Metropia 2009

Sci-Fi Animerat Mysterium
Sverige
86 MIN
Engelska
Metropia poster

Synopsis

Ett skrämmande Europa i en nära framtid: oljan är nästan slut och kontinentens tunnelbanenät har byggs samman till ett gigantiskt nät under Europa. Roger från Farsta vill helst inte åka tunnelbana. Han tycker det är obehagligt och han hör röster. En dag kommer Roger makten på spåret och inser att hans liv styrs i minsta detalj. Han försöker bli fri. För det behöver han hjälp av Nina, eller är det så att hon behöver honom?
Ditt betyg
2.8 av 187 användare
Logga in för att se betyg av de du följer
Logga in så gissar vi ditt betyg

Recensent

Nils Karlén

19 november 2009 | 11:49

Bedövande vacker

Sex år. Så länge har Tarik Saleh och hans produktionsbolag Atmo arbetat med vad som måste vara Sveriges mest ambitiösa animerade film någonsin. Sedan det började viskas om "Metropia" för ett par år sedan har förväntningarna bara stegrats, för att kulminera när filmen valdes ut som invigningsfilm till filmfestivalen i Venedig nu i höst. Det är inte så konstigt egentligen, Saleh har nämligen inte bara valt ett smalt medium, den animerade filmen, utan också en genre som inte direkt hör till vanligheterna i landet: dystopisk science fiction. Oavsett om det är modigt eller vansinnigt så är det omöjligt att inte beundra Salehs vision. Men var det värt väntan? Både ja och nej. "Metropia" är stundtals bedövande snygg och stämningsfull, men berättelsen håller inte hela vägen.

Det första intrycket är fantastiskt. Salehs framtidsvision är makalöst vacker i sin fulländade dekadens. Året är 2024 och telefonförsäljaren Roger bor i ett Stockholm där årstiderna inte längre finns. En evig höst har sänkt sig över hela kontinenten och förfallet är i det närmaste totalt. Det är dystopi i kvadrat så till den grad att det är på gränsen till parodi. Men tack vare de vackra miljöerna och inte minst den vemodiga musiken signerad Krister Linder är filmens första 45 minuter en ren njutning att se och höra.

Europa är enat av en jättelik tunnelbana som knyter samman alla länder och städer. Nationstaterna har ersatts av det dominerande företaget Trexx som bland annat äger tunnelbanan. Företagsledaren Ivan Bahn (Udo Kier) skyr inga medel för att maximera profiten och använder sig av allt mer avancerad propaganda för att styra befolkningen.

Roger (med röst av Vincent Gallo) är en orolig själ. Han trivs inte på jobbet, är paniskt rädd för den allsomfattande tunnelbanan och är inte lycklig i sitt förhållande. Om nätterna hålls han vaken av en röst i sitt huvud. Det enda han drömmer om är att träffa någon som kvinnan som gör reklam för det schampo som alla använder. Så en dag trotsar han sin rädsla och går ned i tunnelbanan och hans liv förändras för alltid. Som av en slump träffar han Nina (Juliette Lewis), sina drömmars kvinna på tåget. Snart är han indragen i en konspiration som går djupare in i Europas cirklar av makt än han någonsin kunde tro.

Här, just när man kunde tro att Saleh skulle lägga in en extra växel börjar berättelsen tappa fart.  "Animation noir" kallar Saleh filmen för i en intervju och det är en beskrivning så bra som någon för här blandas dystopiska stapelvaror som det onda företaget och de förtryckta medborgarna med en klassisk femme fatale och förrädiska twistar som hämtade ur den chandlerska handboken. Men problemet är att handlingen är för enkel, för oengagerande. Filmens mysterium är banalt och upplösningen resulterar i en axelryckning.

Den speciella animationsteknik som Atmo utvecklat för filmen och använder sig av en blandning av After Effects och Photoshopade bilder liknar inte något annat. Allra oftast funkar det lysande, det blir till en säregen blandning av fotorealism och tvådimensionella dockor som ger allt en bisarr och drömlik känsla. Dessutom känns karaktärerna levande, jag är inte säker men jag tror det är ögonen som gör det. Det och de skickliga röstskådespelare som Stellan Skarsgård, Udo Kier och Alexander Skarsgård som skänker personlighet till sina karaktärer.

Tarik Saleh förtjänar att hyllas för sitt arbete. "Metropia" är en milstolpe i svensk animation och att få den gjort i socialrealismens förlovade land är inget mindre än en bedrift. Men i slutändan är det svårt att skaka av sig känslan av att tekniken tagit plats på bekostnad av berättelsen. Å andra sidan, alla som är det minsta intresserade av animation, dystopisk science fiction eller film som vågar vara annorlunda måste se "Metropia". 

| 19 november 2009 11:49 |