Searching for Ingmar Bergman 2018

Det är ödets ironi, eller möjligtvis en illvillig festivalarbetare, som har förlagt visningarna av Den Norska Filmfestivalens två Bergmandokumentärer till samma starttid, dessutom dörr i dörr med varandra. Jane Magnussons ”Bergman – ett år, ett liv” fyller biografens största salong, medan ”Searching for Ingmar Bergman” av tyska skådespelerskan och regissören Margarethe von Trotta lockar en handfull besökare till ett utrymme som rymmer fem stolsrader och något som liknar en duk avsedd för lyxigare hemmabruk. Två personer ur den skaran avviker. Om de hade råkat knalla in på fel visning eller helt enkelt blev uttråkade är svårt att sia om.

Tydligt är att ”Searching for Ingmar Bergman” inte tillför något nytt för någon som är det minsta förtrogen med Ingmar Bergman sedan tidigare. Mycket tid läggs på skattekrisen och landsflykten till Tyskland, men en specifik angreppsvinkel eller genomgripande idé är svår att få syn på. Intervjuobjekten är få och Margarethe von Trottas högljutt proklamerade kärlek till Bergman lyser inte direkt igenom så starkt att publiken blir bländad. Hennes egna analytiska ansatser är begränsade till uttalanden av typen: ”Det var inte själva huset på Fårö som spökade, utan Ingmar Bergmans ande.”

Den största behållningen är när von Trotta reser till Göteborg för att intervjua en spjuveraktig Ruben Östlund, som roat påpekar att ingen svensk journalist skulle ha kommit på tanken att konsultera honom i ämnet Bergman. ”Jag förknippas med Bo Widerberg och Roy Andersson”, flinar Östlund, som i övrigt är otypiskt försiktig med värdeladdade uttalanden om dämonregissören.

Plötsligt börjar Östlund själv att filma Margarethe von Trotta med sin mobilkamera. ”Vilken är din favoritfilm med Bergman?”, undrar han – uppriktigt eller inte är omöjligt att svara på. Svaret blir i alla fall att von Trotta inte vet. Men ”Det sjunde inseglet” var den första film hon såg som på riktigt fick henne att själv vilja bli regissör. 


Jag är inte alls säker på att det hade krävts en och en halv timme dokumentärfilm för att utröna det.