Halloween 2018

Skräck Thriller
USA
109 MIN
Engelska
Halloween poster

Synopsis

Jamie Lee Curtis återvänder till sin ikoniska roll som Laurie Strode. Än en gång konfronteras hon med den maskerade figuren Michael Myers, som hon med nöd och näppe undkom under Halloweennatten för fyra decennier sedan.
Ditt betyg
3.5 av 53 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Alexander Dunerfors

8 oktober 2018 | 11:00

En högtidsstund för alla skräckfans

40 år efter rysaren som startade slashervågen kommer en jubileumshyllning, gjord av och för skräckälskare. David Gordon Greens ”Halloween” är en nostalgifylld och respektfull uppföljare, med gott om skrik och skratt.
”You can’t kill the boogeyman.” Michael Myers har blivit skjuten, elektrifierad och halshuggen, och ändå hittar de ständigt nya sätt att återuppliva honom och den här filmserien. Det är väl inte så konstigt, lågbudgetsuccén ”Alla helgons blodiga natt” (1978) är trots allt filmen som banade väg för 80- och 90-talets slashers, och den tystlåtna, ostoppbara och maskerade mördarmaskinen blev tidigt en av biodukens mest ikoniska skurkar.

Till 40-årsjubileet är tanken att ignorera innehållet i alla de uppföljare och reboots som kommit genom åren. Kortfattat: Michael Myers och Laurie Strode är inte syskon. Josh Hartnett är inte hennes son. Denna ”Halloween” ska ses som en rak uppföljare på John Carpenters originalfilm, och allt efter 1978 är en blank sida. Det är en udda och modig approach som lär tilltala fansen, som genomlidit lite för många mediokra "Halloween"-filmer genom åren.

Michael Myers har snällt suttit i fängelse i fyra decennier, där han fascinerar såväl läkare som true crime-journalister. Laurie Strode har isolerat sig i en stuga i skogen, där hon effektivt skrämmer bort alla familjemedlemmar medan hon bygger om sitt hus till ett enda stort panikrum. Hon är hälften Sarah Connor, hälften nervvrak - tungt beväpnad och helt förstörd av tonårstraumat. För vi vet alla lika väl som hon att han kommer tillbaka, förr eller senare...

Föregående "Halloween"-rullar ignoreras alltså, men de är inte helt glömda. Filmskaparna har stoppat in flera små referenser och insider-skämt för alla oss som hängt med genom åren. Det är en nostalgiskt laddad hyllning till hela skräckserien, men också till slashergenren i stort. Med glimten i ögat tillåts filmen driva med sig själv, och det visar sig att humor och "Halloween" går förvånansvärt bra ihop. Att samma gubbe gömmer sig bakom masken nu som då - 70-årige Nick Castle - lär också glädja en och annan nörd. 

Men filmen vilar lite väl tungt på sitt arv och sin välkända titel. Som fristående skräckis känns David Gordon Greens "Halloween" som en axelryckning. Den är kul, spännande och våldsam, men har ingenting nytt och eget att komma med. Och för att vara en hyllning till en av tidernas stora rysare och en älskad "scream queen", är det lite väl mycket fokus på fan-service. Filmen känns inte som ett trovärdigt andra kapitel i "Halloween"-sagan, snarare som en avstickare till ett parallellt universum, där Jamie Lee Curtis har blivit en galen tant i mormorsperuk.

Värst är ändå att filmen, som börjar så lovande, och blir både oväntat rolig och brutal på vägen, helt tappar tempot mot slutet. Den sista halvtimmen och den stora finalen är ett framstressat hopkok av osannolika vändningar, slumpmässiga händelser och karaktärer som gör korkade val. Det otillfredsställande slutet känns inte värdigt en filmserie som blivit larger-than-life under de senaste 40 åren.
 
Men visst har man saknat Michael Myers, och kanske ännu mer den här genren. När han får på sig masken, hugger tag i en kökskniv och liken börjar staplas på hög, sitter publiken knäpptyst av spänning och förväntan. Carpenters klassiska musikslinga är lika skrämmande än idag, och jag inser att "Halloween" har vad som krävs för att locka skräckälskare tillbaka in i biomörkret, och lura in en helt ny generation till det blodiga, härliga slasher-träsket.
| 8 oktober 2018 11:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (1)
3
Nu har den elfte "Halloween" filmen som är en uppföljare på de första filmerna i ordningen haft premiär på bio och jag har varit och sett den. Så nu ska jag med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen. Laurie Strode (Jamie Lee Curtis) lever kvar i Haddonfield och är både emotionellt och fysiskt ärrad efter Michael Myers attack 1978. Hon har en ansträngd relation med dottern Karen (Judy Greer), är överbeskyddande av barnbarnet Allyson (Andi Matichak) och väntar tålmodigt på att Michael ska fly ifrån mentalsjukhuset där han sitter inspärrad. När det väl sker på Halloween så står hon redo. Det har som sagt hunnits med en hel del "Halloween" filmer genom åren. Jag har inte sett alla men de jag har gillat mest är den första och Rob Zombies reboot med efterföljande uppföljare. Jag är lite oklar över om filmen utspelar 40 år efter den första filmen eller om det tar vid 40 år efter den andra. Men den har väldigt mycket samma känsla som den som den första filmen. Därav får man en härlig nostalgisk känsla när man ser filmen. Och det är helt underbart att se Jamie Lee Curtis återkomma till sin ikoniska roll. Denna gång med mer skinn näsan nästan i stil med Linda Hamiltons gestaltning av Sarah Connor i "Terminator 2". Filmen bjuder väl kanske inte på några överraskningar och är inte så nyskapande för genren. Men man får det man förväntar sig och en rejäl nostalgitripp. En hel del blodiga och våldsamma scener levereras under filmens gång. Något mästerverk blir det aldrig riktigt tal om. Men man lämnar ändå biosalongen med ett leende på läpparna och känner att man hår fått det man har hoppats på. En stark trea av fem möjliga är mitt betyg till filmen "Halloween" som är den film i serien som kommit närmst känslan man fick i den första filmen.
Läs mer