Rättegången - Amsalem vs. Amsalem 2014
Drama
Israel
115 MIN
Hebreiska
Rättegången - Amsalem vs. Amsalem poster
Synopsis
Viviane kämpar mot sin passiv-aggressiva man och de rabbinska domarna för att lagligt få avsluta sitt äktenskap. Men processen tar år tack vare en bias som håller kvinnor kedjade vid sina män.
Ditt betyg
4.0 av 4 användare
Logga in för att se betyg av de du följer
Logga in så gissar vi ditt betyg
Info
Originaltitel
GETT le procès de Viviane Amsalem (The Trial / The Divorce Trial of Viviane Amsalem)
Biopremiär
DVD-premiär
10 augusti 2015
Språk
Hebreiska
Land
Israel
Distributör
Folkets Bio
Längd
Recensent
15 april 2015 | 10:00

Briljant skådespel i israeliskt skilsmässodrama

Det israeliska bidgraget till Oscarskategorin för bästa utländska film är en lika krävande som briljant historia. Ett utmärkt stycke absurd socialrealism toppat med fantastiska skådespelarinsater. Men också mer av en filmad teaterpjäs som kräver tålamod av åskådaren.

Det är inte ofta man ser ett israeliskt kammardrama på biorepertoaren i Sverige, men när "Rättegången – Amsalen vs Amsalem" nu går upp (i väldigt begränsad distribution) får vi en ganska spännande inblick i en filmkultur som annars är ganska svårtillgänglig. Den fransk-israeliska samproduktionen har hyllats av filmkritiker utomlands, och det är lätt att förstå. Samtidigt är det en artfilm ut i minsta beståndsdel. Mer av en filmad teaterpjäs än något annat. 

I rättegången får vi stifta bekantskap med en märklig institution, och en kvinna som hamnat i en mardrömslik situation. Viviane Amsalem är en medelålders kvinna  som vill skilja sig från sin frånvarande make. Problemet är bara att maken vägrar och i Israel är det inget som tas lätt på. För landet låter religösa domstolar besluta om att tillåta skiljsmässor eller inte, det är helt upp till ett råd av rabbiner om en sådan blir beviljad eller inte. Och här är mannens önskan allsmäktig, något som den allt mer desperata Viviane får erfara under den flera år långa processen för att blir fri från sin man.

Filmen utspelar sig helt och hållet i den lokal där den religösa domstolen håller hov. Mot rummets vitkalkade väggar och spartanska möblering rullas fru och herr Amsalems historia upp. Först i berättelser från deras respektive advokater, senare i en allt mer excentrisk samling vittnen som försöker vädja till de gamla rabbinernas känsla för rättvisa.  Det låter kanske oändligt trist, och stundtals ska det sägas att filmen är påfrestande långsam. Men det är också förvånasvärt spännande och rasande skickligt framfört.

Det här är framförallt Ronit Elkabetz film. Den hyllade israeliska skådespelerskan har en närvaro och styrka som är smått överväldigande. Mitt i all förnedring hon tvingas utstå i den totalt mansdominerande värld hon försöker bryta sig fri från, utstrålar hon en intensiv frihetslängtan och ett fruktansvärt raseri mot den orättvisa som drabbat henne. Hon är fantastisk och kanske det starkaste skälet till att se "Rättegången".  

Berättelsen om Vivianes desperata försök att göra sig fri från sin kontrollerande make är både absurd och upprörande. Filmen är en enda lång anklagelseakt mot det ålderdomliga och patriarkala system som tillåts bestämma över människors liv i Israel. Det är på många sätt en stark historia, men också nästan parodiskt envis i sitt kompromisslösa fokus. 

Hade Bergman levt hade han med all säkerhet älskat det här. Själv känner jag mig mest utmattad.