokuserat på hans resa genom kriget, konsten och homosexualiteten så tror jag att det hade blivit mer spännande.

"Seraphine" är absolut ingen dålig film den är bara lite väl oengagerande för att jag ska lyckas känna mig riktigt berörd. Det finns egentligen ingenting att riktigt dras in i vilket gör den till en film som inte blir mer än ok.

Robert Samuelsson Skribent
Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +

Veckans populära filmer

Visa fler