En underbar jävla jul (2015)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
"En underbar jävla jul" är en varm komedi om den moderna familjen och dess ständiga kamp att alltid göra det rätta. 27-åriga Simon och Oscar har varit ett par i fem år. Nu ska de bli föräldrar. Detta är dock en hemlighet som de skjutit på att berätta för sina egna familjer i snart ett år. Nu finns det ingen återvändo, det kan inte vänta längre. Hemligheten måste fram! Och vilken tidpunkt vore mer perfekt än julafton – toleransens högtid. 
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: EN UNDERBAR JäVLA JUL

Julkul med besked
"En underbar jävla jul" är faktiskt något så ovanligt som en väldigt underhållande, rolig och till och med riktigt berörande svensk film i genren dramakomedi. Helena Bergström lyckas med konststycket att skapa övertygande komik av ett hyfsat vardagligt drama om våra olikheter och vårt aldrig sinande behov att bli älskade för den vi innerst inne är.
Innan visningen berättar filmens regissör och hennes två medförfattare Daniel Rehn och Edward af Sillén om processen och de talar varmt om hur personligt det hela har varit och hur mycket av dem själva som finns i karaktärerna. Det låter i mina öron något illavarslande och nästan som en ursäkt för något, men tack och lov hade jag aldrig behövt vara orolig.


”En underbar jävla jul” är högst personlig, men på ett kollektivt plan. Jag kan inte tänka mig att det inte finns någon som inte någonstans känner igen sig. Om något så var det ett löfte om något mycket bra som infriades, snarare än en ursäkt som gavs.

Filmen handlar om ett modernt svensk julfirande. Simon och Oscar är ett ungt par som bjudit hem sina respektive familjer för att ge dem den ultimata julklappen i och med nyheten att de väntar barn med sin ensamstående väninna Cissi. Dock krockar snabbt kulturer, Kalle Anka, tomtar och traditioner och inget blir riktigt som de två hade tänkt sig. Julklappsutdelningen dröjer och blir till sist mer dramatisk än någon av dem kunnat tro.

”En underbar jävla jul” är en film om familj, trygghet, acceptans och behovet att känna sig hemma i ett sammanhang. Den tar upp svåra och ibland ganska obekväma ämnen som rädslor, fördomar och förväntningar och gör det på ett avväpnande och mycket humoristiskt sätt.

Robert Gustafsson och Maria Lundqvist spelar Oscars torra, rigida och slentrianmässigt inskränkta föräldrar och båda är makalösa i sina roller. Ulf har svårt att acceptera sin sons sexualitet och ”val” av livsstil medan Monica är överbeskyddande mot allt och alla så att det mesta bara blir fel. 

Lundqvist och Gustafsson är väldigt övertygande och borta är allt eventuellt överspel, till förmån för en otrolig närvaro och exakt komisk timing. Nackdelen med två så lysande stjärnor är tyvärr att andra riskerar att hamna i periferin och här är det Simon (Anastasios Soulis) och Oscar (Anton Lundqvist) som på sätt och vis offras. Det tar ett tag innan jag känner med de två, och det är inledningsvis ett problem eftersom de och deras relation såklart är väldigt mycket i händelsernas centrum och också katalysator för de övrigas staplande osäkerhet. Dock blir det bättre med tiden och hur som helst hade jag inte velat se mindre av varken Monica eller Ulf. Den senare till exempel briljerar alldeles förgrymmat i något som verkar vara en högst improviserad och skönt bitter monolog om livets elände, som kommer gå till filmhistorien.

Manuset är välskrivet och väldigt roligt utan att nödvändigtvis försöka vara det. Inga slapsticks, inga eftertraktade poänger, bara väldigt kul, väldigt ofta. Dramaturgin är visserligen ganska förutsägbar och ibland låter några repliker en aning ansträngda, men det är ändå petitesser i en annars väldigt underhållande berättelse i vilken det samtidigt finns ett oanat djup. Det är skratt och en del tårar, sida vid sida, så som det ska vara. Så som det också är i livet.

Helena Bergströms regi känns kompetent och hon balanserar väl det humoristiska med det mer gripande i historien och det blir aldrig varken buskis eller överdrivet smörigt. Det är väl bara vid ett tillfälle som filmen riskerar att svämma över i ett sentimentalt kletande, en scen som med fördel hade kunnat klippas bort, fast tack och lov styrs skutan snart rätt igen, varför jag också gladeligen förlåter snedsprånget. Det här är Bergström när hon är som bäst som regissör och manusförfattare, och som det inte vore nog levererar hon dessutom även som skådespelare. Hon är Simons pratglada mamma Carina som har med sig sin nye, unge pojkvän Rami (trovärdigt gestaltat av Peshang Rad) till familjetillställningen. Några scener mellan henne och Maria Lundqvists Monica är otroligt härliga och jag längtar redan efter att få se mer av dessa fantastiskt begåvade kvinnor tillsammans.

”En underbar jävla jul” är den bästa och mysigaste svenska julfilmen sedan ”Tomten är far till alla barnen”. Ja, den är faktiskt till och med bättre än sin föregångare. Den är välspelad, som sagt otroligt rolig men också tankeväckande och dessutom väldigt värmande i kommande vinterkyla. Se den.
Senaste kommentarer
Zok
Detta var inte mycket att hänga i julgranen, ett riktigt lågvattenmärke. Så dåligt på så mång plan. Filmen får en risig julgran av fem möjliga.
Douglas_Sthlm
Varför envisas Helena Bergström med att regissera filmer? Hon saknar uppenbarligen handlaget och En underbar jävla jul är snarare ett lågvattenmärke i stil med den pinsamma "Gangster" som f.d. pojkvännen till Victoria gjorde. Hur denna skapelse kan få en fyra i betyg överskrider min fattningsförmåga. Bergström har skapat en glöggdoftande sörja där alla klichéer och fördomar på sämsta tänkbara sätt rörs ihop runt granen. Skådespelarna har kopplat på sina autopiloter och ihop med ett urtrist manus levererar de tråkiga och förutsägbara karaktärer utan finess. För att understryka homostämningen har självaste Richard Wolf hoppat in som julvärd i TV-rutan men effekten uteblir. Det blir för mycket in your face av svenne-banan-surgubbar, smygrasister, homofober, spattiga cougar-morsor, präktiga bögar och mysiga invandrare. 
Ett betyg runt 1/5 känns mycket mer verklighetsförankrat.
bonzab
Bland det sämsta jag sett. Fjantigt tjatigt larvigt fördomsfull skrattade en gång. Svenska filmkritiker kåren har tacklat av som berömmer nåt så dåligt.
Visa fler (5)

Veckans populära filmer

Visa fler