Machine Gun Preacher (2011)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Efter år av kriminalitet, droger och flera fängelsevändor råkar Sam Childers ut för en livsomvälvande upplevelse och genom ett religiöst uppvaknande, tvingas att se sanningen om sitt liv i vitögat.

För att starta på nytt slutar han dricka, knarka och beger sig till Sudan för att bygga hus. Där slås han av den fruktansvärda situation som råder – där föräldrar mördas och deras barn kidnappas som barnsoldater. Mitt i det rådande inbördeskrigets inferno bestämmer sig Childers för att bygga ett barnhem och skapa en frizon åt krigets barn.

Tillsammans med en egen frihetsarmé satsar han allt för att rädda så många unga krigsoffer som möjligt. Men det är en besatthet och kamp som hotar att slita honom i stycken.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: MACHINE GUN PREACHER

Inte i toppform
Biografier är en knepiga projekt. Man vill väl ha någon slags respekt för verklighetens personer och händelser (vilket man naturligtvis måste ha), samtidigt som man behöver ta sig fiktionens friheter för att dramaturgin ska fundera. Det är en knepig balans att hålla och "Machine Gun Preacher" lyckas bara delvis.

Men Gerard Butler ("Phantom of the Opera", "Law Abiding Citizen") gör åtminstone ett förbaskat bra jobb i titelrollen. Jag gillar honom, en bra och karismatisk skådespelare, som ger kraftfullt och trovärdigt liv i Sam Childers. Childers är en före detta kriminell, knarkande, MC-knutte som hittade Gud och lyckades förändra sitt liv. Inte bara genom att sluta med sitt kriminella knarkarliv, utan dessutom genom att hänge sig åt såväl kyrkan som att rädda barn undan kriget i Sudan, ofta undan ett liv som barnsoldater. Det är dock en hängivelse som tar på honom, på hans oväntat starkt stöttande hustru (spelad av "Gone Baby Gones" underbara Michelle Monaghan) och på deras dotter. I slutändan måste frågan ställas om det verkligen är värt det.

Det är inget större fel på realismen här. Childers uppoffring är stor och skulle kunna vara svår att köpa, skulle kunna bli för mycket Hollywood. Det blir den inte. Den här avvägningen görs bra och jag tror för det mesta på vad som sker.

Fast jag har invändningar, till exempel i den blivande predikantens ändrade beteende. Hans konvertering till kristendomen, varför han avviker från brottets bana, etcetera. Men det sker för snabbt. När det blir för mycket av en 180 graders vändning håller sig inte trovärdigheten helt intakt.

Och trots att jag är väldigt förtjust i regissören Marc Forster (fantastiska "Monster's Ball" i all ära men mest av allt älskar jag hans löjligt underskattade "Stranger Than Fiction", och bör för övrigt vara en av få som verkligen tycker "Quantum of Solace" är en bra Bond-film) tycker jag inte han levererar här. Eller kanske är det just därför. Att jag hade väntat mig mer av honom. Balansen mellan respekten och de nödvändiga friheterna som måste tas är som sagt svår och det är lätt att hålla tillbaka lite för mycket, vilket är vad Forster gör. Det betyder inte att jag eftersöker överspel och vilka jäkelskaper som helst, det betyder bara att han blir aningen för återhållsam. Aningen för respektfull.

Så hur står det slutligen till, är det verkligen värt det? Om det är för Childers ska jag inte svara på här, men för oss i publiken, ja, det tycker jag. Så länge man går in i "Machine Gun Preacher" medveten om att det bakom spakarna inte är en Marc Forster i absolut toppform.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Senaste kommentarer
magiul
Kan hålla med en del röster i kommentarerna att det inte var något mästerverk regi- och manusmässigt. Men jag har inga problem med hoppen i storyn. Det är en lång film som ska täcka in mycket. Jag tycker ändå de presenterar en lagom del av hans tidigare liv då det inte är det som är fokus utan ger en bakgrundspalett till vem han är.

Är det en biografi så kan man inte ta bort det religiösa temat då det är hela drivkraften bakom hans förvandling och det får man köpa helt enkelt, eller bryta från det tvärt och göra det mer till fiktion. Marc Foster väljer det första och jag köper det. Jag står fast vid det jag tidigare sagt att jag har själv sett liknande fall i verkligheten där pundare förvandlas över en natt, så jag har inga problem med det.

Men till själva filmen. Storyn är riktigt stark och kramar om en ända in i själen. Den är inte unik, men allt som får en att påminnas om denna glömda konflikt är värt att begrundansvärt. Att FN inte går in och rensar ut i landet är i mina ögon en av vår tids största orättvisor. Ett folkmord av dess like förbigår helt utan att omvärlden griper in. Jag blir stum av beundran över de som gör något, och även om jag själv inte kan förespråka vapen, så säger slutorden från den riktiga personen bakom porträttet en hel del. Det blir lite av en filosofisk film som får en att fundera på några av grundvalarna i min egen världssyn. Och sånt kan jag inte undvika att gilla. Skådisarna är överlag bra, och Afrika är en tacksam kuliss. Så filmen går rakt in i mitt hjärta oavsett utförande. Betyg 4/5 och det mest hjärtskärande jag sett på länge.
Wugllabang
Uruselt regisserad film som saknar total obalans i sina storymässiga övergångar. Karaktärernas motivation är löjligt oklar, Butlers karaktär besöker kyrkan EN gång och det får honom att omvärdera hela sitt liv samt skaffa en glasklar moralisk kompass som får honom att sluta svära, använda våld, och bli snällare mot allt och alla, totalt ologiskt och uppenbar religiös propaganda. 

Filmen verkar föreslå att religion är det enda sättet att vara en moralisk människa, vilket är ett smått äcklande budskap i mitt tycke. Manuset är ju också helt patetiskt övertydligt och förutsägbart, varje replik känns som att den kommer på beställning och allt känns bara onaturligt. Betyget kan inte bli annat än en etta.
Fermen
En stark 3 från mig.
Visa fler (16)

Veckans populära filmer

Visa fler