Molly’s Game 2017

Drama Biografi
USA
140 MIN
Engelska
Molly’s Game poster

Synopsis

Molly Bloom var en professionell skidåkare som fick lägga sporten åt sidan när hennes drömmar om OS gick i bitar. Hon begav sig till Los Angeles och började anordna illegala pokerturneringar för Hollywoods skådespelarelit. Hennes pokermatcher fick ett abrupt slut när hon arresterades av FBI. Baserat på en sann historia.
Ditt betyg
3.1 av 110 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
Molly's Game
Biopremiär
19 januari 2018
DVD-premiär
4 juni 2018
Digitalpremiär
4 juni 2018
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Scanbox Entertainment
Åldersgräns
15 år
Längd

Recensent

Fanny Degerfelt

15 januari 2018 | 17:30

Den som sig i leken ger…

Pokertävlingar med de rika och berömda, den ryska maffian, FBI och en knepig relation till fadern är några av de saker Jessica Chastain måste navigera. Tyvärr blir det inte lika spännande som det låter.
Efter en allvarlig skada tvingas den unga skidåkaren Molly (Jessica Chastain) börja om sitt liv. Hon lämnar sin krävande far (Kevin Costner) bakom sig och driver runt i Los Angeles ett tag, där hon efter ett tag börjar hjälpa till med hemliga pokerturneringar för de rika och berömda. Listigt bygger hon upp sig själv till att hålla egna spelkvällar i ett lyxigt hotellrum. Det går bra, för bra, och snart börjar den ryska maffian bli intresserad av hennes verksamhet, och med dem kommer också FBI. Kommer Molly lyckas ta sig ur den här knipan utan att förlora sitt liv eller få livstids fängelse?

”Molly’s Game” börjar i halsbrytande fart, snygg och vass klippning (aldrig har skidåkning sett så spännande ut!), en bra mix av action och känsla, bra insyn i karaktären, en stadig grund och en intressant uppbyggnad. Det förflutna blandas med nutiden, där Molly försöker övertyga advokaten Charlie (Idris Elba) att ta sig an hennes fall. Men efter 45 minuter tvärbromsar filmen och kommer inte igång igen. Jag tittar efter ett tag på klockan och stönar inombords när jag inser att filmen bara är halvvägs. Det är inte direkt dåligt, men förutsägbart och en halvtimme för långt.

”Molly’s Game” är Aaron Sorkins regidebut, men han har tidigare skrivit manus till bland annat ”The Social Network” och ”Steve Jobs” (den med Fassbender, inte Kutcher) men är förmodligen mest känd som manusförfattare till ”Vita huset”.

Sorkin defineras av sina långa, snabba dialoger/monologer. Därför är det märkligt att han inte lyckas göra rättegångsprocessen lika intressant som pokern. När det gäller pokern finns mycket riskberäkning, saker illustreras för publiken, det borde tagits med in i rättsprocessen. Det finns dramatik där; mycket står på spel, och parter behöver spelas mot varandra, men Sorkin hittar inte spänningen i det.

Skådespelarinsatserna är solida, men Michael Cera känns märkligt felcastad i rollen som en känd skådespelare - trots att han är en känd skådespelare med ett ansikte som är oerhört lätt att känna igen. Han är inte dålig, det är bara någonting som inte fungerar. Någon skrev ett viralt inlägg som gick ut på att det känns som om Michael Cera aldrig var menad att agera, utan bara råkade vandra in på en filminspelning och var för awkward för att förklara att det skett ett misstag, och nu måste upprätthålla den fasaden. Det sammanfattar den här rollpresentationen så bra, det är som om någon knuffade in honom på inspelningen och han bara gjorde det bästa av situationen.

I övrigt sker många intressanta saker som vi bara får höra i dialog, och inte se. Det mest frustrerande gäller den knepiga relationen mellan far och dotter. Det är lite klichéartat men hade kunnat räddas om vi fick se mer av deras relation som vuxna istället för att höra om det i efterhand. Molly kämpar även med ett missbruk, men då konsekvenserna sker mestadels utanför bilden känns det irrelevant för vad som händer.

När allt sedan ska knytas ihop blir slutet som sötklistrigt som sockervadd, och med ungefär lika mycket substans.
| 15 januari 2018 17:30 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (4)
5
En väldigt klartänkt film full med olika narrationer om hur det är att vara människa i en "Game A " värld. Snabb och full av insikter. Jag älskar denna typer av berättelser.
Läs mer
1
Vill bara spy på henne när hon pratar om sig själv, så äckligt självgod, kanske narcissist? Det hade varit lättare att köpa om hon vore intressant, gjorde imponerande grejer eller hade sympatiska drag, men det enda filmen kretsade kring var att hon tittade på när kändisar spelade poker - grattis - samt tog emot ruskigt mycket dricks genom att spela på sin sexualitet. Sedan utmålar hon sig själv som Moder Teresa för att hon värnar så mycket om de svinaktiga männens integritet, men varför i helvete skriva en bok från första början i så fall? Ointressant person och ointressant historia fylld med ointressanta detaljer. När det sedan faktiskt plötsligt till slut börjar hända grejer så hastas dessa scener igenom, vad i helvete? Snacket med farsan nära slutet var filmens enda behållning (finns dem som tycker att det var pinsamt/cringe, men jag gillade den dialogen).
Läs mer
2
Det finns ett nervkittlande drama gömt någonstans under detta potpurri av intressanta ingredienser, men det vill sig aldrig riktigt. Storyn är superintressant, men Sorkin är nog inte en tillräckligt bra regissör för att måla upp den här historien för åskådarna. Det tar för lång tid att förstå vad Mollys agenda är, varför hon har den (som Idris Elbas karaktär så tydligt gestaltar på slutet) och vem hon egentligen är under alla de här snygga ingredienserna. Karaktären Molly Bloom känns som ett tomt och ensligt skal även efter två långa timmar av närskådande. Chastain och Elba är som alltid väldigt bra, slänger man därtill in en skopa Costner och att det är en film om poker så känns det som detta skulle vara en 4/5-film, men det är det inte. Mer än 2/5 kan jag inte ge. Godkänt men inte mer.
Läs mer
Visa fler