Legenden om Tarzan 2016

Action Äventyr
USA
109 MIN
Engelska
Legenden om Tarzan poster

Synopsis

Det har gått många år sedan mannen, som kallas Tarzan, lämnade djungeln för ett liv som John Clayton, Lord Greystoke, med sin älskade Jane vid sin sida. Han har nu blivit inbjuden att åka tillbaka till Kongo som ett sändebud åt parlamentet, omedveten om att han bara är en bricka i ett dödligt spel av girighet och hämnd.
Ditt betyg
3.0 av 809 användare
Logga in för att se betyg av de du följer
Logga in så gissar vi ditt betyg

Info

Originaltitel
The Legend of Tarzan
Biopremiär
13 juli 2016
DVD-premiär
21 november 2016
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Warner Bros
Ålder
11 år
Längd

Recensent

Jakob Åsell

7 juli 2016 | 22:00

Ett halvdant djungelvrål

Djungelns konung är tillbaka på vita duken, mer rippad än någonsin. Regissören David Yates svingar sin upptinade Tarzan högt bland trätopparna men med lianer som närmast slår knut på sig själva i försök att få en 1800-talsblockbuster om en vit, halvnaken hunk som räddar Kongo från kolonialförtryck att flyga år 2016. Trassligt var ordet.
Året är 1889 och Tarzan är visserligen en legend på hemmaplan men föredrar att åter i hemlandet England dricka té som godsägare under namnet John Clayton III med sin älskade fru Jane (Margot Robbie) vid sin sida. De har med andra ord kommit en bit sen “Jag Tarzan. Du Jane”-stadiet. Men äventyret kallar snart på den forne djungelhjälten då han skickas till Kongo som handelssändebud åt parlamentet, högst omedveten om att han är en del i ett smutsigt maktspel om herravälde över det av belgiske Kung Leopold, koloniserade Kongo. Valet att placera den redan problematiska historien i kolonialtidens Kongo gör inte denna redan moraliskt snåriga djungel till historia lättare att navigera rätt för "Harry Potter"-regissören David Yates, som främst varit ute efter att göra en moderniserad, fartfylld äventyrsfilm.

Och visst är “Legenden om Tarzan” ösig, fartfylld och fulladdad med flashbacks från Tarzans uppväxt bland aporna i djungeln. Men hur fort Skarsgårds Tarzan än må svinga sig i lianerna så kommer filmens problem till slut alltid ifatt. Om vi bortser från själva grundtanken på den fysiskt överlägsne vite mannen i djungeln som står överst i näringskedjan, så har filmen, som ren underhållning, så bråttom fram att den ofta glömmer sin publik. Samtidigt håller effekterna inte måttet på den här nivån, efter filmer som “Apornas planet: Uppgörelsen”, “Djungelboken” och så har ribban och kraven höjts märkbart vilket på IMAX-duken nu får Tarzans nära natur-upplevelser att kännas förvånansvärt digitala.

Christoph Waltz, här iklädd lurig linnekostym och Panama-hatt gör ännu en tröttsamt excentrisk Hans Landa-figur av den belgiske bödeln Léon Rom, den historiske person som ska ha inspirerat karaktären Kurtz i Joseph Conrads “Mörkrets hjärta”. Stackars duktiga Margot Robbie gör vad hon kan med att ingjuta styrka i en Jane som inte får mycket scenutrymme och utbrister att hon vägrar vara en “damsel in distress” strax innan hon just tas till fånga av belgarna i väntan på att Tarzan ska komma till undstättning..

Ingen större skugga bör dock falla över allas vår Alexander Skarsgård, som med låg profil går i mål med en karaktär som saboterat mången lovande skådiskarriär. Skarsgård har skulpterat både en atletisk superkropp och en nedtonad, stoisk jante-djungelkung som håller lokalbefolkningen som sin jämnlike och undviker både att slå sig för bröstet och yla från trädtopparna. Eller när han väl gör det, mot slutet av filmen, görs det så långt off-screen att man blir osäker på om det var ett djungelvrål eller en avlägsen scout-fis. En ny Tarzan som inte återvänder till Kongo för att boxas med vilddjur och vildar, snarare inspirera lokalbefolkningen (och djuren...) att stå upp emot de koloniala förtryckarna, likt en mer lättklädd 1800-tals-Che Guevara.

Visst är det modigt av David Yates att ge sig på historierevisionism i en matinéfilm av denna magnituden, även om filmen nog mått bättre av en mer lättsam approach till det historiska äventyrskonceptet, typ “Mumien”. Istället får vi en film som inte vet vilket ben den ska stå på. Ni som efter kvällstidnings-rubrikerna om Robbies och Skarsgårds heta kärleksscener har suktat efter en “Fifty Shades” i djungeln bör nog tona ned förväntningarna, det svartvita nakendoppet i “Tarzan and His Mate” från 1934 har mer betydligt mer hetta än detta gråbleka 3D-spektakel. Istället får vi en fumlig äventyrsfilm som försöker balansera porrigt månbelysta bilder på Skarsgårds supertorso med tunga replikskiften om folkmordet på de amerikanska indianerna, och samtidigt ge en historisk kontext till en B-filmsberättelse som aldrig bottnat någon annanstans än i en svunnen pojkrumsfantasi.

Tiden har sen länge sprungit ifrån Edgar Rice Burroughs nu hundraårige apmans-berättelse och det är rätt svårt att förstå poängen med att tina upp och halvmodernisera denna pulpige fantasihjälte när regissören David Yates tvingas till så stora svängar bort från originalet för att skaka av dess unkna sexism, rasism och knepiga koloniala arv att man undrar om det blir något kvar som är värt att berätta. Och nej - att blanda bilder på kedjade slavar med peppiga actionscener bland trädkronorna och antyda att Kongo räddades från Belgiens brutala koloniala förtryck av en trädsvingande apfostrad engelsman i yogabyxor är inte skäl nog. Det får en bara att sakna “Djungel-George”.
| 7 juli 2016 22:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (6)
1
JMY
Uselt djungelvrål... Se den: Om du bestämt dig för att Alexander Skarsgård är värd 2 timmar av ditt liv. Du får lite naket, lite hårsvall och några minuter stelt skådespeleri. Vill du även ha halvdåliga specialeffekter så har du hittat rätt. Det är en CGI-fest i djungeln där varje banan känns producerad av Bill Gates. Krydda detta med lite spiderman-action och en rödhårig Margot Robbie. Vill du även ha en trött Samuel L Jackson som går på halvfart så är kvällen räddad.....och glöm inte bort Christoph Waltz som här gör sin paradroll som stillsam och evigt leende skurk. Undvik den: Om du har minsta krav på att det finns ett intressant manus, påkostade specialeffekter, en bra skurk, logik och en gnutta humor.
Läs mer
2
Rekommenderar den inte. Riktigt mediokert Tarzan. Jag gav den 4 /10 på imdb det är vad den förtjänar. Det finns ingenting som är anmärkningsvärt med filmen.
Läs mer
4
Jag tycker det är tråkigt att man ska analysera sönder en film totalt som Jakob Åsell gör för att man ska ha något att skriva om. Filmen är sevärd fastän man sett tidigare Tarzan-filmer. Underhållande och duger fint att titta på en lördag kväll. Sluta skriva en massa bara för att ha något att skriva om. Betyget 6,4 tycker jag inte är rättvist att ge filmen då det finns många andra "skitfilmer" som skribenterna ger högt betyg åt, typ Ingmar Bergmans "Tystnaden" och vem vill tillbringa en lördag kväll med en sådan film. Filmen är bra och gott folk lär er en enkel regel, när skribenterna ger lågt betyg då är det en bra film och tvärtom.
Läs mer
Visa fler