Känn ingen sorg (2013)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
"Känn ingen sorg" är en film baserad på Håkan Hellströms texter och musik. Filmen följer musikaliska Pål som drömmer om att lyckas med sin musik, men han har ett stort hinder, sig själv. Han är en oslipad diamant och det enda som är större än hans musikaliska förmåga är hans tvångstankar som konstant försätter honom i problem. Vi följer Pål och hans kamrater i en emotionell resa genom ett sommar-Göteborg där Pål kastas mellan kärlek och svek, förälskelse och försoning.
Visa hela synopsis
Betyg
Läs recension
3.5 av 345 användare
Ingen du följer har betygsatt
Logga in så gissar vi ditt betyg
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: KäNN INGEN SORG

Musikalisk mumsbit
Det är svårt att inte ryckas med av det intensiva tempot och alla känslor som väcks av de fint skildrade vänskapsrelationerna. Med ett fantastiskt hantverk i botten, ett välskrivet manus och bra skådisar lyfter också helheten oanat högt, trots en del ostämda strängar på vägen.

"Känn ingen sorg" är baserad på Håkan Hellströms låttexter och är alltså inte en film om hans liv, även om vissa likheter onekligen kan urskiljas mellan huvudpersonen Pål och honom själv.

Pål är en aning dysfunktionell kille som bor med sin farfar och helst hänger med sina vänner Johnny och Lena. Han drömmer om en musikkarriär fast får regelrätta panikattacker när någon annan ser honom sjunga eller spela, vilket blir ganska så problematiskt i sammanhanget. När den oändligt vackra Eva kliver in i bilden omkullkastas tillvaron för alla inblandade och Pål ställs inför ett svårt dilemma när hon får för sig med att han ska vara med och spela i hennes band.

Direkt från start är det full fart och vi åskådare dras nästan bokstavligen in i berättelsen om ungdomliga drömmar och rädslor. Det är inte första gången de ämnena avhandlas, men det är sällan jag ser det göras med sådan glöd och lustfylld energi. Med Göteborg, räkor och Älvsborgsbron som bakgrund målas en fin musikalisk saga upp och vi uppmanas att tro på drömmen som är blott en brygga bort.

De tre vännerna presenteras lite svepande men ändå så pass att jag snabbt känner med och tycker om dem alla och fastän jag egentligen hade velat se mer av ("Kom igen...") Lena så är jag glad att också svala Eva, trots sin tydliga bitchapproach görs så mänsklig. Och jag tror att hon med ett annat manus lätt hade slarvats bort som bara ännu en av de där onyanserade, men snygga brudarna på duken. Alla karaktärer spelas mycket trovärdigt av den unga ensemblen och fastän jag kan tycka att Pål emellanåt är väl muppig, så lyckas ändå Adam Lundgren balansera sitt agerande så att det funkar.

Det är flera långa och läckra kameraåkningar och riktigt snygga övergångar i inledningen som tillsammans med de övriga häftiga effekterna minst sagt ger den - visserligen trivsamma, men inte överdrivet unika historien, det där lilla extra. Och utan att vara alltför bevandrad i regissörerna Mårlind och Steins tidigare repertoar så känns det så här i efterhand självklart att de två skulle tillföra en viss krydda, vilket också sker med besked.

Musiken och låtarna är såklart fantastiska (om man är lagd åt det hållet) och passar riktigt bra som både byggklossar till historien och som ledmotiv till filmen och oavsett om man är bekant med Göteborg och Håkan Hellströms alster eller inte, så kommer man utan problem kunna ta till sig berättelsen.

Filmen är på ytan, liksom också många av låtarna i den, sorglös och lekfullt popromantisk. Men därunder finns samtidigt ett allvar och en hel del vemod och mot slutet när relationerna på riktigt prövas, blir jag alldeles andfådd av anspänningen som uppstår i den oväntat dramatiska upplösningen.

Skrattet byts ut till gråt när det plötsligt blir helt andra tongångar i filmen och även om det växlar tillbaka och blir glatt igen, så trillar tårarna faktiskt fortfarande nerför mina kinder när jag går ut ur biografen. Fast samtidigt känner jag för att dansa, vilket är lätt schizofrent (jag vet!) men också ganska talande för hur mycket filmen fick mig att känna och framförallt tror jag på den där drömmen. Det är lite tidigt att veta, men "Känn ingen sorg" kan mycket väl vara årets bästa svenska film.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
13198
Det en potential i den här filmen. Hade man hållit sig till en konkret story, skippat ett par karaktärer (ev. gjort dom viktigare) och framförallt gett karaktärerna motiveringar till alla skumma jävla intriger så hade det kunnat vara bättre. Istället blir det bara en studie i autism.

Stundtals bra, mestadels förvirrande dåligt 2/5
Anton
Älskar Håkan Hellström, hatade denna filmen.
AntonKane
Ett tomt jävla skal som står helt still. 1/5.
Visa fler (36)

Veckans populära filmer

Visa fler