När lammen tystnar (1991)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Seriemördaren "Buffalo Bill" kidnappar, mördar och skär bort huden från unga kvinnor. En FBI-agent under utbildning, Clarice Starling, skickas till den inspärrade, extremt farlige psykopaten Hannibal "The Cannibal" Lecter för att få information om mördaren. När "Buffalo Bill" kidnappar en senators dotter ökar jakten ännu mer. Nu måste myndigheterna ta hjälp av Hannibal, något som skall visa sig vara ödesdigert.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: NäR LAMMEN TYSTNAR

En nagelbitande historia
Hannibal Lectors bett har inte mattats av med åren. I stället är det anmärkningsvärt hur stark Jonathan Demmes thriller står sig i dag. Med en nagelbitande historia, suveränt skådespel och bilder skapade från mardrömmar är det en film som ingen glömmer efter att ha sett den.

Tystnaden. Det är den som gör att Clarice Starlings lamm ser till att stanna i vårt medvetende. För tvärtemot vad de flesta regissörer gjorde när de skulle öka spänningen så bestämde Jonathan Demme att utesluta allt tilläggsljud, inklusive musik, i den gastkramande upplösningen av denna nervkittlande thriller. Och resultatet är fantastiskt och snudd på oöverträffat i genren än i dag. Framför allt med tanke på att filmen i sig öppnade så många dörrar för hyllade thriller-verk.

Utan "När lammen tystnar" hade vi inte haft "Arkiv X", antagligen ingen "CSI" eller filmer där starka kvinnliga karaktärer tilläts vara tuffa som stål, men ändå en människa av kött och blod. Nyckeln till detta är så klart Jodie Fosters suveräna tolkning av den komplexa karaktären Starling. Hon är en kvinna i en mansdominerad värld, vilket inte minst märks i inledningen där hon i både storlek och kön sticker ut från sina medresenärer i en hiss på FBI-skolan. Hon får där ett uppdrag av Scott Glenns Jack Crawford, både pappafigur och mentor, att intervjua den ökända mördaren Hannibal Lector (Anthony Hopkins) för att försöka få fram information om en potentiell seriemördare som flår sina unga kvinnooffer. Det första samtalet med Lector går inte enligt planerna, men efter att ha vunnit hans förtroende genom en minst sagt kladdig historia bygger Starling upp en smått disfunktionell relation med sin informationskälla i utbyte mot att hon berättar om sitt eget liv.

Detta minst sagt intressanta upplägg mynnar senare ut i en oerhört spännande kamp mot klockan, en hel del överraskningar och inte minst två fasansfulla parallella historier där det spills ordentligt med blod och kött. Samtidigt är det hela tiden gjort med enorm precision. Det är aldrig så vidrigt att man tittar bort, men samtidigt så otäckt att man knappast heller kan sitta oberörd. Framför allt en flyktscen i en amublans är ett litet mästerverk i chockeffekter, trots att det egentligen inte är någon traditionell skrämmselfilm. I stället är det faktiskt stämningen i filmen som är det svåraste att skaka av sig. När Clarice Starling och Hannibal Lector pratar med varandra, trots att han är inlåst i ett supersäkert fängelse, är det som om luften vibrerar av skräck, nyfikenhet och en underlig förståelse.

Jag har redan nämnt Jodie Fosters fantastiska insats, men nu kommer vi så klart till Hopkins som via Lector skapade en kultrulle av enorma proportioner. Jag tillhör en av de som faktiskt gillade den utskällda uppföljaren "Hannibal" av Ridley Scott, inte minst för att den filmen var något helt annat än denna thriller, men måste medge att det är i denna film som kannibalen kommer till sin rätt. Demme är smart att orkestrera historien på ett sådant sätt att han hela tiden är en av huvudkaraktärerna trots att han egentligen aldrig har speciellt mycket med den centrala mördarjakten att göra.

Och på tal om den. Den så kallade "Buffalo Bill" som syr sin egen kvinnohud torde vara en av de mest bestialiska karaktärerna som vi sett på bio. Samtidigt är han inte heller en komplett galning utan det finns faktiskt någon form av logik kring hans fruktansvärda handlingar. Att han inte heller blir den som står i centrum är en annan triumf för Demme. Det hade varit så lätt att göra det klassiska misstaget att fokusera för mycket på förövaren i stället för på offren. Som bekant reagerar vi som starkast när vi sympatiserar med någon i en film.

Ni märker att jag hyllar Jonathan Demme och det stämmer alldeles utmärkt. Det är helt hans förstjänst att "När lammen tystnar" var och fortfarande är en stilbildande film i hur man gör en pyskologisk thriller på rätt sätt. En bra historia, ett långsamt uppbyggande av stämning, men framför allt trovärdiga karaktärer som man vill se mer av. Och det är också där som Demme även gick mot strömmen när filmen gavs ut 1991. Att försöka sig på en thriller där man fokuserade på vilka som är med i den i stället för handlingen var något väldigt ovanligt, precis som användandet av tystnad.

Kanske tog Demme inspiration av titeln, kanske var det bara en ren händelse att det blev som det blev, men faktum kvarstår att hans film är en sällsynt thriller som satte så många trender genom små och tysta nmedel att hälften av de seriemördarerullar som finns i dag antagligen inte skulle ha existerat alls. Om det är bra eller inte låter jag förbli osagt, men "När lammen tystnar" förblir en av de bästa filmerna i modern tid. Med eller utan en fin chanti till.

Senaste kommentarer
DCJ
Mästerverk! Anthony Hopkins äger filmen. Kalla kårar när man ser honom gestalta Lecter. Underbar film som alltid kommer vara en favorit, en av mina enklaste 5:or.
Kalis
En av de absolut bästa skräckfilmerna, både Jodie Foster och Anthony Hopkins är extremt bra i denna filmen.
Blaster
Hopkins syns i 16 minuter och äger föreställningen.
Visa fler (51)

Relaterade filmer