Man of Steel 2013

Action Sci-Fi
USA
143 MIN
Engelska
Man of Steel poster

Synopsis

Kal-El, sista sonen av Krypton, adopteras som barn av Jonathan och Martha Kent på Jorden. Hans unika superkrafter håller honom länge från att hitta en plats i samhället, tills en dag då Jorden attackeras och han tar upp manteln som Stålmannen och beskyddar sin adoptivplanet.
Ditt betyg
2.9 av 1,686 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Alexander Dunerfors

20 juni 2013 | 14:01

S står för Storslaget

Ingen biosommar är komplett utan trikåklädda män med superförmågor, som räddar storstäder från att bli aska. Så passande då att mannen av stål kommer tillbaka, 75 år efter hans debut i serietidningsform. Men glöm filmerna eller TV-serierna du sett. Den här pånyttfödelsen, i händerna på Christopher Nolan och Zack Snyder, är självsäker, intensiv och full av svärta. En värdig kompanjon till "Batman Begins".

I ett parallellt universum, på en planet mycket lik vår egen, står man nu redo att lansera en andra uppföljare till "Superman Returns", Bryan Singers underskattade homage/fortsättning på de lekfulla originalfilmerna med Christopher Reeve. Tråkigt nog inte hos oss, för där många såg ett nostalgiskt äventyr med potential, nojade Hollywood-bossarna över bristen på fart, fighter och dollars i kassan.

Så man gör det där som alla gör nu, en reboot, där "boot" står för kängan som sparkar bort alla spår av tidigare inkarnationer. Istället för färgstarkt serietidningsskoj och Jönssonligan-skurkar ska han nu stöpas om till en jordnära och verklighetstrogen hjälte i en mörk och våldsam värld.

Det gick ju utmärkt för Batman. Och vet ni vad, det funkar skitbra för Stålis.

Från de första krigshärjade scenerna på ett dödsdömt Krypton märks det att den här historien inte har berättats förut. Inte på det här sättet. I grova drag är mycket sig likt: planeten är körd, en bekymrad far och mor sänder iväg sin nyfödde son mot Jorden, där han får överleva och med lite tur sprida fred bland sina medmänniskor. Väl medveten om att vi snackar science fiction i yttre rymden, här ligger ändå fokus på någon slags realism. Ingen försvagande kryptonit, inga magiska kristaller syns till på hela filmen.

Unge herr utomjording kraschar på familjen Kents bakgård i Kansas, där Kevin Costner och Diane Lane lever barnlösa men lyckliga. De hänger tvätt, meckar med bilen och peppar den utstötte med livsråd under uppväxten. Det är tufft nog att vara tonåring och tampas med puberteten, men lägg till superhörsel och omänsklig styrka på det... Clark, som han döpts till, har en hel del att reda ut inombords.

En rejäl bit av filmen tillåts för att sätta karaktären, hans styrkor och svagheter, och vad som driver honom. Tillbakablickarna till barndomens nyckelscener i Smallville varvas med nutid, där Henry Cavill flackar runt och söker sig själv. Det är trots allt oväntat spännande, inte minst när hans vägar korsas med nyfikna storstadsreportern Lois Lane och hennes många frågor. Vad innebär det att vara en ensam alien på jorden? Att växa upp med övernaturliga krafter och inte veta något om sitt ursprung? Här djupdyker vi in i sånt som de tidigare "Superman"-filmerna bara snuddat vid.

Jag förstår att det låter skittråkigt för en del, och de actionsugna får också sitt. Den andra halvan av filmen, också en generös speltid, vigd åt spektakulära sammandrabbningar på marknivå och ute i rymden. Krypton-generalen Zod (Michael Shannon) har nämligen följt efter, med planen att krossa världen och utplåna vår befolkning som om han vore någon Lex Luthor.

När det väl brakar loss står ingen Metropolis-skrapa säker. Den som gått på bio för en och annan fet blockbuster senaste åren känner igen sig, CGI-kavalkaden skulle kunna vara ihopklippt av höjdpunkter från allt från "Transformers 3" till "The Avengers". Lyckligtvis har man gott om krut, variation och coola skurkar för att det inte ska bli alltför segt. Supermans styrkor, och hans begränsningar, gör sig kända på allvar.

Christopher Nolan, skaparen till den löjligt framgångsrika "The Dark Knight"-trilogin, är med som producent och övervakar processen. Det blir säkrast så. Gud förbjude att Zack Snyder är för mycket Zack Snyder, med sin fablesse för våld och blod. Här ska det skapas 11-årsunderhållning med möjlighet till - stryk det, med krav på - flera uppföljare. Man har inte råd att än en gång sjabbla bort en så viktig franchise som Amerikas förste och störste superhjälte. Ingen risk för det, filmen är redan framgångsrik och Cavill lär få dra på sig kostymen minst två gånger till. Jag ser gärna mer.

Det är nog å andra sidan inget du tar med barnen på en regnig sommarkväll. Med sin spellängd på 2,30 och noll humor är det tydligt inte ett familjeäventyr man siktar på. Snarare är "Man of Steel" en värdig kompanjon till "Batman Begins", om vi snackar tunga, lite för långa men överlag mycket lovande nytolkningar av klassiska serietidningshjältar.

Han är inte längre en mantelklädd rockstjärna på Daily Planets omslag, snarare en ny Jesus som kommit ner på Jorden och väntar på rätt ögonblick att frälsa oss alla ifrån ondo. Farligt nära religiöst, men ändå fascinerande och fint. Alla känner vi till Superman och hans bakgrund, men det har inte skildrats på det här sättet förut, så att också en vanlig jordgubbe som du och jag kan relatera och känna något, inte bara roas av spektaklet på vita duken. Och framför allt är det en nytolkning som vågar skriva om en älskad superhjältes historia (se och lär, Marc Webbs Spider-Man).

S:et på hans bröst är kryptonska för "hopp". På vår planet står det för Spektakulär, Saftig Sommaräventyrs-Specialburgare med extra senap och strössel. Stålmannen är tillbaka. Och det Kate Bosworth en gång skrev i sin blaska är ett minne blott - världen behöver honom.

| 20 juni 2013 14:01 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (2)
4
Jag såg om filmen i veckan och slås av hur oväntat bra första halvan av den här filmen är. Dess djup och emotionella resa, hur paret Kent så aktivt skapar den man som blir Superman och Snyders smarta vinkel på hur han introduceras till världen. En som vi inte sett tidigare alls, och som fungerar mycket bättre i den tid vi lever i nu. Att Lois Lane luskat ut vem Clark är innan han ens är offentlig är precis vad som hade hänt i en värld där alla vet allt inom några sekunder. Så här skrev jag för fem år sedan och det stämmer fortfarande: "Epilogen från Krypton är superskickligt gjord och aldrig har vi sett Krypton så detaljerat. Tillbakablickarna som berättar om Clarks uppväxt fascinerar och är filmens absoluta höjdpunkt. Jag hade älskat om de hade bytt ut hälften av actionscenerna mot karaktärsbyggnad. Men de gör inte Zach Snyder. När karaktären Superman väl är etablerad så börjar actionfesten och fortsätter filmen ut i 110 knyck. Och som biobesökare blir man mer och mer ointresserad." Så fort Zod & Co anländer så svalnar intresset för filmen i rekordfart. Men inledningen är tillräckligt bra för att jag faktiskt ska höja mitt ursprungsbetyg till 4/5 vid denna omtitt.
Läs mer
3
Såg den i 3D hemma. En bra film med mängder av bra skådisar, musik och ljud. 3D hade jag kunnat vara utan så nästa titt blir i 2D så kanske betyget blir än högre. 3+/5 (7/10)
Läs mer