Mamma Mia! Here We Go Again 2018

Romantik Komedi Musikal
USA
125 MIN
Engelska
Mamma Mia! Here We Go Again poster

Synopsis

I "Mamma Mia! Here We Go Again" får vi följa med genom Donnas unga år och hur hon träffade sin dotter Sophies pappor!
Ditt betyg
3.6 av 45 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Annika Andersson

17 juli 2018 | 19:00

Så mycket glädje i en enda filmupplevelse

Glädjebud för musikalälskare i allmänhet och ABBA-fans i synnerhet när uppföljaren till 2008-hiten "Mamma Mia!" äntligen släpps! Bered er på en timme och femtio minuters kravlös munterhet som charmar en rakt in i hjärtat!
Många skratt och härlig musik i uppföljaren till ”Mamma Mia!”. Meryl Streep, som spelade Donna i originalfilmen, har trätt tillbaka för att ge ökat utrymme åt sitt yngre jag, spelat av Lily James.

"Mamma Mia! Here We Go Again" rör sig nämligen fram och tillbaka mellan två tidsepoker; återblickar till Donnas 70-tal från det att hon tog studenten och begav sig till sin grekiska paradisö, och vår tid, där hennes dotter Sophie (Amanda Seyfried) rustat upp mammans hotell och förbereder den stora öppningsfesten.

Inbjudna är så klart också de tre papporna Sam (Pierce Brosnan), Bill (Stellan Skarsgård) och Harry (Colin Firth), medan tillbakablickarna visar hur de träffade Donna på 70-talet. Här spelar Jeremy Irvine, Josh Dylan och Hugh Skinner pappornas tre, alla lika snygga och vältränade, yngre jag.

Även backup-sångarna från Donna and the Dynamos, duon Rosie (Julie Walters) och Tanya (Christine Baranski) dyker upp, och bjuder på många skratt med sina Eddy and Patsy-liknande upptåg. Deras yngre jag spelas av Jessica Keenan Wynn och Alexa Davies.

Flest skratt fick nog scenen där öns grekiska barägarinna läxar upp den unge Sam som inte betett sig helt rätt mot Donna, men salongen fullkomligt jublade i en helt underbar scen där mormor Ruby Sheridan (Cher) sjunger ”Fernando” tillsammans med... hotellföreståndaren Fernando (Andy Garcia).

Jag såg alltså filmen under en förhandsvisning i New York, och det var väldigt kul att se hur den publiken, utan rötter i Sverige och alldeles för unga för att ha växt upp med ABBA, ändå tog filmen till sina hjärtan. Jag sneglade nämligen åt sidan då och då, särskilt när det blev tyst i salongen, för att kolla in reaktionerna. Det var idel småleenden, gapande munnar, och full koncentration upp mot bioduken.

Filmupplevelsen bjuder på ren och skär glädje, samt riktigt snygg koreografi! Donnas och Sophies livsöden har många paralleller, och de utspelas på samma plats – den solskensvackra grekiska ön som Donna förälskade sig i, och där hon lät sin lilla dotter växa upp. Filmen är visuellt vacker och idyllisk, lite som ett vykort från barndomen. Tänk mycket blå himmel och blonda lockar i motljus.

Och musiken ja, musiken... det är helt enkelt omöjligt att inte dras med i ABBAs magiska koncept! För vad gäller handling finns inte så mycket att orda om. Den fungerar som ett väldigt löst ramverk, som tycks ha komponerats ihop enkom för att försöka hålla ihop de olika musikalnumren i någon form av tidslinje.

Man får inte vara för nogräknad med ramverkets logik heller. Varför blir ”One of Us” en duett där både Sophie and Sky (Dominic Cooper) är ledsna? Hur kan rektorn (Celia Imrie) i ”When I Kissed the Teacher”-numret verka så chockerad över tjejernas tilltag att hoppa upp på scenen och showa under skolavslutningen, när hon i nästa ögonblick hoppar upp och kör en egen show? Vart kommer mormodern ifrån helt plötsligt, som Sophie aldrig träffat? När ingenting finns att föra handlingen framåt med, blir det utfyllnadsscener istället där en glad Donna dansar runt, oftast genom att sträcka upp ena näven i luften och skrika ”whohooo”.

Att sätta betyg på "Mamma Mia! Here We Go Again" är alltså lite knepigt, eftersom filmen trotsar all logik vad gäller dramaturgi, verklighetsförankring, och, ja, i princip samtliga beståndsdelar som brukar ligga till grund för ett manus. Men tre starka stjärnor av fem tycker jag ändå är ett måste, med så mycket glädje förpackat i en enda filmupplevelse! Vågar man hoppas på en musikaltrilogi?
| 17 juli 2018 19:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (6)
4
Jamen det här var väl riktigt mysigt. En musikalisk nostalgitripp i flera bemärkelser. Hade inga - eller kanske t.o.m. låga - förväntningar inför denna filmen vilket kanske var anledningen till mitt fina betyg
Läs mer
3
Faktiskt oväntad bra för att vara en uppföljare, är ingen stor fan av ettan mer än den grymma musiken, tycker det är lite överspelat, töntigt och lagom bra skådespelarinsatser, men man får ta det för vad det är! Underhållning med bra musik i två timmar och då blir det en godkänd trea!! Vi följer upp ett par år senare där första filmen slutar, mamman har gått bort och Sophie ska försöka uppfylla sin mammas dröm om att öppna ett hotell av det gamla huset samtidigt som hon går down memory lane av sin mammas tonårstid.... Inget wow, förutsägbar det enda roliga är att en mycket botoxad Cher dyker upp i filmen ;) Cast: Amanda Seyfried, Lily James, Andy Garcia mfl... AAA
Läs mer
4
Jag tyckte att första "Mamma Mia!" var fantastisk trots rätt så enkel handling mycket tack vare ABBA:s musik. Filmen fick ett lyckligt slut, så fanns det något mer att berätta om? Jo, hur Donna Sheridan träffade Sophies tre pappor, och varför hon bestämde sig för att stanna på den grekiska ön Kalokairi. I den första filmen spelades de yngre versionerna av huvudkaraktärerna också av Meryl Streep (i ett foto), Pierce Brosnan, Stellan Skarsgård och Colin Firth (under en mycket kort stund). I uppföljaren "Mamma Mia: Here We Go Again!" gestaltas dem istället av Lily James, Jeremy Irvine, Josh Dylan och Hugh Skinner. Precis som tidigare har uppföljaren också en rätt så enkel handling som faktiskt fungerar genom att musikalnumren av ABBA:s låtar binder ihop dem på ett rimligt sätt. Att Maryl Streeps karaktär inte är med så mycket i filmen var faktiskt en stor överraskning för mig, särskilt när jag sett henne blivit intervjuad i ett av de många bakom kulisserna-videoklipp som jag tittat på. Även om det fanns detaljer som man gärna skulle vilja veta mer om, t.ex. Sophies mormor, så tyckte jag inte att det var något som förstörde upplevelsen för mig. Lily James var filmens andra stora överraskning. Jag tyckte att hon levererade mycket bra i sin roll som den yngre Donna Sheridan samt i musikalnumren som hon medverkade i. Så trots en "tunn berättelse" som många tycker är jag mycket nöjd med filmen. Fast... Jag skulle nog hellre vilja se en svensk skådespelare gestalta den yngre versionen av Stellan Skarsgårds rollfigur istället för Josh Dylan.
Läs mer
Visa fler