Grudge Match 2013

Komedi Sport
USA
113 MIN
Engelska
Grudge Match poster

Synopsis

Robert De Niro och Sylvester Stallone spelar gamla boxarrivaler som återupptar sina karriärer för en sista match. Boxningspromotorn Dante Slate, Jr ger dem ett erbjudande de inte kan säga nej till: kliva in i ringen en gång till för att göra upp en gång för alla.
Ditt betyg
2.4 av 118 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
Grudge Match
DVD-premiär
14 april 2014
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Warner Bros
Åldersgräns
11 år
Längd

Recensent

Andreas Samuelson

29 mars 2014 | 14:01

Griniga gamla boxare

Det är ett sportfilmshistoriskt ögonblick när "Rocky" möter "Tjuren från Bronx" i den här dramakomedin. Men humor såväl som drama är på en lika vek nivå som stjärnornas karriärer och styrkan från klassikerna den tjuvåker på lyser med sin frånvaro.

Det finns många sätt som "Grudge Match" speglar dess två stjärnors falnande karriärer. När karaktärerna spelar in en reklamfilm tillsammans försöker Robert De Niro desperat blåsa liv i sina repliker medan Sylvester Stallone knappt kan uttala dem. I en annan scen ber Stallone Oscarsvinnaren Alan Arkin om hjälp. Och LL Cool J - av alla människor - är den som påpekar hur De Niro skämmer ut sig.

Ja, vi vet alla att dessa avdankade stjärnor har sett bättre dagar. Stallone må visserligen vara i toppform rent fysiskt för sin ålder men hans botoxade nuna har färre ansiktsuttryck än någonsin. För varje värdig film De Niro gör nu för tiden så gör han fem dåliga. Filmen bygger på en uppenbar, kitschig idé - att förena boxarna från "Rocky" och "Tjuren från Bronx".

Självfallet spelar de inte samma rollfigurer - den ena var ju trots allt en verklig karaktär medan den andra åldrats i en rad uppföljare - även om man använder arkivbilder från nämnda filmer. Båda är avdankade föredettingar (självdistans?) som legat i fejd sedan de slagit ut varann i varsin match medan en tredje avgörande uteblivit.

Stallone är den jordnära fabriksarbetaren med massa räkningar. De Niro är kändishoran som lever på reklamdeals. En girig, högljudd promotor (Kevin Hart) dyker upp och erbjuder en saftig check om de går med på att mötas igen. För att röra om i grytan finns Stallones gamla kärleksintresse (Kim Basinger) samt hennes och De Niros son (Jon Bernthal) som vill utveckla relationer. Stapling av klichéer med andra ord.

Väntar man sig något slags "mästerligt" möte av den typ när De Niro konfronterades med Al Pacino i "Heat" eller ens Stallone med Dolph Lundgren i "Rocky IV" så blir man besviken. Det här är snarare närmare "Griniga gamla gubbar" minus charm och humor. Både stjärnorna och deras karaktärer känns trötta och slitna. Det är mycket ansträngd grabbighet (med genanta bögskämt kring läkare och skräddare) samt förlegade budskap kring heder och stolthet.

När vi väl kommer till själva matchen så är det ett lättglömt spektakel med en överdos av slowmotion. Grabbarnas fysisk är imponerande men det är svårt att bry sig om själva utgången som förutsägbart nog är reko och tillrättalgad. Efter allt velande och tjafs så blir finalen ett enda stort antiklimax. Det roligaste i filmen är två gästroller under eftertexterna och de har praktiskt taget inget med resten av filmen att göra.

Knappt ens birollerna piggar upp. Arkin har några roliga repliker men kör samma bitska gubbe han gjort i sina senaste filmer. Hart försöker desperat anamma Eddie Murphys gamla "svarta, roliga killen" medan Basinger (vars brist på kemi med Stallone uppvägs av samma dos botox) mest ser ut att vilja vara någon annanstans. Den enda som faktiskt förmår förmedla en ordentlig rollprestation är Bernthal som definitivt fick en mer bitig roll i "The Wolf of Wall Street".

Det är ändå inte det sämsta huvudrollsinnehavarna eller regissören för den delen levererat (vilket egentligen inte säger mycket). Men den rent sportfilmshistoriska sammandrabbningen landar på en TV-filmsliknande mellanmjölksnivå som knappast representerar den storhetstid från de klassiker den tjuvåker på. Det hade kunnat bli lite roligare om de inte varit så envist typecastade. Eller om man låtit grabbarna i "Värsta gänget" möta "Tjejligan" istället.

| 29 mars 2014 14:01 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (1)
3
Om ni vill se min videorecension kan ni klicka på nedan länk: https://www.youtube.com/watch?v=XCSSghN-vSY Två pensionerade boxare gör comeback och får chansen att göra upp om gammal ost. De två har möts 2 gånger tidigare där de vunnit en gång var och förutom äran så är det mycket mer på spel… Jake La Motta vs. Rocky Balboa… Att den här filmen spelar på att Jake La Motta (Raging Bull) möter Rocky Balboa (Rocky 1-6) är lika bra att skriva på en gång så att ni inte tror att jag missat det. Det som dock är lite roligt är att rivaliteten mellan Robert De Niro och Sylvester Stallone inte är helt tagen ur luften :) De båda spelade huvudrollerna i varsin film som gjorde upp om Oscarsstatyetten 1976. Det stod då mellan Taxi Driver och Rocky (men de båda känner inget agg idag :)). Det kändes som att alla inblandade skådespelare/skådespelerskor gick lite som på rutin i den här filmen med ganska förutsägbara karaktärer utan någon direkt dimension. Däremot så kändes det dock som att man försökt att ge handlingen en extra dimension med lite utav ett triangeldrama där Kim Basinger och Jon Bernthal satt i kläm och det gjorde faktiskt det hela lite mer intressant. Sen så blev jag positivt överraskad av att både Robert De Niro och Sylvester Stallone bjöd på sig själva vilket jag inte hade väntat mig, och vissa scener fick mig faktiskt att skratta/fnissa till :) Även om filmen var överraskande på ett positivt sätt så var den på det stora hela precis så fattig på innehåll som jag väntat mig, och om det inte hade varit ”Rocky” och ”Jake” så känns det som att filmen skulle behövt mycket mer substans för att ha gått från ett manus till en färdig film. Nu så är det mest en flirt med generationerna som gillar de ovannämnda karaktärerna och filmerna som kretsar kring dem. Och för mig så var det kul att se :)
Läs mer