Infinity Pool 2023

Skräck Mysterium
USA
118 MIN
Engelska
Infinity Pool poster

Synopsis

På ett isolerat hotell, njuter James och Em av den ultimate semestern med fantastiska stränder, enastående personal och gassande sol. Men den förföriska och mystiska Gabi, får dem att våga sig utanför hotellområdet, där de plötsligt befinner sig i en kultur full av våld, hedonism och outsäglig fasa. En tragisk olycka ställer dem öga mot öga med nolltolerans mot brott: antingen blir man avrättad, eller, om man är så rik att man har råd med det, så kan man se sig själv dö istället.
Ditt betyg
2.4 av 25 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Katarina Emgård

26 januari 2023 | 09:30

Spermadoftande pånyttfödelse av den vite mannen

Dödstråkiga arthouse-troper möter blodig egodöd i Brandon Cronenbergs sökande efter den vite mannens mening. En orgie av samtida existentiella frågeställningar i ett förutsägbart våldsamt format. Äckligt och välspelat med Alexander Skarsgård i en av huvudrollerna.
Brandon Cronenberg följer i sin fars fotspår med body-horror-sci-fi-filmen ”Infinity Pool”. På en påhittad exotisk ö njuter paret Em och James (Alexander Skarsgård) av en all-inclusive tillvaro skyddade från lokalbefolkningen med höga stängsel och taggtråd.
 
Premissen med en lockande och solig semestermiljö, i kontrast till den svarta-hålet-skräck som väntar, är en riktig skräckklassiker. Redan med första scenen snurrar kameran symboliskt runt, runt för att stämma av skevheten. Men det är inte förrän James möter blonda Gabi (Mia Goth), en beundrare av hans författarskap, som intrigen tätnar. Och hennes lockrop för honom snart in i en sadistisk turistkultur kantat av absurt våld och ejakulationer. Rakt ner till självdestruktivitetens imploderande kärna.
 
Vid en första anblick skulle detta kunna vara ett verk signerat Ruben Östlund. Känslan för det nattsvart humoristiska framförandet av den rike mannens naiva blick på omvärlden genomsyrar berättelsen. Gabi refererar till lokalbefolkningen som ”melodramatisk” och benämner dem ”babianer”.
 
En middag på resortens restaurang beskrivs som ”multikulturell” och en nerv av konstant (själv)kritik mot exploaterande av den andres seder och vanor följer genom hela filmen. Som då James skojar bort sin frus oro inför att röra sig utanför grindarna med att de i värsta fall kan råka ut för ett ”terapeutiskt rån”. Ett uttryck för den vite mannens leda.
 
I mycket är allt detta välgjort, men också väldigt gjort förut. Det är inte förrän Cronenberg avslöjar sin twist som berättelsen går från att med disharmoniska stråkar och övervåld enkom försätta mig i en orubblig obehagskänsla, till att också väcka min nyfikenhet.
 
Destinationen för James resa är nämligen både mycket briljant och fruktansvärt onödig. Den kan ses som en vit mans missförståelse av innebörden av egodöd, eller som en exakt skildring av maxad självdestruktivitet. Den vita mannens pånyttfödelse. Kanske Brandons själv. Ett utforskande och ett utsugande av tusenårig spirituell visdom. På ytan ett verktyg för att upprätthålla turismen på ön, men självklart med en mångbottnad symbolisk grund. Detta sammantaget med en rad arthouse-troper som orgier, kalejdoskop-effekter, blinkande tillbakablickar och nakna kvinnor som dansar konstigt i neonljus vet jag inte om jag avskyr den eller finner den märkligt intrikat. 
 
De båda kvinnorna saknar också helt personlighet, där den ena representerar den klassiska horan, och den andra "den som får män att känna sig svaga”. Alexander Skarsgård spelar däremot den introverta och inspirationslösa kreatören James med finess. Och jag slungas delvis tillbaka till hans roll i "True Blood".
 
Filmen upplevs som ett utforskande av Cronenbergs självupplevda kultur och ett skarpt ifrågasättande av denna. Att han liksom många andra skapare hoppat på trenden av andligt utforskande är föga förvånande då mindfullness och yoga idag är lika vanligt som aerobics och cigg under köksfläkten var på 80-talet. Och det behövs.
 
Likväl försvinner den skarpa klimaxen i en bottenlös pool av vålds- och konstklichéer. I explicita scener som inzoomning på James ejakulerande kuk och erigerande könsorgan. Vilka säkert lär chocka publiken och tillfredsställa ett och annat fan, men vari ligger kontrasterna? Känslan av självhat som påbörjade James resa, är också den som avslutar den. Och en liten del av mig kan inte låta bli att undra om världen verkligen behöver fler berättelser om vita mäns självdestruktiva pånyttfödelse. Och se mer "oväntade" spermasprut.
| 26 januari 2023 09:30 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (3)
2
Lite mardrömslik, men mest rejält konstig och inte så bra.
Läs mer
2
Gillade den inte alls. Rejält utflippad och märklig film som inte gav någon som helst behållning. Bisarra karaktärer blandas med våld och fantasy/sci-fi i form av "dubbletter" som avverkas på löpande band på en fiktiv ö där en strikt religiös och antidemokratisk regim styr. Slutet skulle förmodligen verka oväntat med blev precis som jag föreställt mig. En film som gjorts konstig för att vara konstig och som regisserats av Cronenbergs son Brandon, som troligtvis ville visa vrida till det lite extra. Också tråkigt att Skarsgård alltid får så få repliker och Infinity pool är inget undantag. Blir en svag 2/5.
Läs mer
1
skit dålig i min smak
Läs mer