Kärringen därnere 2006

Drama Komedi
Sverige
84 MIN
Svenska
Kärringen därnere poster

Synopsis

Dramakomedi om två kvinnor som mot alla odds får betydelse i, och förändrar, varandras liv. Pensionären Magda är en bestämd kvinna med skeptisk inställning till människorna och världen. Men kontrollen förloras den dag Magda trillar på 23-åriga Dana i källaren. Dana är på flykt undan sitt förflutna och sin familj och mot förväntan tar Magda Dana under sitt beskydd.
Ditt betyg
2.6 av 5 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
Kärringen därnere
Biopremiär
13 oktober 2006
DVD-premiär
23 februari 2007
Språk
Svenska
Land
Sverige
Distributör
Triangelfilm
Åldersgräns
Barntillåten
Längd

Recensent

Katarina Michnik

1 januari 2008 | 00:00

Ett lyckat grupparbete

”Kärringen därnere” är ett resultat av ett enormt grupparbete mellan ett femtontal filmälskare i åldrarna 18 till 88 år. Under namnet Manusgruppen har dessa personer samlats en gång i veckan under två års tid och tillsammans skrivit manuset. På deras hemsida kan den intresserade hitta information om filmen, inspelningen och om hur den i filmen berättade historien växte fram.

Magda lever ett föga aktivt pensionärsliv. Sina dagar ägnar hon åt att umgås med sina två självupptagna väninnor och att ta hand om sin vuxne sons tvätt. Den enda som hon engagerar sig helhjärtat i är den pågående processen med att omvandla hyreslägenheterna i huset där hon bor till bostadsrätter samt grannkonflikten med en grupp unga aktivister (i brist på bättre får denna beteckning duga) som hyr lägenheten ovanför hennes. En dag under ett besök i tvättstugan hittar hon Dana, en ung kvinna från Jugoslavien som befinner sig på flykt undan sin familj. Magda ser ingen annan utväg än att ta med henne hem till sig och låta henne bo i lägenheten under en begränsad tid. Beslutet tvingar henne att förvirrat inse att hennes liv ofrånkomligt förändras, något som hon egentligen inte är helt ovilligt inställd till.

Jag måste erkänna att när jag först läste om denna films bakgrund, och det var innan jag hade sett filmen, suckade jag och tänkte att det förmodligen skulle vara en rörigt kooperativ- och skolbioaktig historia. Under visningens gång tvingades jag dock att omvärdera alla dessa fördomar. Eller om jag skall vara riktigt noga, nästan alla. För det finns vissa, enstaka, moment då en skolbiokänsla infinner sig. Men detta stör inte särskilt mycket och de övriga förutfattade meningarna som jag hyste var helt ogrundade. Samtidigt går det inte att blunda för att ”Kärringen därnere” har många drag av en lågbudgetfilm, genom att den i många scener påminner, till den yttre formen, om svenska såpor i stil med ”Skilda världar” och ”Tre kronor”. Är detta något negativt? Tja, även om filmens budget inte nödvändigtvis är proportionell till filmens kvalitet, förhåller det sig mycket ofta på det vis att det är trevligare att titta på något som är lite mer påkostat än på en ekonomivariant. Men det är inte heller rätt att utestänga duktiga filmmakare, som personerna bakom ”Kärringen därnere” är, från de stora vita dukarna av den enda anledning att de inte lyckats få tag på tillräckligt många generösa sponsorer.

Om jag skulle vara tvungen att beskriva ”Kärringen därnere” med ett enda ord, skulle jag inte behöva särskilt mycket betänketid. ”Glad” är det första som jag spontant kommer att tänka på. Denna association är dock inte självklar om man ser till filmens ingredienser. För här hittar vi tillräckligt med material för att filmmakarna skulle kunna bygga upp en ledsam historia om gömda flyktingar och ensamma pensionärer. Men Manusgruppen har valt en annan, positiv, väg att gå och vi får därför istället se en lättsam film som förhoppningsvis kommer att få sina åskådare att känna sig positiva till mods efter att ha sett den. Så kände jag mig i alla fall då jag leende lämnade biografen.   

Den cyniskt realistiske skulle förmodligen hävda att de samhälliga problem som berörs i filmen borde ha behandlats med större skärpa och inte på det trivsamt överslätande sätt som nu sker. Kanske är det så, men samtidigt kan inte ämnen såsom våld, ensamhet och förföljelse endast vara vikta åt de tunga och allvarliga spelfilmerna och dokumentärerna. Sen anser jag att ett sådant resonemang endast tyder på att man inte har särskilt höga tankar om publiken och dess tankeförmåga. För de åskådare som är hyfsat allmänbildade, vilket de flesta är, förstår nog ändå problematiken bakom den glada fasaden. Och det utan att först behöva se någon djupt grävande och utredande filmproduktion. Så här avslutningsvis kan jag inte låta bli att skriva att det enda som verkligen är synd, men det har inget med filmen att göra, är att inte alla grupparbeten är så trevliga att ta del av.

| 1 januari 2008 00:00 |