Guardians of the Galaxy (2014)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Äventyraren Peter Quill stjäl en eftertraktad glob från Ronan, en kraftfull skurk med ambitioner att förinta hela universum. Peter slår sig sen samman med Rocket, en vapengalen tvättbjörn, Groot, en trälik humanoid, den gåtfulla Gamora och den hämndlystne Drax the Destroyer. Tillsammans bildar de ett futuristiskt team av superhjältar som skyddar galaxen mot faror.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: GUARDIANS OF THE GALAXY

Trevligt Marvelskt rymdröj
Efter att ha tagit över jorden påbörjar Marvel nu sin annektering av rymden med ett trivsamt och lagom humoristiskt äventyr, en färggladare "The Avengers" om man så vill. Fast med ett roligare persongalleri.
Jodå, det ska nog gå att bygga en franchise på det här också. Förutsatt att Marvel lyckas få in folk i biosalongen, vill säga. Aldrig tidigare har den amerikanska förlags/studiojätten satsat på en filmatisering av en så pass okänd förlaga. "Guardians of the Galaxy" uppväcker knappast barndomsnostalgin hos gemene man i samma utsträckning som Spindelmannen, The Avengers eller X-Men, och vad gäller rymdhjältar på bio får väl marknaden sägas vara hyfsat mättad. Man vågar nog inte rulla tärning på att Star Trek-publiken och Star Wars-fansen rumlar in i biosalongen på ren autopilot. I alla fall inte hela.

Dessutom är serietidningsförlagan till ”Guardians of the Galaxy” – det finns en variant från slutet av sextiotalet och så en från 2008 som har stått som modell här – ganska lökig. Möjligtvis känner man till dem åtminstone by proxy om man har växt upp i USA de senaste trettio-fyrtio åren, men för en europé borde angelägenhetsgraden, generellt sett, vara mycket låg. Nej, vad som krävs här är något som effektivt neutraliserar alla argument mot att gå på bio och svettas mitt i sommaren framför något som man helt saknar känslomässig koppling till. En gigantisk marknadsföringsapparat! Problemet är löst! Börja bygga franchise!

Vad får man då, när man sitter där i mörkret och känner hur kläderna klibbar fast mot biografsätet samtidigt som de välbetalda kreatörerna på Marvel fnular på nästa listiga koncept i något luftkonditionerat styrelserum? En lättsam, charmig och väldigt snygg superhjältebagatell som ligger någonstans i gränslandet mellan ”Liftarens guide till galaxen” och ”Mass Effect”-spelen både vad gäller atmosfär och visuell profil. ”Guardians of the Galaxy” tar sig an det välbekanta (uttjatade) gamla temat med ”Motvilliga hjältar som trots inbördes olikheter måste jobba med varandra och rädda dagen mot alla odds” och kliver i land med det. Det kommer an på humorn och bra casting, James Gunn har också vett att ladda sin box office-kandidat med en ton som är lättsam utan att för den delen skämta bort sin egen potential eller dränka den i lättköpt självironi.

Karaktärerna, en charmig men oansvarig slyngel till människohjälte här, en livsfarlig grönhudad yrkesmördarkvinna där, du har din talande tvättbjörn, ditt levande träd med ett ytterst begränsat ordförråd, är alla väl utmejslade och matchar varandras groteskheter fint. Det är väl ingen konst att jobba som superhjälte om man som i "The Avengers" omges av löjligt vackra människor hela tiden? Men byt nu ut Robert Downey Jr., Scarlett Johansson och resten av kollegorna mot ett gäng som ser ut att ha kravlat upp ur en felkalibrerad kärnreaktor. Gunn är återhållsam med sentimentalitet och övertydligheter och får därför konceptet med samarbete och tolerans över artgränserna att funka fint, på ett nästan lågmält sätt.

Den roligaste karaktären i ”Guardians of the Galaxy” är Drax the Destroyer, en kraftigt tatuerad och muskelstinn humanoid vars hela tillvaro går ut på att söka hämnd för att han vid något tillfälle fick sin familj slaktad av ärkeskurken Ronan. Han är stolt, stridslysten och gravallvarlig så till den grad att han inte förstår metaforer eller talesätt överhuvudtaget, definitivt inte gester. De övriga hjältarna måste hela tiden tala väldigt bokstavligt med honom.

”Varför skulle jag jaga ifatt Ronan och dra ett finger över halsen på honom?” undrar han uppriktigt när någon drar ett menande pekfinger över struphuvudet för att illustrera att Drax ska döda Ronan när han hittar honom. Chris Pratt gör bra ifrån sig som den spjuveraktige hjälten Star-Lord och Zoe Saldana visar att hon kan få jobbet gjort inte bara i blå hud, som i ”Avatar”, utan i grön också.

Storymässigt är det just ingenting. Magiska stenar och förestående apokalyps, det handlar om gigantiska destruktiva krafter som kan släppas loss, jodå, visst. Det hindrar inte att ”Guardians of the Galaxy” är lättsam och trevlig underhållning ända fram till det att någon i specialeffektsteamet får för sig att trycka på kortkommandot för ”Enorm rymdskeppsbatalj ovanför stadsmiljö” - då blir det samma CGI-orgie som vi redan har tröttnat på i ett otal filmer. Men vid det laget är jag redan med på resan. Eller som Marvel skulle uttrycka saken: Jag är ”publikunderlag för en franchise”. Eller som man skulle säga till Drax the Destroyer för att undvika missförstånd: Filmen är helt ok.
-Ta mina pengar Marvel!
Vad visste du om Guardians of the Galaxy innan 2014? På den frågan svarar jag (förmodligen som många andra): "Ingenting!". Det gör Marvels beslut att ge regissören James Gunn (Super, Slither) $170 000 000 för att utvidga sitt universum än mer imponerande. Det krävs bollar för att vara riktigt anglofil. Guardians of the Galaxy är berättelsen om en grupp på fem individer där antalet medlemmar inte är det enda udda. Förutom att bredda sitt filmiska universum utanför Jordens och Asgårds gränser ger Marvel och Gunn liv åt fem utomordentligt starka och speciella personligheter. Man förpackar en historia om (motvilligt) nyfunna vänner som ska rädda galaxen i härlig action, kvick dialog och inte minst humor. Man tas med på en spektakulär resa som är fartfull och visuellt underbar men som aldrig blir ett hinder för att riktigt lära känna våra nya Marvel-vänner. Chris Pratt spelar Peter Quill, tjuven med charm som på fler sätt än ett påminner oss om en viss Han från Star Wars. Jösses vilken bra casting detta är, Pratt är verkligen redo för sin tid i spotlighten och för oss som först såg honom som soffpotatis i Parks and Recreation för sisådär fem år sedan är det löjligt tillfredsställande att se hans slutgiltiga transformation till superhjälte/hunk. Quill, som helst vill att hans outlaw-namn Star-Lord ska sätta sig, är gruppens ledare och hans blandning mellan komik och hjältedåd är härligt att följa. Gamora spelas av Zoe Saldana. Den grönhudade lönnmördaren med en backstory vi definitivt vill höra och se mer om! Utan att säga för mycket har hon en speciell relation till filmens antagonist Ronan och även andra minst sagt intressanta karaktärer i Marvels universum. Saldana visar genom sin prestation att hon klär i grönt minst lika väl som den tidigare Na'vi-blå. Drax - Muskelpaketet som söker hämnd på skurken Ronan är gruppen tredje medlem. Han spelas av wrestlaren Dave Bautista som gör ett förvånansvärt bra jobb gällande komisk tajming och dialog. Drax fyller absolut sin funktion i gruppen utan att kanske lysa lika starkt som de andra. På tal om att lysa starkt. Rocket är den tvättbjörnsliknande varelsen som stundtals fullständigt stjäl showen tillsammans med sin trädkompis Groot! Rocket och Groot röstas med den äran av Bradley Cooper och Vin Diesel även om den sistnämnde inte lär ha haft svårt att komma ihåg sina repliker då Groot endast säger en sak: "I am groot". Trots sitt begränsade vokabulär lever karaktären Groot i allra högsta grad och man bryr sig verkligen om trädet med stora bruna ögon, han är dessutom gruppens mest sympatiska medlem. Rocket däremot har brister gällande det sociala livet, men han är en skön, hysteriskt rolig tvättbjörn som gillar stora vapen, pengar och är en jäkel på att rymma från fängelser, vad mer kan man begära? De 120 minuterna flyger förbi och är allt som Marvels sjuka marknadsföringskampanj utlovat och mer där till. Det är en resa mellan olika planeter, olika skurkar och en mängd olika utomjordiska skapelser. Fartfyllt och snyggt när våra nya okonventionella hjältar samlas för att rädda galaxen. Filmen gör sig väl på vita duken och står för allt en sommar blockbuster bör vara. Ser du den inte på bio kommer du lämnas utanför en hel del diskussioner för denna action/scifi/komedi kommer diskuteras på jobbet, i skolan, på tunnelbanan, på stranden, ja överallt. Jag går ur biosalongen och masserar mina käkmuskler efter det två timmar långa leendet som lett till en krampliknande men härlig känsla i ansiktet. Jag slås av känslan att jag inte vill vänta tills bluray-släppet för att se om årets utan att tveka mest underhållande film och vill vända om, gå till kassan, köpa en biljett till nästa visning och ropa "-Här ta mina pengar!"
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
evert
Genomusel. En etta.
Ragnvald
Jag hade tråkigt när jag såg den här filmen. Handlingen var för enkel och karaktärerna platta.
5365
oerhört underhållande, samt kanske den bästa Marvel filmen hittills, kan inte sätta nått annat är 5 av 5 möjliga.
Visa fler (47)

Relaterade filmer