Medan åren går (2010)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Tom och Gerri är ett äldre lyckligt par, som fått många goda år tillsammans. Runt omkring dem finns familj och vänner, såsom Gerris yviga men ensamma kollega Mary och sonen Joe som tycker det blir lite jobbigt när alla hans vänner gifter sig. Vi får följa alla dessa genom en vår, sommar, höst och vinter. Genom kärlek och värme, lycka och sorg, hopp och förtvivlan. Ensamhet. En födelse. Och ett dödsfall.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: MEDAN åREN GåR

Mörkgrått töcken av depression
Ännu ett år och ännu en film med lika deppigt tema som titel. "Medan åren går" är ett intetsägande drama där britten Mike Leigh med tekoppen i högsta hugg drar ner sin publik i ett mörkgrått töcken av depression. Vad som mest påminner om en seg TV-film står för årets mest meningslösa drama, den om ingenting.

Det är trist att konstatera men "Medan åren går" sammanfattar årets tävlingsfilmer i Cannes ganska väl. Draman som tycks gå i misärens tecken. Hur trist det än låter behöver det inte nödvändigtvis vara dåligt men det går inte att undgå att faktiskt årets olyckskorpar som klagade på en tråkig samling filmer, delvis rätt. Det är helt enkelt tråkigt och "Medan åren går" är knappast undantaget men bekräftar med all tydlighet regeln.

Det till åren lyckliga paret Tom och Gerri står som en bubbla i ett universum fyllt av olyckliga själar. Kroppar som passerar utan att egentligen lämna något avtryck varken i filmen eller hos betraktaren. Vältrande i misär fyller den den häcklande funktionen av att proklamera kontrasten mellan lycka och olycka. Som om vi inte förstod det själva. Och som första bästa komocka tycks familjen dra åt sig dessa flugor. Mary den neurotiskt depressiva arbetskamraten som inte gör något av sitt liv. Ken som begravd i det förflutna tar till mat för att döva sin smärta. Ronnie som efter sin frus död inte vet vad han ska ta sig till. Och alla tar de till flaskan. Klagar och ömsor dricker sig redlöst packade.

Nej, det är knappast ett muntert samhälle Leigh målar upp. Snarare ett fyllt med floskler, människor som varken kan eller vill förändras men med barnslig reaktion klankar ned på andras. Hade det funnits någon reell konklusion på det här året hade det kunnat gå att förlåta. Men en redig pajkastning mot allt det som inte ryms inom ett otrohetsbefriat, trädgårdsälskande parförhållande, sätter stopp för det.

Det här är tristess i koncentrat. Att bli så nollställd av en film bör som regissör ses som ett fatalt misstag och Leigh tycks vara långt från den form han var i när han skapade "Vera Drake". Gör om gör rätt och hoppas att nästa år bjuder på bättre film.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
Danne
En makalöst bra och välspelad film! Sedan är manuset verkligen 100/100. Knappt så att det finns bättre dialoger än de som talas här. Oerhört bra film, rekommenderas starkt!
danielsogalde
Nämen att man skulle se dessa kommentarer drygt ett år senare. Intressant och roligt. Alltid spännande med reaktioner och dessa får mig att vilja återuppta mina filmvanor igen. Tack till er allihop speciellt till dig Marcus för dina fina ord. Och ingen stroke som tur är, inte denna gång;)
Dimman
Den här kanske inte var Mike Leighs bästa men helt värdelös tycker jag den inte var! Faktum är att jag var trött när jag satte mig på biografen och trodde att jag skulle somna men jag blev pigg av att se den vilket är ett gott tecken! Mkt bra skådespeleri och välskrivna (improviserade till viss del) dialoger! En mkt stark trea får denna utav mig! ;)
Visa fler (8)

Veckans populära filmer

Visa fler