Om gud vill (2006)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Det är värmerekord i Stockholm sommaren 1975. På dagarna packar Juan frukt i Årstahallarna med sin bror, som han också bor med. På kvällen börjar hans andra pass som städare på en hamburgerrestaurang. Om 7 dagar kommer hans fru till Stockholm och då måste allt vara perfekt. Bristen på sömn och den tryckande hettan gör ensamheten ännu tydligare. En tidig morgon är hans plats vid busshållplatsen tagen av en vacker kvinna, Juli. Efter ett par slumpartade möten blir de nattliga träffarna med Juli det viktigaste i Juans liv. Om gud vill blir fantasin verklighet...
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: OM GUD VILL

Mycket känsla, mindre eftertanke

Sommaren 1975 var tropiskt varm. Amir Chamdins debutfilm utspelar sig under några dagar denna ovanligt heta sommar. Juan (Amir Chamdin) har nyligen flyttat till Sverige från Syrien och när han inte försörjer sig som fruktplockare om dagarna och som restaurangstädare om nätterna, letar han efter en lägenhet där han och hans hustru, som väntas till Sverige inom några dagar, skall kunna bo. Av en slump träffar han en natt Juli (Nina Persson), en finsk bandsångerska och under de få dagar som återstår fram tills hans frus ankomst, hinner de båda umgås intensivt.

Det är något speciellt med filmer som utspelar sig under heta sommarnätter (och dagar). Jag skulle gissa att de allra flesta av oss (om inte alla) känner igen den ångestliknande känslan när lufttemperaturen är hög och man frenetiskt försöker att somna, samtidigt som alla dessa försök slutar med att man ligger i sin säng, intrasslad i ett något obehagligt (som man upplever det då) lakan och endast kan tänka på hur fruktansvärt varmt det är. Detta medför att om regissören sköter sina kort rätt, kan han eller hon på ett effektfullt sätt förmedla en viss stämning genom att ta tillvara och utnyttja åskådarens erfarenhet av olidlig värme. Och här kommer vi till ett vägskäl, för beroende på hur man betraktar Juans relation till Juli, kommer man att ha två skilda åsikter om hur väl Chamdin lyckats med detta. Om man ser det hela som ett vanligt ”två olika personer möts av en slump och försöker utnyttja den korta tid som de har på sig väl”-förhållande, måste man säga att ”Om Gud vill” inte klarar av, med några få undantag, att förmedla den metafysisktliknande känslan som brukar infinna sig efter några nätters (och dagars) hetta. Om man däremot betraktar Juans relation med Juli som en fantasi, blir Chamdins poängterande av den varma sommaren i filmen begripligt. Och det finns utrymme för båda tolkningarna.

Jag känner mig mycket kluven inför denna film. Å ena sidan är den mycket vacker samt har en skön avslappningsverkande musik. Å andra sidan är jag lite osäker på vad filmen egentligen vill berätta för oss. I intervjuer har Chamdin sagt att han i filmen skildrar några dagar som hade stor påverkan på hans fars liv och i förlängningen på Chamdins egen vardag. Men tyvärr framkommer inte detta i filmen utan jag skulle gissa på att den berättade historien har större värde för Chamdin och hans omgivning, än vad den har för den genomsnittlige åskådaren. Och det sista beror på att filmen har för många lösa trådar. Trådar som borde ha tagits tillvara och utvecklats till egna historier. För nu känns det som om Chamdin endast droppar en mängd händelser utan att på något sätt gå vidare med dem. Visst, man skulle kunna påstå att filmen skall spegla en människas liv och att det i det verkliga livet förhåller sig så att vi ibland under en kort period får uppleva en mängd saker som vi vanligtvis inte brukar göra och som vi inte får någon förklaring till. Samtidigt kan ju inte filmen ge en exakt avbild av det verkliga livet utan endast en förenklad modell. Fast det kan säkert diskuteras. Men ofrånkomligt är att en mängd oförklarade och outvecklade bihistorier medför att man som åskådare ställer sig frågan vad filmen egentligen handlar om.  

Det som jag minns bäst från ”Om Gud vill” är skildringen av ensamheten och den känsla av hemlängtan som jag fick när jag såg filmen och som jag fortfarande känner när jag tänker på den. Och jag tror att detta är något som kännetecknar hela filmen, att den väcker mycket känsla hos åskådaren genom sitt bildspråk och sin musik, men att den inte ger något konkret, inte något gripbart som dels skulle kunna förklara känslan den inger, dels ge betraktaren något att fundera och grubbla över. Det ultimata hade varit om filmen lyckats på båda dessa punkter, men samtidigt, att den endast uppfyller en av dem är skall inte betraktas som ett misslyckande då det är mer än vad de flesta föregångare lyckats med.

Katarina Michnik Skribent
Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +

Veckans populära filmer

Visa fler