Någon annanstans i Sverige (2011)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
På en alldeles vanlig plats längs en väg någon annanstans i Sverige bor saknaden och längtan efter en annan värld. Under den spända ytan sväller missnöjet och det tysta våldet. Ett inbrott frigör mäktiga undertryckta krafter i en virvlande uppgörelse på liv och död som inte lämnar någon oberörd.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: NåGON ANNANSTANS I SVERIGE

Landsbygdsångest i Dramaten-stil
#SFF11 - Precis vad film-Sverige behöver: ett landsbygdsdrama om dysfunktionella familjer med gott om ångest och Dramaten-skådespelare. Det är inte det värsta de inblandade kläckt ur sig (ska gudarna veta...) och ibland tänder det till, men lika ofta är det ojämnt, teatraliskt, övertydligt och förutsägbart.

Någonstans i Sverige, i en sketen landsbygd (där de flesta pratar stockholmska) lever ett flertal människor under diverse miserabla förhållanden. Ett mord har begåtts och en äldre, förvirrad man (Björn Gustafson) blir förhörd om vad som hänt. Resten av filmen är en tillbakablick där vi följer mannens grannar. En kvinna tvingas stå ut med sina rasistiska svärföräldrar, en annan lider under förtrycket av sin hårdhänte make, en alkoholiserad ex-miljonär har en affär med en gift kvinna, två tjuvar planerar ett inbrott.

Ja, det är lite såpopera av det hela. Fast utan humor och med mer Dramaten-ångest. Redan tidigt sätts grunden när Peter Andersson sitter i mjukisbrallor och gnyr "Dörren är hel, det är bara jag som är trasig...". Han liksom välbekanta ansikten som Helena Bergström (som gråter), Mikael Persbrandt (som är arg) och Marie Richardson ser ut att njuta av lidandet och chansen att få spela "ett riktigt drama om riktiga människor".

Tyvärr känns det sällan helt genuint utan mer konstlat och spelat - som en pjäs på Dramaten.

Bland skådespelarna är det birollsinnehavarna som lyckas bäst. Sussie Ericsson sticker ut som olycklig hemmafru som roar sig med engelska språkkurser, Sten Ljunggren är ett självklart val som en fördomsfull, homofobisk skitstövel och det är kul att återse Jonas Inde i den typ av fumlige neurotiker han gör bäst. Precis som i de filmer ("Short Cuts"/"Crash"/etc) som "Någon annanstans i Sverige" uppenbart är inspirerad av så engagerar vissa historier fler än andra. Vissa repliker känns mer äkta medan andra sticker i öronen.

Filmen haltar rejält och försök att frångå den vardagsgrå svenskheten med smått surrealistiska infall, som en ständigt stirrande efterbliven man (Peter Lorentzon) med stora, neongula hörlurar, fungerar inte. Mordmysteriet är inte särskilt svårlöst eller spännande heller och man väntar otåligt på något att relatera eller engagera sig i. Vissa historier leder aldrig någon vart, medan vissa avslutas på rent abrupta sätt. Det finns goda ambitioner någonstans i kulisserna men hantverket är för ojämnt och som så ofta inom svensk film blir resultatet ett slöseri med resurs och talang.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
David Brent
Svenska skådiseliten var samlad så förväntningarna var skapligt höga på förhand. Men de grusades ganska omgående. Detta var nämligen en otroligt trist film med en massa bortkastad potential. Regin var hemsk, här tilläts en massa teatraliskt överspel. Filmen spretade dessutom mer än lovligt i ett försök att vara en svensk Short Cuts. Manuset var mer än lovligt högtravande och det kändes bara ointressant och löjligt i stora delar. Persan verkar dessutom ha hamnat i ett fack under 2011. Alla som sett Stockholm Östra vet vad jag syftar på.

Nej detta engagerande inte det minsta och sömnpiller är vad jag skulle vilja sätta som rubrik på denna film. Ja, förutom bortkastad potential. 1/5. Ganska svag sådan dessutom...
David Brent
Många lysande skådisar så det borde kunna bli välspelat och förhoppningsvis intressant. Regissören är dock ganska ojämn tyvärr, så vi får väl se vart det hamnar.

Veckans populära filmer

Visa fler