Jag är Ingrid (2015)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
"Jag är Ingrid" är en dokumentärfilm om en av våra allra största filmstjärnor. Genom Ingrid Bergmans privata filmer som aldrig tidigare publicerats, brev och dagböcker, samt nyinspelade samtal med Ingrids fyra barn och fd kollegor möter vi en oemotståndlig kvinna som alltid gick sin egen väg. En kvinna som förlorade båda sina föräldrar som barn men som genom sitt arbete, sina barn och sina älskade levde sitt liv fullt ut.
För första gången kommer berättelsen om Ingrid Bergman nu berättas utifrån hennes egen blick på världen. Den nutida Hollywood-svenskan Alicia Vikander levandegör sin historiska kollegas röst i filmen med premiär samma vecka då Ingrid Bergman skulle fyllt 100 år.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: JAG äR INGRID

Uppriktig film om en fantastisk människa
En vacker och innerlig dokumentärbiografi om den legendariska svenska skådespelerskan Ingrid Bergman, berättad genom hennes egna ord och bilder. Det är personligt och för den delen även privat, men aldrig integritetskränkande eller överexponerat. ”Jag är Ingrid” är en hyllning till en stjärna, fast också en berättelse om en människa och hennes motstridiga drömmar och strävan efter att uppfylla dem.
Ingrid Bergman skulle ha fyllt 100 år i år. Hon är, jämte Greta Garbo, den mest framgångsrika svenska skådespelerskan genom tiderna och har bland annat vunnit tre Oscar-statyetter. 

”Jag är Ingrid” är biografin som aldrig skrevs och filmen som aldrig gjordes om hennes liv kombinerat. Och den konstellationen blir till en otroligt spännande bit filmhistoria, men handlar även på ett mer intimt plan om ett rastlöst liv och en kvinnas sökande efter något odefinierbart i en tid då kvinnor var förpassade till antingen det ena eller det andra. 

Regissören Stig Björkman har samlat och valt ut materialet till denna dokumentärfilm som främst består av mängder med fotografier och filmer som Ingrid Bergman själv tagit och filmat, men också privata dagboksanteckningar och brev som hon genom åren skrivit till nära väninnor. Dessa personliga förtrogenheter varvas sedan med intervjuer hon gett i tv och radio som den stjärnan hon sedermera blev känd som. Det blir verkligen oändligt fängslande att se och höra denna kvinna i dessa två helt olika roller förenas i den människa hon var.

Den fantastiskt begåvade Alicia Vikander läser ur Ingrids brev och dagboksanteckningar och de två kvinnornas och kollegornas möte i orden ger på något sätt ytterligare en dimension till filmen. Vikanders röst är behaglig, men tacksamt nog hela vägen utan egentligen så mycket känslor eller betoningar. För genom att just hyfsat objektivt läsa det som skrivits av Ingrid låter hon Ingrid själv ta form, få fokus, utan att hamna där själv. Och det med rätta, då detta är Ingrids film.

Vi får också träffa hennes fyra numera vuxna barn Pia Lindström, Roberto, Ingrid och Isabella Rossellini och höra dem samtala om hur de upplevde sin berömda mamma. Men de berättar också hur de på olika sätt tog hennes ganska frekventa frånvaro. Älskade Mama, som de med värme kallar henne, var så mysig, rolig, men också ofta borta i långa sjok och därför väldigt, väldigt saknad. Man får förstå att Ingrid själv inte kunde förmå sig att inse hur hennes ständiga kringflackande såklart påverkade barnen på ett inte bara positivt sätt. Men även om barnen fick betala ett högt pris för att deras Mama var ämnad att leva ett liv som flyttfågel, som Ingrid själv vid ett tillfälle uttrycker det, så har de aldrig hyst något agg mot henne, då hon trots allt efter förmåga gjorde sitt absolut bästa, liksom gör de flesta av oss föräldrar.

”Jag är Ingrid” handlar såklart om Ingrid, men detta är också en mer allmängiltig film om drömmar, om längtan, kärlek, liv och svårigheten att vara människa. Det är ett fint flyt hela tiden och väldigt snyggt och effektivt redigerat. Dokumentären är genomgående otroligt fascinerande, intressant men också väldigt ofta outgrundligt sorglig. Jag har en klump i halsen nästan hela tiden och mina ögon fuktas konstant. Det är fioler och vemod, en aning för mycket, och den fantastiska musiken av Michael Nyman tenderar tyvärr att ta över så att det nästan stundvis blir närmast pompöst, på gränsen till melodramatiskt, vilket är onödigt och lite trist då historien i sig redan är tillräckligt berörande. Dock är det en liten anmärkning i ett annars mycket gripande och engagerande dokumentärdrama, som ger en varm, innerlig och mycket nära bild av hur Ingrid Bergman, denna begåvade och intelligenta kvinna var och verkade. Så här efteråt känns det verkligen som att också jag har fått äran att, åtminstone lite grann, få lära känna henne, Ingrid. 
Senaste kommentarer
Kalis
Fantastisk biografi! Jag fick svar på ett antal frågor jag haft om denna legendariska skådespelaren.
Filmrullen
Roligt att den fått så bra betyg här på MZ. Nu är det bara 100 dagar kvar till premiär, men jag undrar än om jag ska se den på premiärdatumet eller dagen därpå, när Ingrid Bergman skulle ha fyllt 100 år på dagen.

Veckans populära filmer

Visa fler