John Carter (2012)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Inbördeskrigsvetranen John Carter blir skickad till Mars, där han upptäcker en grönskande, annorlunda planet vars invånare är 3.5 meter långa gröna barbarer. Han blir tillfångatagen av dessa varelser, men flyr, bara för att träffa på Dejah Thoris, prinsessan av Helium, som är i desperat behov av en frälsare.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: JOHN CARTER

En Disneyburgare med extra allt
Ödets ironi har ordnat det så att "John Carter" framstår som ett plagiat på alla tänkbara rymdäventyr trots att det tvärtom är Edgar Rice Burroughs litterära förlaga, utgiven under tidigt 1900-tal, som har inspirerat många av senare tiders genreklassiker. Sådana omständigheter spelar mindre roll för själva filmupplevelsen, som i ett ord kan beskrivas som ”fläskig”.

Hollywood har velat göra film på Edgar Rice Burroughs pojkboksäventyr sedan tidigt trettiotal. Man räknar vid det här laget med att flera generationer av amerikanska läsare ska vallfärda till biograferna av nostalgiskäl för att se inbördeskrigsveteranen och marsresenären John Carter sabla ned fantasividunder i 3D, nu när specialeffekterna tillåter det.

Hur välbekant den svenska publiken är med John Carter vet jag inte, men filmrättighetsinnehavaren Disney gör sitt bästa för att gardera sig mot eventuella uteblivna kassarekord genom att locka också PG-13-publiken med en internationellt gångbar mix av "Star Wars", "Avatar" och varenda klassisk hjältesaga man kan tänka sig. Allt är snuskigt påkostat och visuellt anspråksfullt, i ett välgjort science fiction-superhjälte-familjeäventyrsspektakel som väldigt sällan lyckas beröra.

Hoppas man att regissör Andrew Stantons livefilmsdebut ska präglas av samma humor eller känslomässiga tajming som hans tidigare filmer "Hitta Nemo" eller "Wall-E" lär man alltså bli besviken. Inte många ögonglimtar lyckas tränga igenom datoreffektsorgierna och krigsvrålen. När det någon gång sker blir man däremot glad, precis som man blir av vissa detaljer. Tharkerna, en sorts sabeltandande och tre meter långa marsianska barbarer som Carter inledningsvis ger sig i slang med, är oerhört välgjorda. Och tidigt i historien lär John Carter känna en varelse som ser ut som en korsning mellan en uppsvälld jättesalamander och en hårlös pekingese med astigmatism. Denna marsianska vakthund följer sedan hjälten filmen igenom och är med sin godtrogna lojalitet och dumsnälla livsinställning berättelsens charmigaste karaktär. Inte minst eftersom den öppnar gapet bara för att skälla och utstöta gutturala läten.

"John Carter" är nämligen annars en film där det i tid och otid levereras repliker av typen: "Thernerna har styrt Zodangas och Heliums öde sedan Barsooms förste Jeddak inte hette Tars Tarkas!" Ungefär så. För att kompensera för dialogscenernas många gånger parodiska jargong har man tagit beslutet att låta dem pågå alldeles för länge. Barsoom - så kallas Mars av urinvånarna - visar sig ha en historia som skulle kunna motivera flera avhandlingar. Det är svårt att föreställa sig att alla mytologiska och politiska referenser kan glädja någon som inte är förtrogen med historien sedan tidigare. Som en kontrast mot detta framstår titelfiguren själv som bara en aning mer intellektuellt sofistikerad än Tarzan - Burroughs mest kända skapelse - trots att John Carter inte kan skylla på att han har uppfostrats av apor. Om Taylor Kitsch i huvudrollen kan man säga att han kisar och grymtar snyggt och väldigt konsekvent.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
andershulthen
Tycker att det är konstigt att det inte gick bättre. Jag tycker att det är en av de bästa filmer som kom 2012(kanske till och med en av de bästa någonsin)
Anders Falun
Hmm nha, förvaltar inte böckerna eller serierna men puttrar på i sedvanligt Disney / Hollywood pg 13 mak. Inget nytt under solen och genrer mix är något Hollywood borde se upp med! Det är ju Hollywood som mejslat ut de tydligaste av genrer men som i post studio systemet och blick Buster anda famlar efter kommersiell bred framgång ofta skjuter sig i dojan .... 2/5 för sentimentalitet för serien fr min ungdom
holymakarony
Hade förväntat mig en cgi-fylld löjlig disneysaga. Men fick en charmig fantasyberättelse med hjärta jämfört med dagens popcornrullar. 3/5!
Visa fler (93)

Veckans populära filmer

Visa fler