Konvojen 2023

Krigsfilmer är inte en genre som jag vanligtvis dras till. Det handlar helt enkelt om intresse, och mina ligger på andra områden. Vilket givetvis inte betyder att all krigsfilm är dålig, bara att de behöver någonting lite extra för att kunna tilltala mig. Lyckligtvis är det någonting som “Konvojen” har. 

 

Historien utspelar sig mitt under brinnande världskrig, det andra i ordningen. En konvoj bestående av 35 fraktskepp ska föra nödvändigt krigsmateriel från Norge till Sovjet, med hjälp av brittiskt stöd från luften. Plötsligt nås konvojen av ett meddelande att den ska brytas upp och att flygunderstödet dras tillbaka, och frågan uppstår om det bästa beslutet nu är att fullfölja uppdraget eller dra sig tillbaka, för det är inte säkert att båda alternativen är innebär överlevnad.

 

Låter det här som ett upplägg för storslagna fajter, med mycket dunder och brak? Inte riktigt. “Konvojen” må vara en krigsfilm, men stridsscenerna är i allra högsta grad sparsmakade. Krutdurken som riskerar att smälla är av annan sort.

 

Det är istället i konflikten mellan framför allt kaptenen Skar (Anders Baasmo Christiansen) och förste styrman Mørk (Tobias Santelmann). De båda herrarna har vitt skilda åsikter om vad som bör göras. Och visst, kaptenen har sista ordet, men det betyder inte att han har rätt - eller att besättningen automatiskt kommer följa hans vilja.

Det är förstås här som spänningen drar igång på allvar. I konflikten mellan framför allt Skar och Mørk, och i de händelser som sker till en följd av de val som görs. Christiansen (känd från bland annat “Kon-Tiki” och “Exit”) och Santelmann (känd från samma projekt som sin nyss nämnda kollega) är utmärkta val att skildra dessa härjade män.

 

Skar är envis, för envis, vare sig han har rätt eller ej, och ger inte intryck av att bry sig om manskapet mer än nödvändigt. Mørk, å andra sidan, må vara minst lika övertygad om att han har rätt och agerar därefter, men visar sig å andra sidan prov på att vara en svagare och något feg karaktär. Åtminstone till en gräns. Det blir en intressant balans och hjälper till att hålla filmen flytande.

 

Svenske Adam Lundgren (“Torka aldrig tårar utan handskar”, “Känn ingen sorg”) gör en filmens starkaste birollsinsatser.

 

Håller det då hela vägen? Både ja och nej. Det är en bra film, inget snack om saken, bra och förbaskat snygg (jag har ingen anledning att misstro att den utspelas när och var den sägs utspela sig), men rent berättartekniskt är det något som känns lite avigt. Som om det saknas en akt i slutet. När eftertexterna börjar rulla på den nästan två timmar långa filmen känns det som om det bara gått kanske 90 minuter. Vilket inte är dåligt i sig, snarare bevisar det att “Konvojen” har ett bra tempo, och konflikten som är filmens fokus klaras upp på ett för mig tillfredsställande vis. Filmen har ett slut. Men det känns som att något saknas.

 

Fast på det stora hela känns det här ändå som ett ganska litet klagomål. Det gör som sagt var inte filmen dålig på något sätt, och går man in i den med rätt förväntningar är det säkert inte ens ett problem. Oavsett så förtjänar “Konvojen” att bli sedd.