Häxorna 2020

Äventyr Komedi Familj
USA
106 MIN
Engelska
Häxorna poster

Synopsis

Roald Dahls älskade historia ges nytt liv för dagens publik. En berättelse om en föräldralös pojke som i slutet av 1967 kommer för att bo hos sin mormor i den lilla staden Demopolis i Alabama. När pojken och hans mormor stöter på en glamorös men djävulsk häxa, tar dom sin tillflykt till ett överdådigt hotell. Tyvärr anländer de samtidigt som Storhäxan har samlat sina kamrater från hela världen för att genomföra sina onda planer.
Ditt betyg
1.8 av 8 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
The Witches
Biopremiär
12 februari 2021
DVD-premiär
24 maj 2021
Digitalpremiär
26 mars 2021
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Warner Bros
Ålder
11 år
Längd

Recensent

Annika Andersson

26 oktober 2020 | 18:30

Barn(o)vänlig saga med en teatralisk Anne Hathaway

Robert Zemeckis är tillbaka med lättsam underhållning i mörkare tonläge där Octavia Spencers och Anne Hathaways övernaturliga krafter står för kampen mellan det goda och det onda, med en 8-årig liten hjälte i centrum för handlingen.
“Witches are real!" konstaterar Chris Rocks berättarröst när han börjar sin historia via diabilder, och de hatar barn! Bilderna byts snart ut till barndomsminnen av hur det hela började, när Charlie blott 8 år gammal (Jahzir Bruno) förlorar sina föräldrar i en bilolycka och får flytta till sin mormor Agatha (Octavia Spencer) i Demopolis, Alabama.

När de två ska till affären möter han en häxa. Han förstår så klart inte att det är just därför han blir så rädd och springer iväg när han ska få godis, men mormor anar oråd och förhör honom; bar damen med karamellen handskar? Ja, för häxor har inga händer utan klor. De har fötter utan tår och bär alltid peruker eftersom de är skalliga, vilket ger dem kliande sår. Dessutom har de munnar som sträcker sig så brett att de får sminka över kanterna.

Agatha känner till detta för att hennes barndomsvän förvandlats till en kyckling av en häxa efter att hon blivit bjuden på en karamell. Agatha besitter själv helande krafter och kunskap i det ockulta, och därför förstår hon att de är i fara och måste resa iväg. Hon tar med pojken till ett exklusivt hotell - utan att ana att de är på väg mitt in i lejonkulan! Häxorna ska nämligen ha stormöte på samma hotell för att planera hur de ska förvandla världens alla barn till möss. Ledaren är Grand High Witch (Anne Hathaway), urhäxan, som en gång kläckts ur den frusna isen i Norge.

Hathaways häxa är yvig och krävande, med diva-manér à la Cruella de Vil. Det norska ursprunget manifesteras dessvärre via den obestämda öststatsdialekten som så ofta får representera resten av världen i amerikanska filmer, och kan te sig något irriterande för icke-amerikaner. För barn måste hon dock vara oemotståndligt underhållande, alternativt skräckinjagande, beroende på ålder.

Modige lille Charlie hamnar i många kniviga situationer och den mest pulshöjande är nog när han ofrivilligt råkar bevittna häxkonferensen under podiet medan Grand High Witch vädrar i luften för barn luktar riktigt illa om man är häxa. Mormor Agatha är moderlig och genomsnäll och tillsammans med två andra barn bildar de ett team starkt nog för att försöka överlista häxorna. 

“Roal Dahls Häxorna” är snyggt gjord med fina specialeffekter, vackra dräkter och en härlig 60-talsscenografi. Tunga namn som Alfonso Cuarón och Guillermo del Toro står som producenter medan Oscarsvinnaren Robert Zemeckis står för regin. Med fantasieggande storfilmer som “Vem satte dit Roger Rabbit”, “Döden klär henne” och “Forrest Gump” i bagaget känns Zemeckis  passande för den här typen av lite mörkare variant av Disney-komedier, men dessvärre når den inte helt upp till nivån på hans tidigare mästerverk…

Det känns lite som att det saknas tillräckligt med substans för att fylla ut den nära två timmar långa berättelsen, för att den ska kunna lämna några djupare, minnesvärda spår. Många populära filmatiseringar har gjorts av Roald Dahls böcker, som “Kalle och Chokladfabriken” samt “Den fantastiska Räven”, och en hyllad om än omgjord och annorlunda version av “Häxor” har redan släppts 1990 i Nicolas Roegs regi så kanske var tiden helt enkelt inte riktigt mogen? 

“Roal Dahls Häxorna” fungerar dock fint som lättsam underhållning, så länge man håller förväntningarna i schack. 
| 26 oktober 2020 18:30 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (1)
3
Efter att coronapandemin har skjutit upp premiären några gånger så har nu äntligen filmen “Roald Dahl's The Witches” nått biograferna och jag har varit och sett den. Jag ska därmed berätta med denna filmrecension vad jag tyckte, men först lite om handlingen. När en pojke (Jahzir Bruno) mister sina föräldrar i en bilolycka får han flytta till sin mormor (Octavia Spencer) i Alabama. Mormodern är en snäll men bestämd kvinna och hon försöker muntra upp honom med musik och mat. Men en dag börjar en djävulsk häxa att hänga runt i området och mormodern blir rädd. De flyr till ett makalöst lyxhotell för att känna sig trygga. Problemet är bara att just där har häxor från hela världen samlats. Häxor som är barnhatare och vill utrota barn. När häxor är i farten kan allt hända, och det gör det under storhäxans (Anna Hathaway) ledning. Roald Dahls bok “The Witches” läste jag som barn och minns att jag tyckte att den var så spännande att jag hade svårt att lägga ifrån mig den. Jag har inte boken så färskt i minnet att jag kan avgöra hur bra den här filmatiseringen följer boken. Men när jag fick höra att Robert Zemeckis (“Forrest Gump”, "Back to the Future") skulle regissera filmen och Guillermo del Toro (“The Shape of Water”, “Pan's Labyrinth”) skulle vara involverad i manuset så blev jag nyfiken på hur resultatet skulle bli. Något mästerverk blev det inte direkt som man fick ta del av men filmen var ändå underhållande och hade sina spänningsmoment. Anne Hathaway gjorde en riktigt färgstark och minnesvärd prestation som den elaka ledarhäxan. Octavia Spencer gjorde även hon en bra prestation med sin karaktär. Det är deras prestationer som är det som ger filmen dess bästa egenskaper. Över lag tycker jag även att den här filmversionen av boken är bättre än den som gjordes på 90-talet med bland annat Anjelica Huston och Rowan Atkinson i rollerna. Jag gillade även att filmen var så mörk och balanserade upp detta mörker bra med humor så det resulterade i en bra helhet. När filmen “The Witches” visades i andra länder innan den nådde svenska biografer så hamnade den lite i blåsväder pga de egenskaper häxorna i filmen hade. Häxorna kännetecknades bland annat med fötter som saknade tår och händer som bara hade tre fingrar. Detta har mött med en hel del kritik ifrån funktionshindrade som anser att det är stötande att måla ut personer med deformeringar av olika slag som onda och något man ska vara rädd för. Jag anser att den kritiken är obefogad. För det första så är det i så fall Roald Dahl som skrev boken som borde kritiseras. Filmskaparna har bara gjort sin plikt och återskapat de egenskaper häxorna hade i boken. Storyn i boken som blivit film är dessutom en saga som inte behöver överanalyseras för att tolka in en massa underliggande budskap som inte finns. Det är häxor som har utmålats med de egenskaperna. Några paralleller till personer som liknande funktionshinder dras aldrig i filmen så därav är kritiken helt obefogad. Sammanfattningsvis så tycker jag filmen “Roald Dahl's The Witches” levde upp till mina förväntningar. Den är underhållande och Anne Hathaway var riktigt kul att se som en ondskefull häxa. Filmen kanske kan vara lite läskig för de allra minsta barnen. Men för äldre barn och vuxna kan den starkt rekommenderas. En stark trea av fem möjliga är mitt betyg till filmen “Roald Dahl's The Witches”.
Läs mer
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu