Flykten från Bastøy 2010
Synopsis
När Erling (Marlon Brando-like debutanten Benjamin Helstad) anländer till anstalten utstrålar han en okuvlighet som provocerar den djävulske föreståndaren (Stellan Skarsgård) och gör Erling till självskriven ledare när hatet mot ledningen briserar i ett våldsamt uppror. Marius Holst fjärde långfilm utspelar sig 1915 men är en tidlös och imponerande stark skildring av maktspel och civilkurage, i stilren gråblå färgskala med fantastiskt ensemblespel av de unga killarna.
Info
Träffsäker ungdomsrevolt
Vissa filmer baserade på verkliga händelser är nära inpå för bra för att vara sanna, och svider därtill ännu mer. Det här drabbande dramat skildrar uppfostringsanstalten Bastøy på en ö utanför Oslo på 1910-talet. Där får hårdföra ungdomsbrottslingar dela sovsal med oskyldiga barn vars enda brott varit att födas i fattiga familjer. Föreståndaren (Skarsgård) styr med järnhand tillsammans med den slemmige husfadern (Kristoffer Joner) som inte är sen att utnyttja stackars, naiva småpojkar. Saker och ting sätts på sin spets när Erling (Benjamin Helstad) anländer och med sin kaxiga attityd och självsäkra stil utmanar auktoriteten, ett farligt spel som leder till våld och uppror.
Regissören Marius Holst gör med den här sin fjärde långfilm men visar erfaret prov på starkt, stabilt filmskapande. Med stilrent gråskaliga färger och små, effektiva medel skapar han en vidrig och smutsig värld där de allra renaste själarna går ner sig i skiten. Det är ett hetsigt maktspel på hög nivå mellan respektlösa vuxna och pojkar som tvingas växa upp för snabbt. Lojalitet, vänskap och självkänsla sätts på prov och de svaga offras i ett allt svettigare krig där de som orkar får stå upp för sig själva och sina likar.
Det är en traditionellt klassisk film skildrat på ett tidlöst sätt där föraktet mot ungdomar och frustrationen att inte få respekt känns lika intensivt som det vore igår. Att robuste debutanten Helstad ger sken av en ung Marlon Brando gör inte saken värre och hans jämngamla motspelare har alla en självklar, autentisk spelstil som skapar trovärdiga karaktärer med gripande öden. Skarsgård och Joner gör de vuxna kräken med stil och är tacksamt nog inte genomonda stereotyper utan låter mänskliga känslor vagt skymta i trasiga översittarmänniskor.
Det är en stark, spännande och intressant berättelse som ges extra tyngd av den sanna bakgrunden. Ibland tillåter den sig själv att falla i vissa, svårundvikliga "Flugornas herre"-klyschor och imiterar skamlöst "Titanic" i ett lite generande ögonblick men detta är mindre problem som går att överse. En sådan här historia - och film - tål att uppmärksammas, ses och beröras av. Med den här och även kommande guldrullen "Troll Hunter" så verkar det som att Norge lär förlora mycket duktigt folk som Hollywoodexporter.
