Flicka - Den bruna mustangen 2006

”Flicka” bygger på den kända ungdomsbocken ”Min vän flicka” som de flesta hästintresserade tjejer antagligen har läst. Jag är dock inte en av dem så jag kommer inte att kunna jämföra de två i den här recensionen, vilket kanske är bra när det gäller film. De flesta brukar ju vara av åsikten att boken är bättre. Jag vet däremot så mycket att det i boken handlade om en ung kille istället för, som i filmen, en tonårstjej. Jag vet också att en hel del skillnader infann sig eftersom min betydligt mer hästintresserade syster satt bredvid och suckade ungefär en gång i minuten att det minsann ”inte var så i boken”.

”Flicka” handlar alltså om en tonårstjej som större delen av året befinner sig på internat. Hon längtar dock hela året till sommaren då hon får spendera tid på familjens ranch där hennes far bedriver hästuppfödning. Vad som också är uppenbart är att Katie (som hon heter) inte alls vill läsa på college utan att hon istället vill ta över ranchen efter sin far som tyvärr bara ser sonen i familjen som den rätta efterträdaren.

En dag ser Katie ett vackert sto som i ett semidramatiskt händelseförlopp fångas in mot Katies pappas vilja. Katie är övertygad om att hästen går att rida och älskar henne från första stund för att hon ser sig själv i Flicka (som hästen döps till, efter att en av rancharbetarna med svensk bakgrund säger att flicka på svenska betyder oskyldig ung tjej). Ja, det är precis så sockersött som det låter.

Visst att jag sitter med gråten i halsen hela tiden men det beror enbart på att det är ett djur inblandat. Om jag var en mindre sentimental person hade jag antagligen fått hålla tillbaka många cyniska fnysningar under filmens dryga 90 minuter. Det är nämligen många söta och typiska scener intryckta. Däremot skulle jag inte vilja säga att det är ”Flickas” största problem. Det är istället att den håller sig förvånansvärt mycket på ytan. Det känns som om regissören enbart har försökt trycka in så många dramatiska omständigheter som möjligt i filmen utan att stanna upp och andas en enda gång. Man kommer ingen av karaktärerna på djupet och inte ens förhållandet mellan hästen och Katie känns äkta eller medryckande. Det finns ändå en del material som skulle kunna utvecklas, som t.ex. det komplexa förhållandet mellan Katies far och henne själv. Men alla deras problem är naturligtvis lösta efter en kram med lite smörsång i bakgrunden. Det finns allvarliga ämnen men de struntar man helt enkelt i. 

Jag misstänker att många fans av boken kommer att vilja hyra den av nostalgiska skäl men tyvärr är, som sagt, filmen lika känslomässig som en tecknad film. Med andra ord bör ”Flicka” hyras till de små eller till dem som nöjer sig med att det är en häst med.