Ocean's Thirteen (2007)

Gamle Reuben får en allvarlig hjärtattack efter att ha blivit grundlurad av sin affärspartner, med det passande efternamnet Willy Bank. Den skrupelfrie affärsmannen älskar att vältra sig i lyxigheter och överflöd, och med sitt nyfunna kapital och värdefulla mark ger han Las Vegas det fetaste skrytbygget stan någonsin har sett. I det förstklassiga casinot och hotellet är besticken av äkta guld och maten serveras av supermodeller. För att pigga upp sin vän Reuben i återhämtningsprocessen satsar Danny och hans nio trofasta ett antal miljoner på att blåsa Las Vegas nye kung på allt han äger och har. Inte för egen vinnings skull, bara för att hämnas. Med klass.

Med facit i hand inser jag snabbt den tunna intrigen, men som heistfilm är "Ocean's 13" ett nöje. Filmen är uppbyggd kring många små kupper och lurendrejerier, då det för våra killar gäller att med lösnäsor nästla sig in bland casinots anställda, att skrämma hotellinspektören eller att lura Gecko - det exabyte-slukande monstret till säkerhetssystem, som bara en naturkatastrof kan stoppa...

Kort sagt är det full rulle från början till slut, med rappa repliker och några skratt på vägen förlåter man lätt bristerna och de slarviga manushålen. Med en ensemble av tretton superkända och semikända skådespelare i en två timmars historia blir det inte överdrivet mycket utrymme för var och en, vilket inte direkt gör det lätt att följa en enskild karaktär. Det är något Soderbergh utnyttjar då han själv drar några rätt fula tricks på sin publik. Att fixa fram en specialbyggd mobiltelefon, programmera om spelautomater eller hitta en unik jätteborr blir inga problem - en snubbe försvinner och kommer tillbaks ett par scener senare, med önskemålet uppfyllt. Danny Ocean må vara rik och inflytelserik, men magin som sker i det dolda undersöks aldrig närmare.

Dock är jag redo att blunda för gängets hopplöst orealistiska flyt. "Ocean's 13" har nämligen allt tolvan saknade, och lite till. Visserligen är Julia Roberts och Catherine Zeta-Jones oförklarligt borta, men det är inga dåliga namn som ersätter. Ellen Barkin som enda kvinnan i denna grabbiga samling är sexig som bara en 50-årig Hollywoodstjärna kan vara. Trots att hennes karriärs främsta årtionde inte direkt var nyss, kan rollen som Banks högra hand, den tuffa Abigail Sponder mycket väl innebära den coolaste comebacken sen Tarantino gav Jackie Brown-rollen till Pam Grier. Att hon delade filmrutor med Pacino redan i "Sea of Love" 1989 gör det hela ännu mer skönt filmnördigt.

Att Pacino skiner i sin roll behöver väl inte nämnas. Oavsett om regissören filmar något smalt och svartvitt eler glammigt och påkostat, har det alltid handlat om skådespelarna i Soderberghs filmer. Killar som Clooney och Pitt behöver knappt agera - de kan sitta och snacka om vädret med kameran påslagen, och skapa underhållning som folk vallfärdar för.

"Ocean's 13" kännetecknas liksom flera tidigare meriter på regissörens CV av ett lekfullt men proffsigt förhållningssätt till filmmediet. Så strunt i pirathatten och den svarta superdräkten - i sommar är vinnarkonceptet solbrillor och Armanikostym.