Fahrenheit 9/11 (2004)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
I Bushkritiska FAHRENHEIT 9/11 undersöker Moore Bushs agerande efter den 11 september. I en inte helt objektiv men mycket roande och stark film presenterar Moore intressanta kopplingar mellan Bush och Saudiarabiens finansfamiljer - där i bland släkten Bin Ladin. Moore påvisar både nationens intresse av att hålla sig på god fot med de starka finansiärerna samt Bush-familjens egna ekonomiska intresse i saken. Filmen är inledningsvis komisk, med en presentation om hur Bush roar sig på sin fritid samt ämbetstiden, men går snabbt över till en mer allvarlig ton där man bl.a. får möta de familjer som valt att frivilligt skicka iväg sina söner och döttrar för att utkämpa ett krig som USA valt att dra igång - och vad konsekvenserna av detta deltagande innebär för varje enskild individ.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: FAHRENHEIT 9/11

Less is Moore
I trailern hörs ”I’d love to change the world”. Och det är just det Michael Moore vill göra med ”Fahrenheit 9/11”. Förändra världen. Att med alla medel få Bush junior att lämna Vita huset.

Det man inte får skämta om är inte värt att ta på allvar. Jag kommer inte ihåg vem som sa det men har alltid tyckt det varit en sund devis att leva efter. Alla har inte hållit med men, för att fortsätta droppa Ten Years After-låtar, you can’t win them all. Jag gillar ju Moore när han lufsar omkring med sin förtroliga ”oss emellan”-röst och är besvärlig men i ”Fahrenheit 9/11” är han på sitt mest manipulativa och partiska humör. Hans berättarröst utesluter alla möjligheter till egna slutsatser och tolkningar. Satirikern har fått ge vika för demagogen. Nu säger Michael Moore så och då är det så.

Att filmen ändå fungerar beror på att Moore har en närmast Eisensteinsk känsla för att placera sina bilder i exakt rätt ordning för att åstadkomma maximal effekt. Och att musikvalen är elakare än någonsin. Som när han nämner att Bush inte klarade arméns hälsokontroll och kastar in några riff från ”Cocaine”. Som när han presenterar ledarna för koalitionen till ledmotivet från ”Bröderna Cartwright”. Det är propaganda som underhållning, Moore när han är som bäst. Be en mor läsa upp ett brev från sonen som dog i Irak kan vem som helst göra.

Det jag minns tydligast från ”Bowling For Columbine” är historien om USA:s yngste mördare, en sexårig pojke på Buell Elementary i Flint. En skola där 87% av eleverna lever under existensminimum. En stad där den vanligaste dödsorsaken bland unga är mord. Med det i åtanke blir scenerna där arméns dödsänglar värvar arbetslösa ungdomar i stans köpcenter filmens kanske otäckaste. En av ungdomarna påpekar att Flint påminner om de sönderbombade städer USA lämnat efter sig i ”kriget mot terrorismen”. En bild av rädsla som affärsidé och krig som livsstil börjar växa fram. Då kommer ännu en av Bush felsägningar och vi anar en regissör förblindad av sitt eget hat.

Precis som Bruce Springsteen är Michael Moore som bäst när han skriver om sin hemstad. Någonstans längs vägen fick de för sig att bli hela USA:s samvete och ta sig an de stora, STORA frågorna. När Springsteen uppträder på ”Vote For Change”-turnén i höst hoppas jag han kommer med bättre argument för en förändring än att Bush sminkar sig innan han är med i tv.

Christoffer Andersson Skribent
Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
Danne
Säger som Marcus. Överjävligt intressant dokumentär. blir dock lite långrandig i sin skildring av Irak kriget.
N10
Riktigt intressant dokumentär!
Stark fyra
Marcus
I'm a huge fan from now on!!

Det räckte med Bowling for columbine och den här. 
USA, patriotismens och stolthetens land. Det är så fruktansvärt underbart att se en amerikan som kan vara kritisk och ifrågasätta sitt land och sina landsmän och göra det ordentligt.
Visa fler (3)

Veckans populära filmer

Visa fler